”Ingen vettig människa utsätter ett djur för sånt här lidande”

Som om hemlösa katter inte har det tillräckligt kämpigt under vintern med kyla och brist på mat.

En del finner det roande att skjuta mot katter med luftvapen.

Den företeelsen ser volontärer från Andra chansen Mora Orsa lite då och då när de hittar luftgevärskulor vid kontroll av katter.

Att det finns folk som tycker det är okej att skjuta på katter är ingen ny företeelse, men har uppmärksammats extra i media den senaste tiden.

— Det här är inte något som till exempel bara händer i Mora, Orsa eller Älvdalen, det här sker precis överallt och det är vanligare än vad många tror, menar Susanne Johansson, grundare av kattföreningen Andra chansen Mora Orsa.

Att skjuta på katter med luftvapen har som sagts uppmärksammats mycket den senaste tiden. Susanne har också läst kommentarer under sociala medier och det är särskilt en kommentar hon reagerade över.

— Nån skrev att ”skjuta på katter är en gammal svensk tradition”. Det var en mycket märklig kommentar, att skjuta på katter är så dumt.

— Ingen vettig människa utsätter djur för ett sånt här lidande och man undrar vad det är för fel på folk, säger en minst sagt upprörd Susanne.

Vi har gjort ett flertal reportage om Andra chansen och deras arbete att fånga in hemlösa katter, kastrera dessa och försöka få katterna till ett för alltid-hem, som de kallar det.

— Det är fullt ös här, sju dagar i veckan och ibland dygnet runt. Flyttar en katt, står det fem nya på kö, det här är ett jobb som aldrig tar slut.

När vi måndag eftermiddag pratar med Susanne berättar hon att det för närvarande finns 22 katter på katthemmet i Orsa plus tio som är utplacerade i jourhem.

— Vi har sex jourhem ytterligare om det skulle krisa, men det där är svårt att säga när det gäller antalet jourhem. Det kan variera och det är inte bara att sätta en katt i vilket hem som helst, den måsta passa in också, poängterar hon.

Andra chansens grundare berättar att de kan få samtal från en gård där det finns allt för många katter, att ägaren ber om hjälp från kattföreningen.

— Men kommer vi till en gård som har 5-10 katter, då är det allt eller inget som gäller om vi ska hjälpa till.

— Då tar vi med oss alla och ser till kastrera och registrera dem. Sedan får ägaren köpa tillbaka en av katterna om den vill ha en kvar. Men vi lämnar till exempel inte en okastrerad hona kvar, för då blir det samma problem igen om ett tag med många katter. Det är allt eller inget som gäller, understryker hon.

Andra chansen Mora Orsa har ett 30-tal volontärer som hjälper till och det är en aldrig sinande ström av hemlösa katter som kommer in. Det tar aldrig slut så länge inte kattägarna kastrerar sina älsklingar. Katter som kommer in kan vara i väldigt dåligt skick efter att ha levt hemlös länge. Som om katterna inte hade det tufft nog med kylan och att hitta mat, så blir de även beskjutna.

— Att de blivit skjuten med luftgevär är inget som syns, det är när vi klämmer och känner på katterna och råkar känna en kula som vi upptäcker att någon skjutit på katten. Luftgevärskulan är också ett mindre problem för en hemlös katt, det är värre med öronskabb och ruttna tänder.

— Man har rätt att avliva sin katt, men det här är bara så onödigt. Här skjuter man bara för att katten ska lida. Man kan undra varför folk gör så här, vad är det som rör sig i huvudet på den personen? Det är ju bara så dumt och det jag blir så störd över.

För ett par veckor sedan genomfördes hela 15 veterinärbesök. Förra veckan var Andra chansen iväg på åtta besök.

— Den här veckan hoppas vi att det ska bli lite mer lagom. Vi har väl nåt veterinärbesök senare i veckan, men det är ju bara måndag, så vad som helst kan hända än.

För ett par veckor sedan presenterade Orsa kommun alla föreningar som tilldelas föreningsbidrag. Det är allt från 5 000 kronor upp till 350 000 kronor som delas ut. Den sistnämnda och största summan får Orsa Ridklubb.

Andra chansen Mora Orsa fick 10 000 kronor.

— Ja, vad ska man säga om det, svarar Susanne med en suck när Siljan News ställer frågan om vad hon anser om det bidraget.

— Vi gör det här sju dagar i veckan, ibland dygnet runt. Vi gör jobbet som annars en myndighet skulle ha gjort. Det finns lagar och om det blir problem med katter så är det i första hand länsstyrelsens uppgift att ta hand om. Länsstyrelsen kan då behöva anlita polisen och då blir det skattebetalarna som får betala. Det vi utför är ett ganska tufft arbete och det tar aldrig slut, kommenterar hon.

Johansson menar att samhället borde ta ett större ansvar och inte förlita sig på katthemmen som drivs av djurvänner.

— Jag läste om en veterinär längre söderut i landet. Han vägrar numera avliva friska djur och det uttalandet var en bra markering. Tänk om alla som har katt tänkte till och lät kastrera dem, då skulle vi inte ha så många hemlösa katter, är en dröm och vädjan som Susanne Johansson har.