”Det är inte lätt att vara bonde i dagens samhälle”

Att Garsås har ett öppet landskap, strax utanför centrala Mora, beror till stor del på Inger och Jan Bengtssons arbete med sina Simmentalkor. Rasen Simmental är renrasig och den är ovanlig i Sverige. Djurens bete och böndernas odling ser till att markerna inte växer igen. Av den anledningen får Inger och Jan kommunens miljöpris för 2026.

— Jag tycker det är fint att någon ser vad jordbruket betyder för Siljansbygden, säger Inger Bengtsson.

Smedsbo gård i Garsås ligger ungefär hundra meter från bystugan. Här arbetar Inger och Jan Bengtsson intensivt med att se efter nästan hundra kor. 45 av dem är moderdjur till ungefär lika många kalvar, varav den äldsta kon är tio år gammal. Dessutom har Inger och Jan avelstjurar, vilka de säljer vidare till andra besättningar.

Till följd av arbetet med att låta korna beta fritt om somrarna och att de själva sköter åkerbruk (och är skogsägare vid sidan av) prisas de med årets miljöpris i Mora kommun.

— Det känns oväntat, men det är väldigt hedrande. Jag tycker det är fint att någon ser vad jordbruket betyder för Siljansbygden, säger Inger Bengtsson.

Hon understryker att de i högsta grad lever på att korna mår bra.

— Vi har inga mjölkkor, utan det här är köttdjur. Såklart har vi även de som ger di; då varje ko föder upp sin kalv. De föds från mitten av januari till början på mars.

Kalvningsperioden brukar vara utmanande. Kalvens mamma behöver vara ensam med sin avkomma i tio dagar. Under tiden gäller det att göra plats för ett nytt djur, genom att flytta andra. Sedan måste kalven såklart överleva tills den är stark nog.

Men det är inte det enda. Oavsett om kon står inne eller är ute på bete kan oväntade saker ske. Alltså är ingen dag är den andra lik.

— En klok man sa att man som ägare till kor måste ta hand om varje situation som uppstår. Nya saker dyker upp hela tiden och man vet inte hur dagarna ser ut i detalj. Djuren kan göra illa sig eller rymma – det vet man inte, säger Jan Bengtsson.

Bästa tiden på året, som uppfödare av kor, är när de släppts ut efter en lång vinter. De dagarna närmar sig.

— De kommer ut på bete i slutet av maj och de dagarna är de bästa. De skuttar och är så nöjda med att få komma ut. Där får de beta gräs och det är den huvudsakliga födan, så länge det går att ha dem ute, säger Inger.

Hur länge de betar ute beror på väder och vind. Vanligtvis tar de in dem i slutet av september eller i början på oktober. Med det sagt är kor väldigt tåliga djur, vilket är tacksamt.

Rasen de föder upp, Simmental, är inget undantag. I världen finns 40 miljoner av just denna robusta ras. I Sverige finns mellan 2000–3000 av dem.

— Vår grej är att sälja avelstjurar till andra besättningar. De blir fäder till andra kor. Det gör våra kor stambokförda (som bevisar härkomst, renrasighet samt ger ett registreringsnummer). De kan därtill härledas bak till tyska, österrikiska eller schweiziska kor, säger Jan.

Då köttkvaliteten är hög går det att tro att det mest blir fina styckningsdetaljer av korna. Nuförtiden ser det annorlunda ut.

— Köttdjuren ger mer procentuellt mer kött, men de flesta här blir hamburgare till följd av efterfrågan.

Även om djuren måste bytas ut emellanåt – om de blir för gamla eller lynniga – har de en särskild personlighet. Jan vill kalla sig för ”kogubbe” och har ett nära band till i synnerhet kalvarna.

— Jag tycker detta är jättekul. Man vill gärna se hur nästa generation blir.

Utöver korna lägger de mycket tid på växtodling. Mycket fungerar, men på tal om ”nästa generation” är Jan lite rädd för att jordbruket successivt försvinner.

— Det är inte lätt att vara bonde i dagens samhälle. Förr i tiden hade alla en koppling till jordbruk, antingen att man höll på själv eller hade en förälder som hållit på. Generationerna efter kommer längre bort från det. Till slut har man ingen aning om varför jordbruket finns.

Inger och Jan Bengtsson börjar ana varför de fått kommunens miljöpris. De gör till syvende och sist en stor insats.

— Korna gör att vi kan hålla landskapet öppet. Dels är de otroligt duktiga på att beta – även där det är svårt – för att göra det fint där. Dels brukar vi våra åkrar. Allt som allt arbetar vi och korna över hundra hektar, säger Inger.

Just Garsås är också en fin plats för denna typ av verksamhet. Trots att Smedsbo-bönderna gillar att arbeta på sitt sätt, utan att be andra om hjälp, finns en god samhällsgemenskap.

— Här i Garsås verkar man ändå vara förstående. Folk är glada åt det vi gör och de ska ha en eloge för att de står ut med oss.

Prispengarna kommer Inger och Jan använda till en välbehövlig semester.

— Vi funderar på någon utlandsresa. Korna klarar att vi är borta någon helg, men blir det en hel vecka ringer någon på kommunen om att någon av korna har rymt, säger Inger Bengtsson.