Ola och Bengt blev historiska i fäders spår

Bröderna Hassis blev historiska som första brödrapar att vinna Vasaloppet. Ola 1979 följdes upp av Bengt 1985 och 1986. Därefter kom bröderna Blomquist och norska brödraduon Aukland.

— Men Blomquists delade på segern, det är inte samma sak. Det är bara en halv seger var, så det är bara vi och Auklands som bröder vunnit på riktigt, olika gånger, säger Ola med ett skratt.

Den klassiska tävlingen mellan Sälen och Mora som fyller 100 år har bara haft två brödrapar som vunnit olika år, det alltså under ett helt sekel. I Sverige är Orsa IF:s brödraduo unik, medan Norge har motsvarande i bröderna Aukland.

— Såg du loppet i Estland, Anders Aukland blev femma där och han fyller 50 i år, säger Ola beundrande om norrmannen.

Det Hassis syftar på är långloppet Tartu Maraton för knappt två veckor sedan. Loppet som Emil Persson och Britta Johansson vann. Lager 157-åkarna som har Orsasonen Marcus Laggar som vallachef.

— Ja, där träffade Marcus verkligen rätt. Han är duktig på att hitta rätt struktur på skidorna och det är viktigare än vallan. Jag tror att Emil vinner Vasaloppet på söndag.

Jörgen Brink vann Vasaloppet 2010, 2011 och 2012. Det sista året som Brink vann är också senaste gången en svensk vunnit.

— Jaha, är det så länge sedan. Men jag tror på Emil i år och man håller ju på Lager 157 då Marcus är där så det vore kul om Britta vann också.

2013 vann ovan nämnda Jörgen Aukland för andra gången, sedan har det blivit norsk herrsegrare nio gånger i rad i Vasaloppet.

Lillebror Aukland, som blir 47 i år, har lagt av med elitsatsningen. Han vann i fäders spår även 2008.

Norge hade det väldigt tufft i Vasaloppet under många år, men Anders Aukland bröt den barriären, då han vann 2004.

Jörgen Aukland vann visserligen 2008, men det var när samme Jörgen vann 2013 som den norska dominansen började och som nu inneburit nio segrar i rad för vårt västra grannland.

— Men när det gäller segrar för brödrapar, så är det 3-3 konstaterar Ola.

Vi kan då lägga till det som Hassis menar är en halv seger var för bröderna Blomquist, Örjan och Anders, som delade på segern 1988 och då är det en knapp fördel Sverige i brödrakampen mot Norge.

Men om vi går tillbaka till 1979 så var det året som Ola Hassis fick ta emot segerkransen. Det var ett väldigt speciellt lopp.

— Det var bara jag som hittade rätt med vallningen, så jag hade lite flyt där, säger han ödmjukt.

Men hur kunde det komma sig då att övriga toppåkare inte hittade rätt?

— Det blåste hemskt natten innan och det rasade ner från träden i spåret. Alla hade klister, medan jag körde med grundvax och kallvalla, så åt mig fastnade det inte så mycket under skidorna.

— Sedan var ju mitt fäste lika med noll, men det gjorde inte så mycket då man på den tiden fick sparka, det som kallades friåkning.

Han berättar att det var väldigt lätt att hänga med täten och när de främsta började närma sig Mora, var det Ola och fem andra åkare som slogs om segern.

— Vi kom in alla sex samtidigt på upploppet. Jag är egentligen inte så snabb, men det är något helt annat att spurta efter nio mil.

Förutom att han hittade rätt med vallan, så var segerreceptet att inte dra. Inte en meter drog Hassis innan det var dags för upploppet.

— Det var ett evigt tjafsande om vem som skulle dra, men jag drog ingenting. Jag minns att Siitonen var sur på mig, säger Ola om finländske tvåan Pauli, som hade vunnit Vasaloppet 1973.

Till saken hör att Siitonen och Hassis hade haft en kamp mot varandra veckorna innan.

— Jag vann Engelbrektsloppet före honom och han vann Finlandialoppet före mig och i Vasaloppet vann jag med Siitonen som tvåa.

— Och jag drog som sagt inget, jo de sista 50 metrarna drog jag, skrattar Ola åt minnet.

För den äldre brodern Hassis var det här det största. Han var aldrig med i något traditionellt landslag, men långloppslandslaget på den tiden hade en stomme från Orsa och Mora, med brorsan Bengt och Lasse Frykberg.

Den 6 år yngre Bengt hade som ung ambitionen att få åka VM och OS.

— Jag var med i det som var B-landslaget, men jag fick aldrig åka något mästerskap. Jag hade inte tillräckligt stark motor. Jag hängde med när det var platt, men när det gick uppför så kunde jag inte hänga med Wassberg (Thomas) till exempel.

Vasaloppet har en tuff början och sedan de fruktade Lundbäcksbackarna innan kontrollen i Oxberg, men är mestadels lättåkt med elitögon sett. Något som passade Bengt.

— Klart att Olas seger inspirerade mig när han vann -79. Det året åkte jag bra i SM och var inte med i Vasaloppet, men jag tänkte att kan han vinna, så ska jag också klara det, berättar han hur tankarna gick.

1981 kom Bengts första topplacering i fäders spår. Det kunde ha blivit seger redan där om det inte hade varit för en taktisk miss.

— Jag och Sven-Åke fick en lucka till övriga. Sedan skrek någon; ”Låt Sven-Åke dra.” Jag klev åt sidan, men han stannade…

Lundbäck vägrade dra före Orsaåkaren.

— Det här gjorde att alla andra kom ikapp. Jag hade en fantastisk dag och var pigg ända in i mål.

Sven-Åke Lundbäck vann före Bengt Hassis.

— När Sven-Åke stack, visst, jag kanske borde hakat på, men då kanske jag hade ”väggat”, funderar han.

Lillebror Hassis tillhörde världens bästa ”långtradare” på den tiden. Han var med i långloppslandslaget 1984-88 och hamnade i stort sett topp tre på alla internationella tävlingar.

När det gäller Vasaloppet så har det handlat om succé eller lite av fiasko för Bengt.

— Mitt första Vasalopp åkte jag -78 och blev 17:e man. Det var jag nöjd med då. Året därpå, när Ola vann, då gjorde jag mitt sämsta lopp. Men då kom jag också hem bara några dagar innan Vasaloppet efter att ha varit i Japan och kört med (traditionella) B-landslaget.

— Endera gick det väldigt bra eller också väldigt dåligt under de tio Vasalopp som jag körde som elitåkare, konstaterar han.

Även 1984 blev han tvåa. Det var det året som Hans Persson, Åsarna, vann.

— HP stack i Hökberg och jag låg då bakom Wassberg. Jag trodde han skulle haka på, men det hände inget. Örjan Blomquist, som blev trea, var säker på att jag skulle vinna.

Hassis började ta upp jakten när ingen annan gjorde det, men det tog på krafterna.

— Jag  kom inte närmare än 50 meter från HP,  sedan ”väggade” jag när det var mellan 2-4 kilometer kvar.

Men året därpå, då lät inte Hassis någon göra ett ryck.

— Vi var tre åkare som kom iväg när det var 15 kilometer kvar. Jag kände mig hur pigg som helst och sedan släppte Lasse Frykberg. När det var en kilometer kvar frågade jag Örjan (Blomquist) om han ville åka först, det ville han.

Hassis hoppades på spurten, men kände sig absolut inte säker, medger han. Tidigare under säsongen hade han i en tävling i Grönklitt kommit in först på upploppet av fyra åkare, men kom sist i kvartetten.

— Ändå var jag pigg i slutet av den tävlingen. Lika en annan tävling, vi var 7-8 som kom in på upploppet samtidigt och jag blev sist där.

Så det var med en viss oro och med dessa minnen som Bengt lät Örjan dra sista kilometern.

— Men precis innan man inte längre fick skejta, det var ett par hundra meter från mål, så gick jag om. Jag behövde aldrig fälla mig och vann med några sekunder, berättar han om premiärsegern.

Året därpå kom en skön repris.

— Roligast var nog att vinna första gången och andra året var det skönt att visa att segern 1985 inte var en engångsföreteelse.

Segern 1986 föregicks av en tragisk händelse. Natten mot lördagen, samma helg som Vasaloppssöndagen, sköts statsminister Olof Palme ihjäl när han och frun Lisbeth promenerade efter Sveavägen i Stockholm.

— Jag såg på tv om mordet lördag morgon. Det pratades om att eventuellt ställa in Vasaloppet, men det är svårt att ställa in ett så stort evenemang. Det var en tyst minut innan starten, sedan gick jag in i min bubbla.

En bubbla som höll hela vägen till Mora för andra året i rad.

— Jag hade verkligen en superdag. Vi var fyra kvar vid Moraparken och jag ville inte vara sist in på upploppet.

Hassis var först uppför Zornbacken, det blev lite struligt bakom med ett fall från Maurilio De Zolt, och Bengt kunde spurta mot sin andra Vasaloppsseger inom loppet av ett år.

Det dessutom på rekordtiden; 3.48.

1986 var faktiskt sista året som man fick skejta i Vasaloppet och därför stod sig Bengt Hassis rekordtid i hela 12 år. 1998 vann Peter Göransson med nya rekordtiden; 3.38.57.

Bengt har under många år haft skidkurser, dock inte den här vintern på grund av en höftoperation.

— Jag kan ta någon privatperson och nåt företag, men annars har jag trappat ner på kurserna.

— Jag har ju nyss fyllt pensionär och kommer även snart att sluta jobba om någon månad, säger Bengt som arbetat för Korsnäs i många år.

I skogen har också Ola jobbat, men då mer fysiskt, medan Bengt, som Ola beskriver det; ”Hållit på med papper och penna.”

Storebror Hassis jobbade 18 år i skogen innan han avslutade sin yrkeskarriär med 26 år som kyrkvaktmästare. Den 22 mars fyller Ola 71 år, men han håller igång så mycket han orkar, med skidor och allt möjligt.

— Jag ska faktiskt åka Vasatian under lördagen, från Eldris till målet. Sonen Per ska åka, han är 38 år och siktar på vinna. Han har knappt tränat på snö, men har en stakmaskin hemma i Lidingö, skrattar Ola.

Ola har diabetes och tränar, förutom att han älskar att röra på sig, för att hålla det i schack.

— Jag promenerar, åker skidor och hemma har jag ett träningsrum med bland annat en roddmaskin.

— Det gäller att bränna kolhydrater, men jag får inte pressa hjärtat för hårt, säger läkaren. Men det är svårt när man åker skidor och man vill haka på andra, säger han och skrattar på nytt.

Bengt fick en höftprotes inopererad för cirka sex veckor sedan och är så nöjd med att ha blivit av med den smärta han dragits med en tid. Skidåkningen får vänta lite, så även pingisen, som ligger honom varmt om hjärtat.

— Det finns ingen i vår familj som haft någon bollkänsla, men låt Bengt tro att han har det, skojar Ola med passning till lillebror.

Men där måste vi försvara Bengt. Undertecknad vet att det finns mer än skidor i den kroppen.

Båda bröderna brukar hjälpa till när Orsa SK anordnar tävlingar. Under Vasaloppet ska båda vara passiva åskådare.

— Jag har en stuga i Evertsberg där Vasaloppspåret ligger på andra sidan vägen. Jag tänker sitta där och kanske jag tar med ”paddan” om det är fint väder, så kan jag följa hela loppet, säger Bengt.

— Men först ska jag se barnbarnen åka Lilla Vasaloppet under lördagen, tillägger den tvåfaldige segraren i fäders spår.

— Jag ska också ut och kika och sedan spelar jag in Vasaloppet, så kan jag se det senare på kvällen, säger Ola.

Hassis har tre segrar totalt i fäders spår och är historiska som bröder att ha vunnit Vasaloppet.

Vi kan avsluta med att Ola har 14 Vasalopp som elitåkare medan Bengt har tio. Sedan har båda åkt som glad motionär några gånger och hjälpt andra.

— En gång ställde jag mig sist i fältet, bara för att se hur det var att åka där bak, men det var inget för mig, säger Bengt.

Vi ska också tillägga att Orsasegrar i Vasaloppet har varit högst ovanligt under de första 100 åren. Alfred Lif vann 1939, han är den ende som tävlat för klubben, förutom Hassis, som fått ta emot lagerkransen.

Men det är också värt att nämna Lars-Arne Böllings två segrar 1970 och 1972. Bölling tävlade tidigare för Orsa IF, men då han tog sina två segrar i Vasaloppet gjorde han det för IFK Mora.

Fotnot. När bröderna Hassis tävlade så gick klubben under samlingsnamnet Orsa IF, men senare delades sektionerna upp och skidklubben bytte namn till Orsa SK.