Dans och musik fyller hembygdsgården i Boda – en oavbruten tradition sedan 1981

Sommarmåndagar i Boda betyder dans och musik – det har det gjort oavbrutet i 45 år nu. Det var ingen som trodde att det skulle fungera att ha arrangemang på en måndag när eldsjälen Gunnar Brandin drog i gång det 1981 – men det visade sig bli en succé som fortfarande lockar människor både från och utanför Sveriges gränser.

— De sa till mig att det inte kommer att komma en människa hit på en måndag men jag tänkte att jag måste göra något mer än en fredag då vi har dans. Vi har till och med kört när det var pandemi, då livesände vi och de ligger ju fortfarande på Youtube och har mellan 300 000 och 400 000 visningar per klipp, säger Brandin.

1981 drog allt i gång och i dag drygt fyrtio år senare kommer mellan 30 och 150 besökare varje måndag beroende på vilka artister Gunnar bokar.

—  Det har hänt att folk har stått där och det har varit 150 personer här inne. Och så har de sagt: kan vi inte få köpa en biljett för 50 kronor och stå och titta i luckorna här?

Han minns särskilt när den finska gruppen Frigg spelade och när sånggruppen Fjedur som var stora på 80-talet gästade Boda en vanlig vardagskväll, då kom 500 besökare för att dansa in på småtimmarna.

—  Det sociala är minst lika viktigt som själva dansen och musiken, det skapar också en gemenskap, vi har folk som kommer hit år efter år, berättar han.

Det sjuder av liv här runt hembygdsgården under sommaren med kurser i spel, sång och dans som i år har lockat 140 vuxna deltagare och över 60 barn. Under de här 45 åren har många nya möten ägt rum och en av historierna som berört Gunnar Brandin lite extra är den om en kvinna han nyligen mötte på en danskurs.

—  Hon berättade för mig att hon var här någon gång på 80-talet. Hon var ung, de tältade och de var på alla möjliga danser här. Sen har hon bott i Stockholm i tjugo år och hade grubblat länge på om hon skulle våga återvända. Hon tänkte att det aldrig blir samma sak, så hon gruvade hon sig i flera år. Men till slut tog hon mod till sig och åkte hit, för tre år sedan. När jag mötte henne säger hon: Vilken tur att jag kom tillbaka, det är precis lika roligt nu som när jag var tjugo år! Nu är hon över sextio, och dansar här igen.

Det som gör Boda unikt handlar inte bara om musiken, utan även om dansen. Nyligen hamnade Bodapolskan på Unescos lista över immateriella kulturarv eftersom den är unik i sitt slag. Bodapolskan är en variant av polska som lever vidare i både dansad och spelad form, som en obruten tradition i Boda till skillnad från de flesta andra platser i Sverige, där polskor har återskapats utifrån nedtecknat material.

— Det är jättekul tycker vi som älskar att dansa och spela Bodapolska och det är inte så många ställen som har ett immateriellt kulturarv, så att Bodapolskan nu är det är jätteroligt.

I Boda förs danstraditionen kontinuerligt vidare. Miljön och människors berättelser om traktens historia, och om dansen blir på så vis viktiga element i kulturarvet.

— Vi skulle vilja jobba lite mer med skolan. Inte en gång vartannat år, utan kanske en gång i månaden så att några av dem också blir traditionsbärare av dansen och musiken.

Gunnar Brandin som lever och musik och dans för kontinuerligt vidare och förvaltar kulturarvet via Hembygsföreningen, som fiolmakare och genom familjen. Hans fyra barn och barnbarn spelar fiol och dansar och 12 åriga barnbarnet Lova Wästvind får nog tillskrivas den yngsta dansaren som bär Bodapolskan vidare.

—  Morfar säger att jag är den yngsta som kan den! Jag ville prova och han lärde mig den och vi gick runt flera hundra varv kändes det som, sedan bara gick det efter ett tag, avslutar Lova.