
Bland tomtar och troll – så blir ”novent” magisk på Myrängsgården
Återigen visas Fixarjulen från bland annat Myrängsgården på SVT Play. Detta är femte året Skattungbyns Malin Olsson med familj pysslar med tittarna – och löser ett mysterium – i Bonäs. Några vänner hjälper också till med pysslet, däribland SVT Barns programledare Ellen Särnevång.
– Det känns verkligen som att man ”lever Fixarjulen”, säger hon.
Den alltmer populära ”noventskalendern” Fixarjulen bjuder återigen in tittarna till Myrängsgården. Redan har ett antal avsnitt släppts för streaming, något som fortsätter till sista november.
Produktionen har pågått över ett långt tidsspann. Redan i februari samlades filmteamet.
– Fixarjulen har blivit som en härlig tradition för många tittare. Detta är femte säsongen vi gör och konceptet med att ”fixa i november och chilla i december” går väldigt bra. Det håller vi kvar vid – det är grunden, säger programmets projektledare Efva Henrysson.

Just Myrängsgården passar dem. Den är traditionsbunden och en miljö SVT inte ämnar byta mot någon annan.
– Först och främst finns det en massa trevliga rum, men här finns det dessutom en massa härbärgen. Sedan dressar vi ju dem och gör dem lite till våra, men grunden är den mysiga, äldre och klassiska stämningen. Man har också mycket vunnet på att ha Dalarna som ”fond” (dekor).
Handlingen i Fixarjulen ska alltid kretsa kring Malin Olssons familj samt vänner. För att skapa lite extra spänning stöter de på något som gör dem nyfikna, nästan lite oroliga. Vad det är nystas upp under hela november.
Centralt är ändå pysslet – alltså ”fixet” – som förbereder barn och andra tittare till julen. En av de som också pysslar heter Ellen Särnevång.
Ellen är vän till familjen.
– Detta är min tredje säsong. Jag spelar mig själv och just här på gården håller sig Ellen lite för sig själv. Hon är ofta nere i sin lilla stuga och fixar. Dessutom tar hon hand om alla djuren på gården. Hon har både en häst, höns, getter och en hund. Ibland svänger hon förbi familjen med en gran eller för att äta middag.
För henne skiljer sig produktionen mycket från andra hon medverkat i. Framför allt känns det genuint att kunna spendera dagarna på gården, snarare än att behöva åka runt till en massa andra platser.
– Vi är ju här på riktigt. Vi åker upp hit, vi bor här tillsammans och det känns verkligen som att man ”lever Fixarjulen”. Fast såklart kliver man in i sin egen bubbla. Det är lite annorlunda, men väldigt mysigt. Tidigare har jag inte haft någon relation till Dalarna överhuvudtaget. När vi kom upp hit för tre år sedan blev det verkligen som ett andra hem.

Ytterligare en huvudperson, utöver Ellen Särnevång och Malin Olsson, är Malins sambo Simon Peyron. Många gånger denna månad står han i köket på Myrängsgården.
Simon kan också berätta om den karaktär som nyligen presenterades i kalendern.
– Vi introducerar trollet ”Trolf” i årets säsong. Han lyckas koma in i vår värld från sin sagovärld.
Även om man får precis lagom dos mys, som man förväntar sig av Fixarjulen, blir det några procent mer spänning och drama. Det känns som ett roligt tillskott, säger Simon Peyron.
Utmaningarna för skådespelarna har varit tempot. 30 avsnitt med flera scener skulle spelas in i vintras.
Att få med hela familjen på den saken har knappast varit det lättaste, menar han.
– Det är både rent tekniska utmaningar att hinna göra så många episoder. Man ska synkronisera med olika platser, barnen ska till inspelning och därtill en massa fix. En hel del ska klaffa rätt. Men teamet har varit jättebra, med ett genomtänkt schema där varje moment är noggrant planerat.
Viktigast är att göra programmet till en välkommen stund för barnen och deras föräldrar. Det avspeglar hur mysigt Simon har haft det med sin familj.
– Jag tror vi lärt oss av våra misstag att inte göra det för komplicerat när det gäller barnfamiljer. Den största myten man går på som förälder är att vi går in i projektet lite för hårt. Och visst, det kanske blivit lite för mycket ibland. Men vi vill inte överkomplicera. Då blir det inte så roligt och det försöker vi medvetet tänka på, säger Simon Peyron.