Nu är Terje främst – tog SM-guld i Nusnäs efter svåra starten
Finalen i Sverigecupen i watercross bjöd på en rafflande uppgörelse vid Bliktpunkten i Nusnäs. Terje Staffansson gick in med en knapp ledning inför tävlingen. Och tidigt såg det ut som han skulle tappa totalsegern med en kvalmiss. Så blev det inte, utan 45-åringen knäppte de yngre förmågorna på näsan – trots att han dömde ut sina chanser på förhand.
— Jag har kämpat i motgång hela säsongen och det är väl kanske för att det inte ska vara enkelt, sa han.
Vädret var optimalt och publiken såg ut att njuta av ljudet från motorerna denna lördagsförmiddag. Strax intill Bliktpunkten hade vattenskoteråkarna slagit upp sina paviljonger. Där kunde de ladda till dagens första heat och ladda mellan de som komma skulle.
Det sparades inte på krutet inledningsvis. I heaten med två, tre eller (oftast) fyra åkare drog de i väg ut mot banan med de flytande hindren och rampen. Tre moment skulle avklaras i samtliga 24 kvalheat, som kördes från klockan 10 fram till 12.30. Redan i det andra kvalheatet tävlade en av förhandsfavoriterna: Adam Renheim.
Många hade nog hoppats att det var idag som saker skulle stämma; efter motgångar med skador och mindre bra placeringar. Men inte heller i Nusnäs gick det. En bit in i heatet lade motorn av, vilket gav noll poäng till Lima MS åkare. Därefter blev det avancerade datortester av maskineriet, lappande och lagande.
Skulle det då gå bättre i heatet som var senare under förmiddagen (heat 14)? Nej, trots att Adam var med en längre bit in i loppet och desperat försökte ta sig i mål hade vattenskotern gjort sitt. Sakta tuffade den på innan den tull slut sjönk. Därmed var Adam Renheims final förstörd.
Det fanns annars en tät kamp i toppen av Sverigecupens totaltabell. Skulle det bli ”gammal är äldst” i sammanhanget, att 45-årige Terje Staffanson från Västerås vann? Eller skulle 33-årige Emil Wikström från Matfors, eller 20-årige Jon Liljedahl från Sveg, komma i kapp?
Vad gällde Emil Wikström så var han bara två poäng efter i totalcupen och han såg liksom Jon Liljedahl ut att kunna utmana på riktigt. Emil blev tvåa respektive trea i sina heat. Jon blev etta och tvåa. När Terje Staffansson sjönk, nollades, i ett heat började nog många svettas. Men 45-åringen tog revansch på sig själv och håvade in två segrar när nästföljande heat avgjordes – vilket räckte för finalheaten.
I pausen kunde Terje Staffansson reflektera över sina chanser.
— Teoretiskt sett vore det bättre att hamna i C- eller B-final och klättra. Men jag måste ju vinna dem för att ta mig in i finalen. Självklart skulle det vara skönast att hamna direkt i A-final. Det är bara att köra järnet, nu är det vinna eller försvinna – det är där jag trivs. Att försöka bevaka poäng är jag jättedålig på. Jag kör för dåligt då, sa han.
Han har sett sig själv som en förebild inom sporten tillsammans med flera andra. Därför hade det varit fint att kröna karriären med ytterligare ett SM-guld.
— Jag har ju hållit på i över 20 år med det här. I den här serien så är jag ju äldst; man är ju 45 år. Någon gång kanske man måste lägga av, men det skulle betyda väldigt mycket att få hem det här. Jag har kämpat i motgång hela säsongen och det är väl kanske för att det inte ska vara enkelt. Det ska vara in i det sista, så är det bara. Jag får bita ihop och göra så gott jag kan. Går det inte så går det inte – och då är det väl så.
Också Jon Liljedahl fick sammanfatta hur det gick ”so far”.
— Jag tror att det kan gå hela vägen för dagen. Sedan beror totalen på hur mycket alla andra kör- Det är bara ta det som en enskild tävling och göra det bästa av chansen.
Även Jon menar att han haft mycket motgångar under året, men att han och teamet ”krigat sig igenom” det.
— Det har gått riktigt bra i slutändan. Så länge maskinen håller så är det upp till mig att ta hem det.
När allt skulle avgöras gjorde Terje Staffansson mycket riktigt en klättring, genom seger i C- och B-finalen. I A-finalen skulle han och Jon Liljedahl mötas.
Men det var inget snack om saken. Terje Staffansson åkte exemplariskt, så både Jon Liljedahl och de andra A-finalisterna (Jonathan Larsson, Fredrik Nallgård och Herkules Holmberg) hamnade en bra bit efter.
Terje susade över mållinjen. Ena handen for upp i skyn i en segergest och han åkte ett ärevarv, innan hans team övermannade honom och kastade honom i vattnet en gång till. Orosmolnen som en gång syntes på Terje Staffanssons himmel hade skingrats och glädjen bröt ännu en gång fram.
