Gamla familjefilmer gav Viktor idén till ”Byns lilla oäkting”
Gamla videor från barndomen inspirerade filmaren Viktor Hedlund att skapa en fiktiv kortfilm. Resultatet blev ”Byns lilla oäkting” som har spelats in på hemmaplan i Furudal och som nu kommer att visas på Uppsala kortfilmsfestival under oktober. I filmen spelar hans storebror huvudrollen som får möta sitt förflutna i ett fiktivt radioprogram där Lena Endre är programledare.
– Jag satt och digitaliserade gamla videoband som min storebror och min morfar hade filmat, från 80-talet fram till tidigt 2000-tal och tänkte: Hur kan jag använda de här filmerna som frön när jag sedan skriver fiktion? Då dök berättelsen upp om en ensam man på landsbygden som fastnat i livet och undrar varför det blev som det blev.
Ja, så beskriver Viktor hur kortfilmen tog form och som nu alltså är redo att visa upp för publik. I filmen får vi följa en medelålders man som blivit kvar och arbetar på sågverket i byn. Och det är när han ringer till radioprogrammet Melodikupén för att önska en låt som han tacklar de här frågorna live i samtal med programledaren som spelas av ingen mindre än Lena Endre.
– Vi visste att vi ville kasta en kvinna som den rollen och då var hon högst upp på den listan. Så vi frågade, hon sa ja. Vi träffades över en fika, gick igenom idén, och hon sa: Jag är på! Så enkelt var det.
Huvudrollen spelas av Viktors nio år äldre storebror Mattias Hedlund som var en riktig teaterapa som barn och som Viktor såg upp till. I filmen korsklipps den fiktiva berättelsen med familjearkivets bilder av Mattias som barn och tonåring.
– Det är inte första gången vi jobbar ihop, men det är väldigt kul att göra det. Jag har formats mycket av honom och vi har väldigt mycket samma tycke och smak om saker och ting, så det är ett samarbete som sker ganska naturligt. Och så kan man gå lite mer över gränserna med honom i regin, säger Viktor.
Även om filmen inte är biografisk är kontrasten mellan verkligt och påhittat dess kärna.
– Det kändes lite obekvämt och lite utgivande, säger Viktor. Men man har lärt sig att det är då det kan bli som bäst resultat.
Filmen spelades in i Furudal under fyra–fem dagar i april 2025 på 16 mm-film och med ett team på fem personer. Man använde enbart naturligt ljus och ville helst fånga skymningen, vilket gjorde solen till tidtabell. Flera av inspelningsplatserna är desamma som i arkivfilmerna från 25 år tidigare, och mötet mellan då och nu är viktigt för filmen.
– Det var stundtals kämpigt, men jäklar vad roligt vi hade. Folk i byn var väldigt hjälpsamma och det var superkul. Det var något speciellt att se på platserna ur ett cinematiskt perspektiv. Då blev det liksom… Nu ska vi göra film här och då tittar man ju på en plats på ett helt annat sätt. Man tittar på miljöer och ser det med andra ögon. Då fick jag i alla fall en insikt över hur vackert det är, säger Viktor.
Filmen är Viktors examensprojekt från masterutbildningen i filmklippning vid Stockholms konstnärliga högskola, där Film i Dalarna har gett ett litet stöd. Nu väntar alltså filmvisning på Uppsala kortfilmfestival som hålls 19 – 25 oktober och någon gång under hösten kommer filmen även att visas på Visir Bio i Leksand.
– Jag hoppas också att den får en möjlighet att visas i Rättvik, det hade varit kul. Det är lätt att kortfilmer bara dammar på en hårddisk och ingen får se dem. Det finns ju inte så många forum för kortfilmer egentligen, än att ladda upp dem på Youtube, men det är också lite tråkigt. Så det känns bara skönt och kul att det arbetet man har lagt ner har fått betydelse, att det får visas upp, avslutar Viktor Hedlund.