Tre rönnbär om dagen räcker för att täcka C-vitaminbehovet – sanning eller myt?

Just nu lyser rönnbären i röda klasar bland bladverken och lockar flockvis av sidensvansar som älskar bären – ibland lite för mycket. Men det är inte bara fåglar som äter rönnbär. Sedan urminnes tider har människor stoppat i sig rönnbär i form av gelé, saft eller marmelad. En seglivad myt kring bäret är att tre rönnbär om dagen ska täcka dagsbehovet av C-vitamin – stämmer det?

— Nej, det stämmer inte riktigt. Rönnbär innehåller nämligen en syra som irriterar magen och matsmältningen, och råa bär bör därför inte ätas i några större mängder. Att frysa dem hjälper delvis, men det är bättre att koka dem för att vara säker, säger Veronica Svarvar från Vikarbyn som är växtexpert. Själv tipsar hon om marmelad och saft, gärna med lite citron i.

— Det blir lite surt, men är man som mig så gillar man det, säger hon med ett leende.

Det här med att lära sig mer om vad som finns i naturens skafferi är ett intresse som växer. När vi träffas håller Veronica en föreläsning i Linnés Bröllopsstuga som ligger utanför Sundborn. Här intill huset finns nämligen en tidstypisk trädgård från 1700-talet, fylld av blommor, nyttiga läkeväxter och ett grönt skafferi. Rönnbären är bara en del av det hon vill peka ut som mat i vår närmiljö. Hösten är rötternas tid, och då är maskrosen intressant.

— Maskrosrot kan man använda i stället för morot. Du kan köra den i ugnen tillsammans med dina rotfrukter. Det är inte ogräs – det är medicin och det är mat, säger hon.

Efter regnet, när gräsmattan är nyklippt, kommer nya maskrosblad som kan ätas som de är eller i salladen. Blommorna kan bli te eller sirap, men det får man vänta med till våren. En annan växt som förknippas med våren är nässlor, men Veronica har upptäckt färska nässlor nu i sin egen trädgård som går att använda i matlagning. Hennes förslag är att göra pasta av de små bladen som tittar upp.

— Du blancherar bladen snabbt i saltat vatten, tar upp och kyler ner dem sedan maler du dem och blandar med ägg, mjöl och salt. Du gör pasta av den bokstavligen till vilken form du nu vill ha.

Helt utan inköp kommer ingen undan, men att ta tillvara på det som finns i naturen är vänligt både för ekonomin och för att minska beroendet av mattransporter.

— Det är viktigt att vi börjar lära oss och förstå vad vi har runt omkring oss. För ibland kan det vara så att maten inte kommer fram, så vi måste börja titta på vår omvärld närmast oss. Vad har vi som vi kan äta? Vad kan vi göra av det och hur använder vi det?

Hennes råd till den som har en liten trädgård är att odla bovete och att hitta en böna man gillar. En böna som nyligen börjat odlas igen är Rättviksärten som Veronica vill slå ett slag för.

— Den tycker jag att alla Rättvikare ska ha i sin trädgård, de växer väldigt bra här. Det är en gammal kulturarvsärta som höll på att försvinna, nu vet jag att Gilljams odlar och säljer ärtor som du sedan kan odla och äta. Man kan göra ärtsoppa, mala ner till mjöl och baka med det eller äta ärtskidorna som de är.

Intresset för att odla sin mat och att lära sig mer om ätbara växter växer som sagt, och kurserna som Veronica håller är ofta fullsatta. Vuxenskolan märker samma efterfrågan.

— Titta bara på Solidaritetsodlingen i Rättvik. Den fylldes väldigt, väldigt fort. Jag tror folk börjar förstå att man måste titta lite utanför vad som finns i mataffären.

Under beredskapsveckan som pågår den här veckan håller Veronica ett föredrag i Furudal som snabbt blev fullbokat. Nu försöker hon tillsammans med Solidaritetsodlingen hitta ett datum för en föreläsning på biblioteket i Rättvik. Det folk vill veta är enkelt:

— De vill ha recept. De vill veta näring. Hur gör man? Hur identifierar jag saker och ting? De vill veta det mesta, för det känns ju lite ovant många gånger, avslutar Veronica.