Missmårn sätter färg på det förflutna med historier från bygden

Sedan 1974 har Mora Hembygdslag gett ut tidningen Missmårn. En gång om året, i juni, får läsare ta del av minnen från förr – händelser som präglat eller haft en stor påverkan på bygden. Berättelserna kommer från Moraborna själva och tidigare har bilderna varit svartvita, men numera är de i färg.

— Man är glad att få ta emot det som folk vill berätta till vår tidning, för det blir en kulturskatt, säger redaktör Ann-Marie Lissmats.

Idag på nationaldagen står Mora Hembygdslag utanför Mora Hemslöjd, för att nå ut till allmänheten om att den senaste Missmårn är ute. Det 60-sidiga magasinet innehåller allehanda berättelser.

Som exempel går det att läsa om ”Vallkullornas vardag med hungriga björnar”, ”Gerda Boëthius och timmerhusen” eller ”Zorn som atlet”. Dessutom finns en mängd speciella kartor från förr. De ger en bild av var fäbodana låg i kommunen.

— Såklart blir det ett särskilt urval när vi väljer vad som ska ingå i tidningen. Ibland blir det dokumentationer, ibland rena barndomsminnen. Denna gång har vi tema ”Fäbod”. Just fäbodar blev utnämnda till immateriellt kulturarv 2024 och vi har fått många fäbodminnen från de som varit unga en gång i tiden. Vi har även med berättelser om fäbodar som inte finns längre, men där stigarna finns kvar, säger Missmårns redaktör Maria Dahlström.

Texterna är skrivna på något av de 15 varianterna av moramål: Bonäsmål, Bergkarlåsmål, Färnäsmål, Garsåsmål, Långletsmål, Morkarlbymål, Nunsäsmål, Risamål, Seljamål, Oxbergsmål, Vikamål, Vinäsmål, Noretmål, Vattnäsmål eller Östnorsmål.

— Tanken har varit att vårda Moramålet så att det kan leva vidare. Fast för att nå en bredare målgrupp behöver Missmårn även vara på svenska.

Ja, det mesta i magasinet har även översatts till svenska – men inte allt.

— Vi har även sagor översatta från svenska till Moramål. På så sätt kan fler begripa, tillägger Nygårds Ia Bengtsson, som sköter layouten.

Flitens lampa har lyst – särskilt när det kommer till översättning. I övrigt finns det ”hur mycket som helst” att förtälja i bygden.

— Man är glad att få ta emot det som folk vill berätta till vår tidning, för det blir en kulturskatt. Sedan kan man alltid lära nya saker om sin bygd genom det som skrivs, trots att man är född här, säger Ann-Marie Lissmats, en annan av tidningens redaktörer.

Varje år sedan 52 år tillbaka samlas skribenter för att bidra till Missmårn. Arbetet till årets magasin inleddes under hösten och skribenterna är ungefär 20 till antalet. Fem personer sammanställer sedan materialet: Maria, Nygårds Ia, Ann-Marie, Bullas Jonas Jansson och Barbro Matzols.

— Vissa av de som skriver är helt självgående och andra behöver man bolla idéer med. Andra kan vilja ha hjälp med en bild, säger Maria Dahlström.

De texter som kommer in för sent kastas inte. Snarare kan de passa till nästkommande upplaga. I synnerhet gäller det om artiklarna, dokumentationerna, krönikorna eller kåserierna är väl genomarbetade.

— De som arbetar med att bevara målet brinner för det. De brukar vara jättenoga med att det stavas korrekt, säger Ann-Marie Lissmats.

Temat i fjol var ”Handel förr i tiden” och handlade om alltifrån butiker till näringsidkare. Nästa år blir temat ”Industrier och fabriker i Mora”. Med tanke på hur det har gått hittills, liksom att även detta tema kan tilltala Moraborna, vågar de tro att tidningen blir uppskattad 2027.

— Jag gillar själva arbetet, allt skrivande, som leder fram till en färdig produkt. Man bli så rörd av historierna som kommer in. Det verkar inte finnas någon botten, säger Maria Dahlström.