Stig Linderholm valde nyfikenheten framför de stora skyltarna

Stig Linderholm har byggt företag, skogsmaskiner och internationella affärer från Ludvika.

Själv beskriver han drivkraften som något annat än pengar: att få arbeta med sådant som är roligt, svårt och tekniskt intressant.

Stig Linderholm talar hellre om maskiner, människor och tillfälligheter än om omsättning och framgång. På utsidan av verksamheten i Ludvika finns ingen stor skylt som ropar ut historien om företagen han varit med och byggt.

— Jag har aldrig haft någon sådan skylt, säger han.

I dag driver Stig Linderholm Plantma Forestry, ett bolag som bygger planteringsmaskiner för skogsbruk. Men vägen dit har varit lång, krokig och ofta styrd av sådant som Linderholm själv beskriver som rena bananskal.

Han föddes i Stockholm, flyttade som barn till USA och kom tillbaka till Sverige när han var elva år. Då var engelskan starkare än svenskan.

— När jag kom hem var min svenska inte särskilt bra, säger han.

Familjen hamnade så småningom i Ludvika, där pappan arbetade på Asea. Själv tog Stig Linderholm studenten tidigt och började på KTH. Men den akademiska miljön passade honom inte.

— Det var väldigt själsdödande. Det var ingen fria tankens rum, säger han.

I stället drogs han mot praktiska lösningar, maskiner och idéer. Som ung flyttade han ut på landet i Hälsingland och beskriver sig som en del av gröna vågen. Han körde taxi på nätterna och levde enkelt.

— Hippie mera. Jag hade aldrig varit punk, säger han när jämförelsen kommer på tal.

Så småningom kom han in i skogsbranschen. Han arbetade några år åt Stora Kopparberg i Grangärde, ett jobb han beskriver som sitt enda ”riktiga” jobb. Maskinerna och skogen trivdes han med. Med budgetar och storbolagskultur trivdes han inte.

När han lämnade anställningen gjorde han det utan att hålla dörren särskilt öppen.

— Vissa broar ska du bränna. Vissa ska du aldrig bränna, säger han.

Med 10 000 kronor, en svets och en idé startade han eget. Till en början handlade det om att bygga en foderanläggning till sin systers gård. Sedan kom skogsmaskinerna tillbaka.

En prototyp han varit med och tagit fram fick uppmärksamhet, och snart kom beställningar från skogsbolag. Det var inte alltid särskilt planerat. En slumpmässig buss med australiska besökare blev början på den första exportaffären. En av dem bad om ett visitkort. Några veckor senare kom en beställning.

— Ibland träffar man folk man litar på, säger Stig Linderholm.

Genom åren blev det flera bolag och större affärer. Grangärde Maskin blev Log Max, bland annat för att namnet skulle fungera internationellt.

Log Max växte och kom att tillverka skördaraggregat som fick spridning långt utanför Sverige. Bolaget såldes till Komatsu 2012.

Men Stig Linderholm återkommer hela tiden till ordet ”vi”. Han värjer sig mot bilden av den ensamme entreprenören.

— Det är så dumt att säga jag, jag, jag. Det är inte du som har gjort det. Du har haft tur, kanske. Någon har hjälpt dig, säger han.

Bland de personer han återkommer till finns konstruktören Hans, som Linderholm beskriver som noggrannare än han själv.

— Jag är ingen dålig konstruktör heller, men han är mycket bättre, för han är mer noggrann än jag är, säger han.

Efter Log Max kom nya spår. Ett av dem ledde tillbaka till ett äldre utvecklingsprojekt för planteringsmaskiner, Silvanova.

Genom ett möte på Gästis i Grangärde kom Stig Linderholm i kontakt med Roger från Svenska Skogsplant. Samtalet ledde vidare till att Plantma Forestry började utveckla maskiner för skogsplantering.

— Hade han inte bott på Gästis den där kvällen hade jag aldrig träffat Roger, säger Stig Linderholm.

I dag arbetar Plantma Forestry med planteringsmaskiner som används både i Sverige och utomlands. Företaget har maskiner i Kanada och har även riktat blicken mot Brasilien.

Samtidigt beskriver Linderholm verksamheten som liten och svår att få in på vissa marknader.

Han låter inte särskilt intresserad av att dra sig tillbaka. Fiske lockar, särskilt resorna till Kanada, men arbetet gör det också.

— Det är bara så roligt att jobba med något där folk tänker lika, säger han.

Just nu handlar mycket om att utveckla och kontrollera svetsningen i de egna maskinerna. För Stig Linderholm är det ännu ett exempel på att det viktiga ligger i detaljerna.

En planteringsarm som ska gå upp och ner miljontals gånger måste hålla.

Det är kanske där hans företagarliv sammanfattas bäst: i lusten att förstå, bygga om, prova igen och gå vidare när något inte blev som tänkt.

— En del människor går ungefär sådär. De reser sig, borstar av sig och så fortsätter de rakt fram. Andra tittar och säger: fan, där går ju en väg. Jag vet inte om den ska gå där. Det ser intressant ut, säger Stig Linderholm.