När människor får ett hem vinner fler än de själva

Ett eget hem handlar om mer än tak över huvudet. I Borlänge har satsningen Bostad Först gett människor som levt i långvarig hemlöshet en egen nyckel och en plats att kalla sin. Efter två år syns resultaten inte bara hos dem som fått en bostad – utan också i bostadsområden, vid Resecentrum och i stadens trygghet.

De flesta av oss tänker sällan på det.

Att kunna låsa dörren när kvällen kommer. Att veta var man ska sova. Att ha ett köksbord att äta vid och en plats där ingen kan be en att flytta på sig.

För människor som lever i hemlöshet ser vardagen annorlunda ut.

Under de två år som Borlänge arbetat med Bostad Först har över 20 personer i långvarig hemlöshet fått en egen bostad. Omkring 90 procent bor fortfarande kvar, vilket placerar Borlänge i det övre spannet bland svenska kommuner som arbetar enligt modellen.

”Vi tar för givet att alla har en säng, varmt, torrt och skönt”

Men bakom siffrorna finns människor som länge stått längst bort från bostadsmarknaden.

För Urban Lindberg, bosocial samordnare hos Tunabyggen och som arbeter med Bostad Först, börjar allt med något så grundläggande som trygghet.

— Vi tar för givet att alla har en säng, varmt, torrt och skönt. Att alla har tak över huvudet och får äta sig mätta vid sitt eget köksbord. Men så är det ju inte.

För den som saknar ett hem handlar vardagen ofta om att hitta någonstans att sova, hålla sig varm och ta sig igenom nästa dag. Därför bygger Bostad Först på en enkel idé: bostaden kommer först. Därefter kan stödinsatser anpassas efter individens behov.

—  Hur ska man kunna motivera någon som inte har ett hem att komma hem till? Som inte har någon egen säng?

Arbetet sker i nära samarbete mellan kommunen, Tunabyggen och delar av socialtjänsten. Målet är att skapa förutsättningar för att människor ska kunna behålla sina bostäder och bygga en stabilare tillvaro.

— Samarbetet vi har med Borlänge kommun är unikt.

En plats att kalla sin

Resultaten har blivit tydliga. Flera deltagare har fått arbete. Några studerar för att höja sina betyg och andra är på väg att avsluta utbildningar. Ett av kontrakten är dessutom på väg att övergå till ett vanligt förstahandskontrakt. En utveckling som visar vad som kan bli möjligt när den mest akuta osäkerheten i tillvaron försvinner.

—  Om jag lyckas hjälpa en eller två av 20–30 personer så är det fantastiskt.

När det finns något att komma hem till

Men effekterna stannar inte vid de människor som fått en egen bostad.

Tunabyggen har under de senaste åren sett en tydlig minskning av källarinbrott och uppbrutna dörrar i sina områden. Det innebär färre reparationer, färre låsbyten och mindre skadegörelse. För om man har någonstans att bo behöver man inte bryta upp dörrar för att komma undan kylan.

— För alla Borlängebor handlar det om att skapa trygghet i våra områden.

Det märks i hela Borlänge

Samma utveckling syns från polisens håll.

Erik Gatu, kommunpolis i Borlänge, beskriver Bostad Först som en insats för människor som ofta hamnat mellan stolarna. Det kan handla om personer med missbruk, psykisk ohälsa eller en kombination av flera olika problem.

När människor saknar ett eget hem blir det offentliga rummet ofta den plats där vardagen utspelar sig. Det leder ibland till situationer som påverkar både den enskilde och omgivningen.

— Ofta rör sig de här människorna i det offentliga rummet och det blir ibland bråk. Och för allmänheten kan det väcka olust.

Just därför är det också ute i staden som några av de tydligaste resultaten blivit synliga.

— Något som vi faktiskt ser är att det blivit lugnare i och runt Resecentrum. Betydligt lugnare. Antalet övriga resenärer som ringer oss därifrån har minskat ordentligt.

”Såg fräsch och glad ut. Var heller inte märkbart påverkad. Det är rörande”

För Erik handlar frågan ytterst om människors värdighet.

— Det handlar om värdighet för människan. Det är inte värdigt att driva runt och faktiskt i slutändan kunna frysa ihjäl.

Dagen före intervjun mötte han en person som deltar i projektet.

— Den såg fräsch och glad ut. Var heller inte märkbart påverkad. Det är rörande.

Han återkommer till vad ett eget hem i grunden kan betyda.

— I grunden måste man förstå att det handlar om människor som inte vill frysa ihjäl. Att ha någonstans att bjuda hem barnbarnen till.

Alla kommer inte att lyckas. Ibland behövs andra insatser eller mer omfattande stöd.

Samtidigt är resultaten svåra att bortse från. Nio av tio deltagare bor kvar i sina bostäder. Fler har tagit steg vidare till arbete eller studier. Tunabyggen ser färre inbrott och mindre skadegörelse. Polisen beskriver ett lugnare Resecentrum och färre samtal från allmänheten.

För Erik är känslan tydlig.

— Det här känns som en framgångssaga.