”Nu är jag faktiskt väldigt nöjd”

Vissa platser att ställa ut sina konstverk är mer eftertraktade än andra.

Men när Robert Landström i fjol fick en förfrågan att ställa ut ett verk på ”Sweden Rock VIP Exhibition” tackade han nej.

Den ansvariga på kulturföreningen Art Castle ville dock absolut ha med den 53-årige Orsabon, en ny fråga kom inför årets utställning och den här gången tackade graffittikonstnären ja.

— Ska man vara med i en sån här utställning, så måste man göra det bästa man någonsin gjort. Jag var inte redo för det förra året, men nu är jag det. Jag har lagt ner väldigt mycket tid på tavlan, alldeles för mycket egentligen, säger Robert med ett skratt.

Till slut blev han riktig nöjd med resultatet, verket som går under namnet ”Iron Childhood”. Men på frågan om han kan visa sitt verk för undertecknad blir det nej med en vecka kvar till Sweden Rock drar igång, det får inte visas upp innan utställningen börjar den 3 juni.

I kontraktet står det också att tavlan måste levereras i oskadat skick. Är verket skadat sätts det inte upp och då tvingas konstnären betala 5 000 kronor för den lucka som uppstår i konsthallen.

— Därför vågade jag inte skicka den som ett paket om den skulle bli skadad under transporten, så jag tog husbilen och körde ner till Kristianstad och lämnade över tavlan personligen.

Många mil i husbilen blev det och alldeles för lite sömn. Men vad gör man inte för att få vara med i den exklusiva skara av 40 nordiska speciellt inbjudna konstnärer som får ställa ut sina verk på ”Sweden Rock VIP Exhibition” mellan 3-6 juni.

— Jag har börjat om sex gånger, vilket innebär att det är sex olika budskap på tavlan. Man lär jobba på om man ska hänga i rummet där Magnus Uggla och Iron Maiden och alla andra artister kommer vara. Det kommer även att ges ut en bok från utställningen där alla konstnärer och deras verk är med.

Robert är född i Vännäs utanför Umeå, men flyttade i unga år med familjen till Stockholm. Han började sin konstnärliga bana redan i 12-13-årsåldern då han och bäste kompisen Stefan i slutet av 1980-talet målade graffitti i Kungsträdgården.

— Men när Stefan var 17 år tog han livet av sig. Jag miste min bäste vän och la då ner graffittimålandet helt.

Det konstnärliga släppte han dock inte, men han använde sig av andra tekniker. Han beskriver sitt liv i unga år som destruktivt. Robert levde som att det inte spelade någon roll om han skulle dö eller inte.

När han var 19 år var han med om en bilolycka som var ytterst nära att kosta honom livet. Robert och hans dåvarande tjej var på Gotland och de hade lånat hennes pappas bil. Utanför Visby råkade de ut för underkylt regn, den unge Landström tappade kontrollen och bilen brakade rätt ut i skogen.

— Även fast bilen var i luften försökte jag bromsa och styra, men det gick förstås inte. Jag hade inget bälte på mig, såg bara jättestora träd och tänkte; ”Nu kommer jag att dö”.

Mirakulöst nog undveks de stora träden, det som kom i vägen för bilen var som tur var bara ungskog.

— När jag insåg att jag överlevt kraschen, så tittade jag mot tjejen, jag hade aldrig klarat att leva med det om hon hade dött. Men hon hade bälte på sig och klarade sig bra.

— Det som hände var helt surrealistiskt. När vi for där i luften och jag trodde jag skulle dö, då dök helt plötsligt min mormors ansikte upp. Hon levde då och har alltid uppmuntrat mitt målande, hon var också konstnär, liksom min mamma.

— Mormor var även synsk och strax efter olyckan (innan hon visste om vad som hänt) ringde hon till min mamma och frågade hur det var med mig. Mamma svarade att det var bra med mig och att jag var i Visby. Mamma hade då inte fått höra om olyckan jag varit med om, men mormor kände på sig att det hade hänt mig nåt.

Den här nära döden-upplevelsen fick honom att ändra sin syn på livet.

— Tidigare brydde jag mig inte om jag levde eller om jag skulle dö. Men när allt ställdes på sin spets, då kickade det in en överlevnadsinstinkt och olyckan blev ett jäkla uppvaknade för mig, berättar han öppenhjärtigt.

Han tog tag i sitt liv, läste in gymnasiet, blev pappa för första gången när han var 25 år. Två år senare blev han pappa på nytt, separerade senare med mamman och försörjde sig med lite olika jobb inom media bland annat. Intresset för konsten fanns alltid där.

Robert träffade sin blivande hustru Monika som han har ett tonårsbarn tillsammans med. Men livet i Stockholm var inte fulländat för paret, de ville bort därifrån. När de under en semester besökte Grönklitt, bestämde sig paret för att lämna huvudstaden för Dalarna.

— Jag verkligen älskar Orsa. I Grönklitt kan man gå ut i skogen utan att träffa på en enda människa. Wow, berättar han entusiastiskt på frågan om hur han hamnade här.

Men första boendet i Ovansiljan var utanför Mora

— 2009 flyttade vi till en fäbod i Läde, som vi hyrde av Olle Morell, Billy Opels pappa. Där bodde vi de första fem åren. Sedan flyttade vi till Holen i Orsa, men vi var ändå mer in till Mora där jag hyrde en ateljé vid lokstallarna i Noret, berättar han.

Det var när paret bodde i Läde som Robert åter började med graffitti.

— Jag la ju av med det då bästa vännen tog livet av sig, men då återupptog jag graffittimålningen för att hedra Stefan.

Han gör sin konst mycket utifrån vad som händer i livet och han döper sina verk också efter det. Ett verk han har heter ”Vad gör en tonåring i himlen” och det är tillägnat Stefan som 17 år ung tog livet av sig.

Paret har lämnat Holen och flyttat mer centralt i Orsa. Numera bor Robert och Monika på Storgärdet. Han har han sin ateljé i Kandrefabriken, vilket innebär att det bara är runt100 meter från hemmet till sin skapande verkstad.

— Jag jobbar mest med spray. På Kandre är det stort och luftigt, vilket behövs, helt perfekt, menar han.

Han jobbar även med olja, akvarell, akryl och tusch mixat med graffitikonst. Han använder även taggtråd och annat i sitt skapande.

2011 hade Robert en separatutställning på Älvdalens kulturhus när han börjat måla spraykonst på canvas. Det blev ingen direkt publiktillströmning, konstaterar han.

Robert Landström hade tidigare en hemsida som hette ”Spraykonst.se”.

— Jag hade 200 000 unika besökare och det är ganska bra för att vara spraykonstnär. Men den sidan la jag ner.

Han visar sina alster som var och en har en historia. Hustrun Monika är med, liksom ettåriga rottweilern Ziri.

— Hundar är min andra stora passion och jag tar gärna hand om hundar som ingen annan vill ha. Ziri är en omplaceringshund som vi bara haft i två månader.

Monika är med all rätt stolt över sin make och hans skapande.

— Robert skapar sin konst av svåra händelser, verken har alltid ett budskap och han brinner verkligen för det här.

Han hade några tunga år från 2013 där sjukdom spökade och då gick hans skapande på sparlåga. Robert fick till slut ordning på hälsan. När han 2025 medverkade i två poddar, en av dessa ”Unika Livsöden”, där han öppenhjärtigt berättar om sitt liv, vilket också avspeglar sig i hans verk, innebar i svallvågorna av poddarna att han blev extra intressant som konstnär.

— Efter att jag skaffade Instagram 2023 blev det fart och bland annat hörde Orsa kulturhus av sig och jag fick ha min första utställning där. Jag ska för övrigt vara med på en duoutställning i augusti på kulturhuset. Augusti är en bra månad för utställning. Vi har fått fria ramar, så det ska bli jättekul, säger Robert och berättar att den andre konstnären vill vara anonym.

Men allra först väntar alltså ”Sweden Rock VIP Exhibition” 3-6 juni, där Orsabon Landström är en av 40 nordiska speciellt inbjudna konstnärer och där han ställer ut sitt verk ”Iron Childhood”.

Han är väldig tacksam att kvinnan på Art Castle som är ansvarig för utställningen återkom ett år senare, vilket är ett bevis för att de verkligen vill ha honom med. Hon hade nämnt för Robert att det står 70 andra konstnärer i kö som vill vara med och hon kunde inte förstå att han tackade nej när han fick en förfrågan att ställa ut.

— Ska man vara med in en sån utställning, måste man visa upp det bästa man nånsin gjort, men jag var inte där då, därför tackade jag nej första gången. Men nu är jag faktiskt väldigt nöjd.

— Förhoppningen är att få tavlan såld och den ansvariga på Art Castle trodde jag skulle få 20 000 kronor för den. Jag kommer framöver få ha Sweden Rock-loggan på mina verk och jag är helt klart mycket stolt över att få vara med på den här utställningen, det är en stor ära, konstaterar Orsakonstnären Robert Landström glatt.

Fler bilder: