Barbros pionpark sprider doft och skönhet på historisk mark
Det doftar av sommar längs rabatterna på Stenbacken i Övre Gärdsjö. Här, på mark där Barbro Levin Sannehags farfar en gång anlade växthus och drivbänkar år 1918 har ett nytt kapitel skrivits – ett kapitel i rosa, rött och vitt. Just nu är det en färgexplosion i pionparken som får både människor och insekter att trivas.
— Från början tänkte jag ha mellan femtio och hundra. Men det var så många fina sorter, så det blev fler och fler, nu är det 380 plantor fördelat på 30 rabatter, säger Barbro och ler.
De första pionerna spricker ut när vårsolen börjar värma och just nu blommar ett hundratal skönheter i olika färger. Här i parken där det en gång betade djur och odlades mat är det nu som ett litet fyrverkeri av både doft och färg från vår till sensommar.
— Före pionerna blommar det 30 olika sorters narcisser i varje rabatt så det blir något spännande att se på, och varken de eller pionerna kommer rådjuren och äter på. Sedan kommer det perenner, bland annat riddarsporrar, iris och vallmo som kommer att blomma ända framåt hösten.
Trädgården är mycket välbesökt och eftersom många som kommer gärna vill veta mer om parken och om trädgårdens historia har Barbro haft guidade visningar här ett par gånger under sommaren – något som blivit väldigt uppskattat.
— Jag har haft fyra träffar där jag berättat lite om historian om trädgården och om pionerna. Det har varit massor med folk varje gång så jag lade till en extra visning.
Marken där pionparken anlagts har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Hit kom Barbros farfar och farmor i början av 1900 – talet från Stockholm där det var fattigt och stor brist på mat. Här kunde de bruka jorden och bygga upp något som lever vidare än i dag.
— Det var på det här området min farfar började med trädgården med växthus och massor med drivbänkar. Sedan flyttades allt upp när far och mor byggde 1952, efter det har det varit grisar här, det har varit höns, får och allt möjligt på det här området. Jag har alltid känt att det är en speciell stämning här, så jag kände att jag ville göra något fint av det här, säger Barbro och berättar om det lilla växthuset som stod kvar här när hon var barn.
— Jag gick in i det ibland, det var ett litet fint hus och det luktade så speciellt, det var som en anda som svävade där inne. Jag har en grundsten kvar av det här, så jag kände att jag ville göra något speciellt här.
I år är det sex år sedan idén om pionparken föddes – men att det skulle bli just pioner var inte självklart från början.
— Jag hade så många idéer först om jag skulle ha dahlior, rosor eller en örtagård. Och så helt plötsligt fick jag en känsla – en pion, det måste bli en pion. Det finns så många sorter, det är kul att prova.
Barbro fick kontakt med en odlare i Holland som driver ett familjeföretag som funnits lång tid och fick genom honom många tips och förslag på sorter som skulle passa att odla just på den här platsen. En pion kan leva i mer än hundra år om den trivs. Det är kanske det som Barbro gillar mest med dem – att de inte kräver så mycket när väl grunden är lagd.
Man planterar dem, ser till att de får bra jord och näring, håller rent runt dem, och sedan fortsätter de bara växa. År efter år, generation efter generation, precis som på Stenbacken. Till mitten av juli kommer pionerna sprida färg och doft här i trädgården och till nästa sommar arbetar Barbro för att den röda ladan ska öppnas upp och få liv.
— Jag planerar för ett trädgårdsmuseum i ladugården, jag har massor av grejer. Jag har även fått mycket från Vassbo trädgårdsskola som är nedlagd, Olle Ridelius som jobbade där har lämnat många roliga saker till mig. Så det här ska vi fixa under vintern, avslutar Barbro Levin Sunnehags.