
Fotbollssuccén i Saxdalen växer – P15-laget tvingas sätta deltagartak
Saxdalens IF har fått nytt liv på fotbollsplanen.
Efter att föreningen åter startat ett A-lag har även ungdomsverksamheten tagit fart – så mycket att klubbens P15-lag nu måste säga nej till fler spelare.
För några år sedan var det inte mycket organiserad idrottsverksamhet kvar i Saxdalens IF. Föreningen, som bildades 1924, hade däremot fortsatt verksamhet kring bland annat vandringsleder. Men när Göran Gunnarsson drog i gång ett nytt A-lag förra året förändrades situationen.
Plötsligt började det åter bli liv på Furuliden.
För Hampus Petersson, som själv bor i Saxdalen och är en av fyra tränare för P15-laget, väckte det en tanke.
– Jag tänkte att det vore kul att ha barn- och ungdomsverksamhet också, berättar han.
Det visade sig finnas ett intresse.
Många barn i byn är födda 2015, vilket också gett laget dess P15-beteckning. Tillsammans bestämde sig ledarna och barnen för att prova.
– Vi tänkte, vad fan, vi testar. Vi ser hur det går. Går det så går det, säger Petersson.
Det gick – och det har gått snabbt.

Barn från flera orter
Grunden i laget finns i Saxdalen, men verksamheten har också lockat barn från närområdet. Ett antal spelare kommer från Grängesberg och Gonäs, och några tar sig hela vägen från Ludvika till träningarna.
Det är inte bara laget som lockar. Även själva idrottsplatsen och föreningens sätt att bedriva verksamheten verkar ha blivit en del av attraktionskraften.
– Vi har väl lyckats skapa en familjär känsla. Det blir som en familj på något sätt. Lite småskaligt, men att det ändå är uppstyrt och organiserat och seriöst, säger Hampus Petersson.
För tränarna är det viktigt att fotbollen framför allt ska vara rolig. Samtidigt ska spelarna känna att de kan utvecklas.
– Det viktigaste är att man tycker att det är kul att komma dit. Man ska även känna att man har chansen att utvecklas, säger han.
Nu är det fullt
I dag består P15-laget av 20 barn. Det är också den gräns som klubben nu har satt.
Anledningen är helt enkelt att intresset blivit större än vad verksamheten klarar av.
– Vi märker att ordet sprids över, att vi har väldigt kul ihop och att det funkar bra. Så det hör ju av sig fler som vill komma och spela med oss. Vilket så klart är jättepositivt, säger Hampus Petersson.

Men laget spelar i seriespel och har bara ett lag. För att alla som är med ska få tillräckligt mycket speltid går det inte att fortsätta fylla på hur många spelare som helst.
Dessutom kräver en större grupp fler ledare om kvaliteten på verksamheten ska kunna behållas.
Därför har Saxdalens IF satt ett deltagartak på 20 spelare – åtminstone under den här säsongen.
– För att vi ska kunna bedriva på samma härliga och familjära sätt som vi kör nu, säger Hampus Petersson.
Vill behålla småskaligheten
Frågan är nu vad som händer nästa säsong. När intresset är så stort finns förstås möjligheten att starta ytterligare lag, men Petersson är försiktig med att lova något.
Han ser både fördelar och nackdelar med att växa.
– Om man är ett lag så blir det en gemenskap och samlas kring. Är man fler lag så blir det mycket administrativt. Det blir utspritt och du ska pussla ihop vem som ska spela med vem, säger han.
Samtidigt är den stora tillströmningen ett angenämt problem för en förening som under lång tid haft begränsad organiserad idrott.
För Petersson handlar det större perspektivet om vad idrottsföreningar kan betyda för mindre samhällen.
– Fungerande föreningsverksamhet i byarna eller i mindre samhällen är viktigt både för samhället i sig och för bredden på idrotten, säger han.
Han konstaterar att det i dag är betydligt svårare än tidigare att hitta ideella krafter som kan driva föreningar, men tror samtidigt att mycket går att lösa om det finns människor som verkligen vill.
När A-laget startade förra året började Furuliden åter fyllas med liv. Med P15-laget har ännu en dimension tillkommit.
Hampus Petersson hoppas att utvecklingen kan fortsätta och att fler mindre orter får möjlighet att ha egna lag.
– Jag har en önskan att alla byar ska ha ett lag som förr. Det kommer ju inte hända igen. Men ju fler som kan ha det desto bättre tycker jag och desto roligare blir det för alla, säger han.