Så föddes Vansbro – planen var att det skulle bli Västerdalarnas stad

Att träffa årets kulturpristagare Alf-Arne Edlund är som att möta en levande historiebok. När vi träffas vid Sågverksmuseet i Vansbros bibliotek berättar han länge om Vansbros bildande, både historiska fakta och anekdoter, som den enligt Alf-Arne handlar om: Vansbros första ”EPA-traktor” för över hundra år sedan.

— Historieintresset har jag haft med mig länge och Vansbros tillkomst är spännande att sätta sig in i. Något som är bidragande är att mina mor- och farföräldrar var bland de första som flyttade hit som barn, berättar Alf-Arne och fortsätter.

— Historiskt sett är Vansbro ett relativt ungt samhälle, som många andra städer blomstrade samhällen upp tack vare att järnvägen kom.

1 november 1890 är födelsedatum för Vansbro. Det var då Inlandsbanan kom.

— Innan den kom fanns det inget samhälle här. Det enda som fanns var i stort sett en flottbro över Vanån och några fäbodstugor, berättar Alf-Arne.

Tack vare järnvägen och stora skogar som inte var avverkade växte Vansbro snabbt upp och flera sågverk startades.

En av de drivande för att järnvägen skulle passera Vansbro var Curry Treffenberg. Som landshövding i Kopparbergs län tog han del i att förverkliga planerna på Bergslagens järnväg och på Mora-Vänernbanan.

— Treffenberg var mycket viktig för Vansbros tidiga historia och var involverad i många projekt här, berättar Alf-Arne.

Centrala Vansbro idag består fortfarande av två raka huvudgator och raka sidogator som korsar.

— Eftersom Vansbro skulle byggas upp från grunden bestämde man sig för att det skulle bli Västerdalarnas stad och det var därför det blev raka gator i centrala Vansbro. Centralorten skulle inte bli som byarna runtomkring, berättar Alf-Arne och ler.

Den centrala delen hamnade kring järnvägsstationen. En järnvägsstation som ganska snart brann ned till grunden.

— På den tiden byggde man järnvägsstationer med samma ritningar på alla orter, så den som först byggdes är samma modell som fortfarande finns kvar i till exempel Mora, berättar Alf-Arne och fortsätter.

— Det kom nya ritningar och man byggde upp den nya stationen på mindre än ett år. Men när den stod klar var många konfunderade och undrade om man fått rätt ritningar när den var så vacker.

Tack vare järnvägen som gick ända ned till Kristinehamn och dess hamn växte det upp många sågverk i området. De i sin tur gjorde att många flyttade till Vansbro för att jobba på sågverk.

— Det byggdes en hel del arbetarbostäder, den vi har byggt upp här i museet är en tidstypisk bostad från den tiden. De som flyttade hit fick trängas med alla barn som föddes i en liten etta, berättar Alf-Arne.

Samtidigt växte Vansbro fram då det kom många affärsmän och handlare och startade butiker. Men de flesta arbetade på sågverken.

Efter intervjun gör vi ett besök i arbetarbostaden som inte är en kopia utan är fylld med möbler och saker från gamla bostäder. Möbler och annat från mellan åren 1890–1920.

I det lilla sovrummet finns bland annat en gammal trattgrammofon. En sådan tog en sågverksarbetare på den tiden med sig på en släde bakom en häst och åkte fram och tillbaka framför sågverksarbetarnas bostäder och spelade musik.

— Jag brukar säga att det var Vansbros första Epatraktor. Men till skillnad mot idag när man blir irriterad på ljudet och ringer polisen, så kom alla ut och klappade händerna, berättar Alf-Arne och avslutar med ett gott skratt.