Telefonsamtalet från USA förändrade Agnetas liv: ”Vi ska dansa med hästen”

För Agneta Höglund handlar hästträning om att skapa en relation. Efter mer än två decennier av studier, praktik och egen utveckling är hon i dag ensam i Sverige om att vara licensierad instruktör inom den metoden How to talk horse, ett Happy horse Happy life. 

— Vi vill att hästarna ska vilja vara med oss. Det kan vi inte bara kräva. Vi måste lära oss att läsa av hästen och förstå den först,  säger hon.

På gården utanför Stora Skedvi går hästarna lugnt i hagarna. Här har Agneta Höglund byggt en verksamhet byggd på den världsberömda hästpsykologen Linda Parellis metod. Ett karriärbyte efter en tidigare bana som sjuksköterska som ger henne möjligheten att förena barndomsintresset för hästarna med förståelsen för både häst och människa, och förmågan att kommunicera med dem båda.

Intresset för hästar har funnits sedan barndomen. Agneta växte upp inom den traditionella engelska ridningen och hade länge ingen tanke på att det fanns andra sätt att arbeta med hästar. När hon och familjen började med hästavel var målet att föda upp välhanterade och trygga hästar och vägen dit tog henne in på en helt ny bana.

— Jag hade en vän som höll på med hästmassage och som berättade om en kurs. Jag hade egentligen ganska mycket fördomar om det där. Jag tänkte på cowboys med stora lasson, berättar hon med ett skratt.

Trots tveksamheten anmälde hon sig till en kurs i den egna bygden. Med sig hade hon ett sto som hade stora problem när sadelgjorden skulle spännas.

— De verktyg jag fick där gjorde enorm skillnad. Efter några veckor sa instruktören till mig: ”Agneta, ser du inte? Det här är en helt annan häst.” Då förstod jag att det här verkligen fungerade.

Det blev början på en resa som fortfarande pågår.

Agneta fördjupade sig inom Parelli Natural Horsemanship, en internationellt välkänd metod för hästträning och kommunikation. Hon filmade sina kunskapsprov, avancerade genom utbildningens olika nivåer och blev till slut kontaktad av organisationens huvudkontor i USA.

— När de ringde från Amerika trodde jag först att någon skämtade med mig. Men de hade sett mina filmer, tyckte att jag var duktig och frågade om jag ville utbilda mig till instruktör.

År 2011 reste hon till USA för en fyra veckor lång utbildning. Planen var att fortsätta med nästa steg, en tolv veckor lång instruktörsutbildning i Colorado. Men livet tog en annan vändning.

— Jag blev sjuk och läkarna avrådde mig från att resa. Det var naturligtvis en stor besvikelse.

Agneta hade under några dagar drabbats av två hjärtinfarkter och en stroke. Åter igen behövde hon tänka om och hitta nya vägar och trots att hon inte kunder återvända till USA fortsatte hon att utvecklas och utbilda andra hemma i Sverige.

När grundarna Pat och Linda Parelli senare gick skilda vägar valde Agneta till slut att följa Linda Parellis, en utav världens bästa häst psykologer, vidareutvecklade utbildningssystem. Efter flera års studier och nära kontakt med instruktörer kom beskedet som hon aldrig hade vågat hoppas på.

Under ett besök på gården i Stora Skedvi samlade den amerikanska instruktören Courtney Crane deltagarna efter en kurshelg.

— Hon sa att hon, Linda och deras team hade bestämt att jag skulle bli instruktör. Jag började gråta direkt. Jag trodde att jag skulle behöva gå en massa utbildningar till först.

Agnetas egna häst, den stora, vackra, isabellfärgade Ziggy Stardust travar henne till mötes när hon kommer till hagen. En bekräftelse på det hon just berättat om sin relation till hästen.

I dag är Agneta den enda licensierade instruktören i Sverige inom det metod hon arbetar efter.

— Det känns fortfarande nästan overkligt.

För Agneta handlar arbetet i första hand inte om att träna hästen – utan om att förstå den. När hon träffar en ny elev studerar hon både människan och hästen noggrant.

— Jag ber dem göra precis som de brukar. Sedan tittar jag på vad hästen berättar. Är den rädd? Stressad? Osäker? Eller försöker den ta över situationen? Hästen visar nästan alltid vad problemet egentligen handlar om.

Hon understryker att det aldrig handlar om att skuldbelägga hästägaren.

— Människor gör så gott de kan. Om dom visste mer om hur hästen fungerar så skulle dom nog göra annorlunda. Mitt jobb är att hjälpa dom att förstå hästen.

Målet är att skapa ett samspel där häst och människa fungerar tillsammans.

— Vi brukar säga att vi ska dansa med hästen. Men någon måste föra dansen. Och då är det bättre att vi gör det på ett sätt som hästen känner sig trygg med. Hästen behöver en ledare, inte en chef.

Efter 23 år inom området har Agneta utvecklat en allt starkare övertygelse om att hästvärlden behöver förändras. Hon menar att kunskap om hästars beteende borde vara en självklar del av ridutbildningen.

— Jag tycker att alla ridskolor borde ha mer undervisning om hur hästar fungerar som individer. Barn ska lära sig att hästen är en vän och en partner, inte bara någon man sitter på.

Numera har hon svårt att se tävlingar på samma sätt som tidigare.

— Förr tänkte jag aldrig på det. Nu ser jag direkt om en häst är rädd eller mår dåligt. Ibland gör det nästan ont att titta.

Samtidigt vill hon inte döma.

— Det handlar inte om att alla måste göra exakt som jag. Men vi behöver bli bättre på att se vad hästen försöker säga oss.

Från gården i Stora Skedvi håller Agneta lektioner för elever från stora delar av landet. Hon reser bland annat till Linköping, Gävleborg och Uppland, samtidigt som hon arrangerar kurser hemma på gården. Dessutom träffar hon elever virtuellt.

Genom Facebookgruppen ”Happy Horse Happy Life på Lassols Gård” försöker hon bygga ett nätverk av hästägare som vill lära sig mer.

— Vi är fortfarande ganska få och bor långt ifrån varandra. Därför försöker vi skapa ett sammanhang där människor kan utvecklas tillsammans.

Hon erbjuder också kostnadsfria prova-på-dagar för nyfikna hästägare.

— Om någon är intresserad får de gärna komma hit och bara titta och lyssna. Det behöver inte kosta någonting.

För Agneta handlar det ytterst om något mycket större än ridning.

— Hästar lär sig sju till tio gånger snabbare än vi människor. Det är vi som måste bli bättre på att förstå dem. Och när man väl börjar se världen genom hästens ögon, då går det inte att sluta.