Långjäsning i Snickericafé

Eva Agge Erkers dag börjar vid 5-tiden på morgonen. Det har den gjort under en längre tid. Hon gillar helt enkelt de där timmarna när allt är tyst och lugnt innan allt drar i gång. Hon sätter på kaffe och ställer in bröd i ugnen, går ut med hunden och älskar att komma tillbaka efter promenaden till ett väldoftande hem för frukost. Bara ett kort vägsnutt från hemmet ligger den lilla möbelfabriken som nu även berikats med ett kafé. Dit promenerar hon efter frukost, inte för att hålla på med kontorets pappersarbete utan för att baka under de tidiga morgontimmarna.

För ett antal år sedan tog Eva och hennes man Thomas över Erkers Möbler/ Leksandsstolen i Siljansnäs. Där producerar de möbler och Leksandsstolen som i dagens utförande har sitt ursprung i början av 1900-talet. Men grundformen för stolen sträcker sig tillbaka till sent 1700-tal. Under sommaren har inte Eva haft tid att luta sig tillbaka i sina sjupinnar-i-ryggen-stolar. Hennes nystartade kafé tog fart och genast fick hon stammisar som ville beställa lunchsmörgåsar, kardemummabullar och på Siljansnäsdagen nu i somras så exploderade det med fikakunder.

I flera år har Eva gått i tankarna om ett kafé i anslutning till företagets showroom. Hon har ofta tänkt att det vore bra att kunna erbjuda långväga möbelkunder något att äta. Plötsligt fanns det virke över i snickeriet och lite glasrutor hittade hon lägligt i en vrå. Under vårens lite lugnare period i möbelproduktionen hjälpte personalen till och det byggdes väggar och en kassadisk. Hon fyndade vitvaror till kaféets kök som ligger placerat bakom en stängd dörr vid kassadisken.   

– Jag tycker helt enkelt att det ska finnas ett kafé på Näs, konstaterar Eva. 

I sommar har hon fått många kommentarer om att hon måste höja priserna på sina bakverk. Men, Eva är tveksam.

– Alla ska ha råd att gå och fika!

Hon reflekterar och skrattar åt att det låter som hon är en usel affärskvinna, men hävdar bestämt att den här sidoverksamheten inte haft några uppstartskostnader att prata om. Och visst inser hon att priserna behöver friseras lite, men bara lite.  

– Min man påminner mig ibland om att vi är ett snickeri med ett café inte tvärtom, ler Eva.

Namn: Eva Agge Erkers
Ålder: 55 år
Yrke: Sömmerska, företagsledare och kock
Nybliven: Kaféägare
Läser gärna: Vardagsberättelser och kokböcker
Ser ibland: Snälla kriminalserier, absolut inget läskigt
Avskyr: Mobbing och orättvisor
Följer inte: Recept
Lyssnar på: Radio P4 när hon bakar
Stänger inte: Kafét för säsongen utan kommer ha samma öppettider som Leksandstolen

Det ligger nog mycket i det. Eva växlar gärna på och för att må bra måste hon arbeta med flera olika saker. Så att stolsfabrikören startar kafé är inget som hennes vänner ser som konstigt. Hon är nämligen lite av en mångsysslare. Eller mycket av en mångsysslare. Under många år har hon förutom arbetet på Leksandsstolen jobbat som kock på Masesgården. 

Du är vd på Leksandsstolen, berätta?

– Man kan säga att jag gör allt utom att snickra. Bokföring, administration, kundkontakter, personalfrågor och så syr jag bland annat kuddar till våra möbler. Jo, jag styr å ställer nog lite med alla och personalen tycker nog att jag har lite väl många nya idéer ibland. I förra veckan gick jag ner i snickeriet för att berätta om en beställning av himmelssängar. ”Men Eva vi gör väl inga himmelssängar?” Jo, nu gör vi det, fick jag glatt meddela.

På ovanvåningen av möbelsnickeriet möts man av en dubbel snickarbänk med fyra stolar. Det är den populäraste fikaplatsen.

– Många vill sitta vid snickarskolbänken, jag önskar att vi hade fler såna, men de är inte så lätta att få tag på, berättar hon och visar alla olika stolar och bord.

På en vägghylla står olikfärgade muggar och koppar. Förutom hennes kardemummabullar är valfriheten ett oerhört uppskattat inslag i serveringen.

– Tänk att det kan skänka sån lycka att få välja sin egen fika-mugg, skrattar Eva. 

Har du något baktips?

– Långjäsning och mal din egen kardemumma, det blir bättre smak då.

Berätta om jäsningen?

– Istället för att använda 50 gram jäst till bulldegen, så använder jag bara fem gram och jäser länge. Jag sätter degen vid 13-tiden ena dagen och sedan är bullarna färdigbakade tidigt nästa morgon.

Att sätta Eva i ett bageri skulle inte gå något vidare tror hon själv. 

– Nej, jag improviserar för mycket och tycker det ska vara och kännas hembakat, bakverken ser inte alltid likadana ut eller har samma storlek.

Kan man koppla av när man bor två minuters gångväg från arbetsplatsen?

– Javisst och man ser inte byggnaden hemifrån, vilket är rätt skönt. För att rensa huvudet fyllt med jobbrelaterade tankar sätter jag mig i en fåtölj direkt när jag kommer hem. På med lurar blundar och lyssnar på meditativ avslappning, berättar Eva.

Ett par kunder kommer in i kafédelen och vill köpa glass och de informeras om att det går bra att fika utomhus nere på innergården också. 

– Där ute ordnade jag med begravningskaffe till ett sällskap i somras. Idag verkar det bli lugnt på fiket, men det råder ingen brist på arbetsuppgifter, skrattar Eva.

Vägg i vägg med den jäsande bulldegen har hon högar med stolsdynor och gardiner som väntar på att bli sydda. Så den bakande sömmerska tar av sig förklädet och sätter sig vid symaskinen.