Byn tog kampen mot lupinerna – och vann: ”Märker stor skillnad”

Den lilla fäboden Olsnäs utanför Siljansnäs i Leksands kommun har organiserat sig för att ta krafttag mot de invasiva lupinerna. De har delat upp fäboden i olika gator som de hjälps åt att ansvara för, men en grupp engagerade personer tar gärna några extra lupiner här och där.

— Man gör så lite eller mycket man vill. Jag kan skriva i vår Whatsapp-grupp att ”Nu tänker jag gå ut och gräva”, och så får den som vill följa med en stund. Det är också socialt och roligt, berättar Gunnel Hällqvist och tillägger:

— Det ska vara lustfyllt, så man ska inte hålla på så länge varje gång. Men det är kul att se hur det gör skillnad, där tror jag att Olsnäs ligger i framkant!

Vartannat år har de också en större arbetsdag där lupingrävning är en av de valbara sysslorna.

— Det bästa är att gräva upp dem innan de har gått i frö och blommat över, men lupinerna växer ofta där det är stenigt och kan sitta väldigt hårt i marken. Någon gång kom jag hem och sade att vi skulle ha haft dynamit med oss, skrattar Gunnel.

Därför är lupinerna skadliga

Att de starka lupinerna lätt konkurrerar ut annan växtlighet är numera välkänt, och problemet med det är att lupinerna blommar över i mitten av sommaren. Därefter finns inget alls kvar åt pollinatörerna, alltså motsatsen till en fungerande biologisk mångfald. Till skillnad från vissa andra blommor bidrar blomsterlupinen inte heller med någon nektar.

— Vägkanterna in mot Olsnäs var tidigare så fulla av lupiner, men nu ser vi alla möjliga blommor där. Det är så vackert med prästkragar och allting som surrar runtomkring, berättar Gunnel och fortsätter:

— Jag tyckte också att lupinerna var väldigt fina i min ungdom, och jag tänkte att de inte kunde göra så mycket skada. Det är ju först på senare år som man har förstått att det här är något förfärligt. Nu är vi allt fler här i Olsnäs som har fått upp ögonen för problemet och gör något åt det.

Från och med sommaren 2026 finns blomsterlupin och sandlupin dessutom med på den nationella förteckningen över invasiva arter, vilket innebär att det är förbjudet att avsiktligt odla växterna. Privata markägare har dock ingen utrotningsplikt för blommor som redan finns, men Naturvårdsverket skriver att man åtminstone ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra spridning.

— Man får ju inte gå in på andras marker och gräva utan tillstånd, men det är samtidigt många som inte har ork, tid eller möjlighet att ta bort lupinerna. Det finns äldre här i byn som har blivit så glada när vi har ringt och erbjudit oss att hjälpa till, berättar Gunnel.

Lupinröjning kan ge klirr i kassan

I Borlänge, Säter, Falun och 12 andra svenska kommuner har kommunerna bidragit med pengar till en mobilapp där användarna kan få betalt om de registrerar att de har rensat invasiva arter. Ifjol hade appen några hundra användare, där vissa kunde tjäna flera tusen kronor.

— Fast jag behöver inget betalt, däremot skulle jag gärna ta emot en ny spade eftersom mina gamla håller på att gå sönder, säger Gunnel med glimten i ögat.

Bäst är som sagt att gräva upp växten med rotsystemet intakt, men även de snabba insatserna som att plocka eller klippa ned stjälkar ovan jord är bättre än ingenting. Oavsett metod ska växtresterna alltid slängas i brännbart.

— Det var någon som sade till mig att vi aldrig skulle få bort lupinerna, men det gjorde mig ännu mer taggad och jag tänkte att ”nu ska vi visa dem”!

— Fast risken är just nu att jag bara tittar efter lupinerna, i sommar måste jag komma ihåg att njuta av de andra blommorna också, avslutar Gunnel Hällqvist i Olsnäs.