”Jag tror bara att jag har farten i mig”

Amanda Westman är bara 16 år, men har redan hunnit utbilda hästar själv, vinna på hoppbanan och ta sig in i galoppen. Nu går hon första året på gymnasiet, men siktet är redan inställt på livet som professionell jockey.

Det är hästar överallt. I hagarna, i stallet och i arbetet som Amanda Westman lägger nästan all sin tid på. Hon bor i Mora By, Gustafs, men hästarna finns i Borlänge. Amanda har själv en egen häst, men rider och arbetar med betydligt fler. Här finns travhästar, galopphästar, ponnyer och försäljningshästar. Sedan familjen flyttade till anläggningen i april förra året har hon i princip varit där varje dag.

— Det är väldigt skönt att ha alla samlade, säger hon.

Nu har hon precis börjat gymnasiet på Realgymnasiet med hästinriktning. Men hästlivet utanför skolan har inte blivit mindre intensivt för det. En praktikdag i veckan hoppas hon kunna tillbringa tillbaka i stallet.

— Jag har ju ingen tid att vara här annars.

— Men gymnasiet ska inte komma vägen för mig, säger hon med en målmedvetenhet som är slående.

Amanda beskriver sig själv som orädd. Hon började rida som liten, gick en period på ridskola och fick sin första ponny 2017. Men det var inte där hon ville stanna.

— Jag tyckte väl att det var lite tråkigt på ridskola.

Hon fick tidigt rida ponnyer som kunde vara utmanande. Som åttaåring red hon in en ponny själv – en erfarenhet som blev viktig för hennes fortsatta utveckling.

Även tävlingslusten kom snabbt. År 2020 började hon tävla i hoppning med en ponny som hon hade på lån.

— Jag vann väl första tävlingen jag någonsin gjorde. Det var där liksom jag föll för att jag ville tävla.

— Jag älskar att rida ut i skogen med mina ponnyer. Men jag älskar att tävla också.

Familjen har inte haft ekonomin att köpa de färdiga topponnyerna. I stället har Amanda ofta fått arbeta med hästar som andra kanske inte velat ta sig an vilket är en lärorik resa som gjort henne till den ryttare hon är idag. En ponny hade gått på hög nivå men stått i två år och var, enligt Amanda, väldigt busig. Med honom tog hon sig upp till svåra klasser. Hon har också utbildat en travare för ridning helt själv.

Sedan kom en ponny som Amanda beskriver som betydligt mer utmanande.

— Hon stegrade. Hon ville inte göra någonting. Hon stack hela tiden.

— Men hon hoppade guld.

De valde att kämpa vidare. Ponnyn Lady undersöktes utan att några fysiska problem hittades, och i dag är situationen betydligt bättre.

— Hon kanske bara är som hon är.

På tävlingsbanan har samarbetet gett resultat. 2025 var ett starkt år för Amanda.

— Då vann jag ju och hon hoppar trettio centimeter över hindren och vann hela tiden.

Det resultat hon är mest stolt över är en seger i den högsta ponnyklassen; medelsvår A.

Varför Amanda gång på gång söker sig till hästar med mycket energi har hon inte något självklart svar på.

— Om man ska vara brutalt ärlig så är det väl så att vi inte har pengar.

— Men jag tycker inte om dem som går långsamt. Jag vet inte riktigt. Jag tror bara att jag har farten i mig.

Att hon inte räds fart kommer nu väl till pass eftersom Amandas satsning rör sig mer och mer mot galoppsporten.  Hennes mamma har arbetat i galoppstall på Irland och försökte få sin dotter intresserad av sporten redan när hon var yngre. Amanda var länge tveksam. Bilder och filmer hon sett på sociala medier hade gett henne en negativ bild av galoppen.

I dag låter det annorlunda.

— Nu när jag har kommit in i sporten så är det ju typ det bästa som finns. Jag ångrar att ja inte började tidigare.

Men att starten kom senare verkar inte ha ställt till det nämnvärt. På ponnygaloppbanan har hon tävlat inför stor publik och har redan erfarenhet av svenska mästerskap. I sommar var hon med när SM avgjordes i Stockholm och kom på en andraplats.

— Det var väldigt coolt att gå ut på en galoppbana framför hela Sverige med typ 50 000 i publiken. Det är helt sjukt.

Trots adrenalinet verkar hon behålla lugnet. Det är viktigt, menar Amanda, inte minst för hästarnas skull.

— Jag försöker ju vara så lugn som möjligt innan. Jag behöver vara lugn för mina hästars skull.

Amandas plan framåt är solklar. Det är hästarna som gäller och troligen kommer det att handla mer och mer om galopp, även om hon egentligen inte vill släppa hoppningen. Snart vill hon kunna ta steget över till storhästsgaloppen och så småningom börja rida lopp som jockey. Licensen för storhäst ska hon ta redan nu under hösten.

— Jag vill ju bli proffs.

Hon vet också vad det kräver. Till skillnad från hoppningen ser hon en tydligare väg framåt i galoppen, men också ett krav på många år av arbete.

— Jag måste ju jobba i ett galoppstall om jag vill bli en riktig jockey.

Om tio år hoppas hon vara etablerad som professionell. Och gärna jobba utomlands.

— Frankrike kanske. Alla länder. Jag vill verkligen rida i Dubai och så, på sanden.

Hon säger att hon alltid har varit modig och tävlingsinriktad. Redan som tioåring visste hon att hon ville fortsätta tävla och hålla på med hästar.

— Jag ska fortsätta hålla på med det jag vill göra. Det har jag hållit mig till.

Farten finns där. Och Amanda har inga planer på att bromsa.