Siljan News logo
Annons
Foto: John Leander

Åsa Wikberg (MP): ”När jag väntade mitt första barn började jag oroa mig för framtiden”

Det var inte en enskild politisk fråga som fick Åsa Wikberg att engagera sig. Inte heller någon särskild konflikt eller debatt.

I stället började allt med ett barn som ännu inte var fött.

— Jag gick med i Miljöpartiet när jag var gravid med mitt första barn. Jag tror att jag fick ett annat perspektiv på framtiden när jag skulle bli förälder, berättar hon.

Läs mer om Valet i Ludvika här

Det var 2010 och känslan av oro för vart samhället var på väg växte sig starkare.

— Jag började fundera mer på vilken värld mina barn skulle växa upp i. Det var egentligen där mitt politiska engagemang tog fart.

I dag är Åsa Wikberg Miljöpartiets förstanamn inför kommunvalet i Ludvika och en av de mest profilerade oppositionspolitikerna i kommunen. Men drivkraften är fortfarande densamma.

— Jag vill känna att jag gjorde vad jag kunde. Klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald är inte vilka frågor som helst. För mig handlar det om rena överlevnadsfrågor.

Uppvuxen vid Vättern

Åsa Wikberg är uppvuxen i Ödeshög i Östergötland, vid Vätterns strand.

Naturintresset fanns med redan från början.

— Min pappa var väldigt intresserad av fåglar och natur. Vi var ute mycket och tittade på olika miljöer och landskap.

Politiken fanns också nära.

— Min mamma var aktiv i Centerpartiet. Så jag har vuxit upp med att människor engagerar sig och försöker påverka samhället.

Hon skrattar när hon konstaterar att hennes eget partival inte riktigt följde familjetraditionen.

— Jag gjorde väl lite revolution där.

Annons
Foto: John Leander

Projektledare, företagare och fritidspolitiker

Till vardags arbetar Åsa Wikberg som projektledare inom cirkulär ekonomi. Hon driver också eget företag inom möbelbranschen.

Samtidigt är hon mamma till två barn, husrenoverare, politiker och försöker dessutom hitta tid för träning och fritid.

— Det svåraste med att vara lokalpolitiker är faktiskt att få tiden att räcka till.

Hon beskriver sig själv som en typisk fritidspolitiker.

— Folk tror ibland att vi är heltidsanställda politiker. Men så fungerar det inte. Man har ett vanligt jobb, familj och allt annat samtidigt.

Det är också en av de vanligaste missuppfattningarna hon möter.

— Många tror att vi tjänar stora pengar eller att vi sitter på heltid i kommunhuset. Verkligheten är ganska långt ifrån det.

”Jag är egentligen ganska glad”

Den bild som många väljare möter är ofta politikern Åsa Wikberg.

Personen som kritiserar beslut, driver frågor och debatterar i kommunfullmäktige.

Men det är inte hela bilden, menar hon.

— Jag tror att många ser mig när jag är arg över något eller driver en fråga. Men egentligen är jag en ganska glad och optimistisk person.

När hon själv beskriver sig kommer orden snabbt.

— Nyfiken, analytisk, empatisk och ganska aktiv.

För säkerhets skull frågade hon sina vänner hur de skulle beskriva henne.

— De sa att jag är klok, reflekterande, engagerad och lite äventyrlig.

Annons

Mötet hon aldrig glömmer

Efter många år i politiken finns det ett möte som fortfarande berör henne.

Det inträffade under en valrörelse.

— Jag började prata med en kvinna som berättade att hon hade cancer.

Samtalet handlade egentligen inte om politik.

— Vi pratade om livet och det blev väldigt nära och känslosamt. Jag minns fortfarande hur berörd jag blev.

För Åsa Wikberg är sådana möten en viktig del av lokalpolitiken.

— Man möter människor mitt i livet. Deras glädje, deras oro och deras erfarenheter. Det ger perspektiv.

Obehaglig tid när NMR var aktiva

Hon har aldrig blivit direkt hotad för sitt politiska engagemang.

Däremot minns hon tiden när Nordiska motståndsrörelsen var som mest aktiv i Ludvika.

— Det var ganska obehagligt.

Politiska möten och valrörelser bevakades av polis och säkerhetspersonal.

— Samtidigt som bevakningen skapade trygghet blev man också påmind om att den behövdes. Det gjorde att man kände sig mer utsatt.

Stolt över fyrfackstunnorna

Under sina år i politiken finns det ett beslut som hon fortfarande känner extra stolthet över.

Införandet av fyrfackskärlen för avfallshantering.

— Det är nog det beslut jag är mest stolt över.

När frågan behandlades var hon ordförande i samhällsbyggnadsnämnden.

— Alla var inte överens från början. Men vi lyckades få ihop det.

I dag upplever hon att många uppskattar systemet.

— Det har gjort det enklare att sortera avfall och blivit en konkret förändring i människors vardag.

Annons

Brinner för barnen

Även om miljö- och klimatfrågorna är självklara hjärtefrågor återkommer hon ofta till en annan fråga.

Barns uppväxtvillkor.

— Jag är väldigt engagerad i skolan och särskilt i situationen för barn med NPF-diagnoser och barn som inte orkar gå till skolan.

Hon ser utvecklingen som ett av samhällets största problem.

— När jag växte upp var det inte så här. Att barn inte klarar av skolmiljön i den omfattning vi ser i dag är väldigt allvarligt.

Hon menar att frågan förtjänar betydligt större uppmärksamhet.

Hade gärna arbetat med händerna

Trots att hon arbetar med projektledning och utvecklingsfrågor finns det ett annat yrke som lockar.

— Något hantverksyrke.

Hon ler.

— Jag tycker väldigt mycket om att skapa saker med händerna.

Hemma lägger hon många timmar på att renovera huset.

— Jag älskar att måla och fixa hemma. Det är väldigt avkopplande.

Claes Ingesson – den oväntade meritlistan

När frågan kommer om något väljarna inte känner till om henne behöver hon inte fundera länge.

— Att Claes Ingesson var min granne när jag växte upp.

Hon skrattar.

— Det är nog min största merit i livet.

Vill lämna över en bättre värld

När samtalet närmar sig sitt slut återkommer Åsa Wikberg till samma fråga som fick henne att gå med i Miljöpartiet för 16 år sedan.

Framtiden.

— Jag vill att mina barn och framtida generationer ska få samma möjligheter som vi har haft.

Hon ser politiken som ett sätt att ta ansvar.

— Jag vet att jag ensam inte kan lösa klimatkrisen. Men jag vill kunna se tillbaka och känna att jag gjorde vad jag kunde.

Det är den tanken som fortfarande driver henne.

— För mig handlar politik ytterst om att ta hand om varandra och om den värld vi lämnar efter oss.