Daisy – Flygande veteran på besök

Det mullrade över Älvdalen och längs Österdalälven upp till Idre Flygplats på lördagsförmiddagen men det var varken åska eller flygövningar över Älvdalens skjutfält. Istället var det ”Daisy” som gjorde sin årliga sommartur från Västerås till Idre.

— Det är fjärde gången som hon kommer hit till Idre, berättar Mats Berglund som skapat en mötesplats av Idre Flygplats med en flygplats som allt fler hittar till och med ett bageri och café som den här dagen var helt fullsatt.

— Vi gör ett antal resor varje sommar och en av resorna gör vi numera till Idre, berättar Lars Sveding, som var en av de två piloterna ombord.

Till vardags flyger han åt SAS och då bland annat långdistansplanet Airbus A350.

— Det här är ett roligt avbrott och en helt annan sak än att flyga ett modernt flygplan.

— Sedan är det kul att få komma till Idre Flygplats, en liten men väldigt fin flygplats, säger Lars.

För Daisy, som flygplanet döpts till har en historia utöver det vanliga.

Daisy är ett veteranflygplan av modellen Douglas DC-3, tillverkat 1943 i Long Beach i Kalifornien levererades till det amerikanska flygvapnet med stationering i Nordafrika.

Ett av uppdragen var att flyga in fallskärmssoldater i samband med D-day, den allierade invasionen av Normandie den 6 juni 1944.

Efter kriget såldes ”Daisy” till norska DNL som senare blev en del av SAS. 1957 överfördes hon till Linjeflyg och flög inrikestrafik från Bromma.

1960 återvände Daisy till militärtjänst hos Flygvapnet och flög bland annat militära transporter och under en period på 70-talet var hon utlånad till Röda Korset för hjälpsändningar vid svältkatastrofen i Etiopien.

1982 muckade Daisy från militärtjänsten och köptes av Ingemar Wärme och Jimmie Berglund.

Istället för att skrotas fick Daisy nytt liv som ett flygande museum i föreningen ”Flygande Veteraner”, det var också då hon fick smeknamnet Daisy, fast namnet som målats på flygplanet är Fridtjof Viking, ett minne från åren i SAS tjänst. Hon har också numera den originaldekor med drakmålningen, som hon hade under åren 1948-1957 som SAS-flygplan.

— Nu är vi en grupp entusiaster sköter planet och jobbar en dag i veckan hela vinterhalvåret med att sköta och underhålla planet.

— Stiftelsens statuter är att planet ska vara igång och flyga så länge förutsättningarna finns. Dit här till exempel utmaningen med att få tag på rätt bränsle, men sedan ska den in på ett museum, berättar Lars.

— Vi har fått bra hjälp av Riksantikvarieämbetet som hjälpt till med att stötta oss och andra gamla rörliga transportmedel som buss, tåg och flyg, så de har bidragit till att vi kan hålla Daisy i luften.

Efter åren i militärtjänst så var det en hel del arbete med att få tillbaka inredningen i planet.

Flygvärdinnan Maggan är jämnårig med Daisy och har ett eget pentry att serva passagerarna från.

— Delar av inredningen till pentryt kommer från planet som nödlandade i Gottröra men stolarna fanns med från åren som flygvapnet använde planet.

För att få flyga med Daisy måste man vara medlem i föreningen Flygande Veteraner och när planet landade klev de som flugit med på turen till Idre av och de flesta gav sig ut på flugfiskekurs.

— Man är lite nybörjare varje resa, för det här planet flyger vi bara omkring 30 timmar varje sommar.

— Men ju mer vi flyger, ju bättre för oss piloter och desto bättre mår flygplanet, säger Lars.

På eftermiddagen väntade sedan en rundtur för dem som hunnit bli medlemmar i tid och kommit över biljetter till de 19 platser som var tillgängliga.

— De passagerare som ska flyga med oss måste godkänna att det är ett flygande museum de ska resa med, förklarade Lars.

En halvtimmes tur upp runt Storvätteshågna och Hävlingen ner mot Grövelsjön och tillbaka väntade sedan.

På Idre landar man i regel från söder, men med en fin motvind så ville Lars och Jozsy Wengtsröm göra ett försök att landa på bana 15 från norr.

— Vi ser hur vädret och vinden ligger när vi kommer tillbaka, men det ser ut som vi kan landa från norr, säger Jozsy Wengtsröm, som agerade flygkapten i den vänstra stolen i cockpit.

Så blev det också, efter en överflygning över banan så gjorde Daisy en gir och landade på bana 15, en inflygning där piloterna fick visa sin skicklighet.

— Tidigare flög jag Boeing Dreamliner åt TUI, men sedan tre år är jag pensionär, berättar Jozsy.

För passagerarna i planet så var det kanske lite bullrigare och skumpigare än ett modernt plan, men en detalj var i en klass för sig själv och det var benutrymmet som var gigantiskt jämfört med moderna plan.

— En härlig tur. Kanske var det bara bra att det inte var strålande solsken för vi fick verkligen se hur vackert det är runt fjällen här uppe, summerade Jan-Erik Söderqvist upplevelsen med Daisy.

Thina Tysk från Särnaheden var lika entusiastisk över upplevelsen att få flyga det gamla planet, en tur hon gjorde med dottern Josefine.

Efter landningen så fick de hjälpa till med att vända planet när det skulle tankas.

— Det är första gången jag knuffat runt ett stort flygplan, konstaterade Thina om en del av den unika flygupplevelsen.

 

Lars Sveding och Jozsy Wengtsröm på väg att landa på bana 15. Foto Nisse Schmidt