Så lyfter Rädda Barnen unga i Mora och Älvdalen: ”Många har behov”

Rädda Barnens lokalförening i Mora och Älvdalen har 2026 utökat sin verksamhet till att även erbjuda läxhjälp utanför skoltid. Dessutom medverkar de i särskilda temaveckor, såsom ”Kärleken är fri”. Föreningens huvudfokus är personer i socioekonomisk utsatthet – liksom att vara en förstärkning i kommunens integrationsarbete.

— De kategorier vi vänder oss till handlar om vanlig utsatthet. Den finns överallt, säger ordförande Ann Lundberg-Svensson.

Rädda Barnen har tre huvudsakliga målgrupper: Barn i socioekonomisk utsatthet, barn utsatta för våld och de som lever i migration. Organisationen gör regelbundna mätningar gällande barnfattigdom i Sverige. Enligt deras Barnfattigdomsrapport har 276 000 barn i detta land levt i fattigdom mellan åren 2019 och 2023 – alltså ett av åtta barn. Också i Dalarna finns barnfattigdom.

Barnkonventionens 27:e artikel talar om att alla barn har rätt till en skälig levnadsstandard; något som bland annat innebär att kunna utrusta sig med de kläder som behövs under vintern, eller att inte kunna vara med i idrottsföreningar. Områden viktiga för Rädda Barnen är med andra ord en ”hälsosam start i livet”, ”återgång till skola”, ”frihet från våld” samt ”trygghetssystem och motståndskraft”.

I Rädda Barnen Mora-Älvdalen arbetar drygt 20 personer ideellt. Varje månad sker ett antal aktiviteter för att göra en lokal insats.

— Man kanske kan tänka att ”behövs det verkligen här”, men de kategorier vi vänder oss till handlar om vanlig utsatthet. Den finns överallt, säger Ann Lundberg-Svensson, ordförande i lokalföreningen.

Hjälpinsatserna växer i takt med samhällets behov. För många familjer har ekonomin blivit mycket mer ansträngd de senaste åren. Därför samarbetar Rädda Barnen med andra samhällsinstanser. Utöver kommunerna samarbetar organisationen exempelvis med länsstyrelsen och polisen.

Sedan januari ordnar Rädda Barnen med läxhjälp för Noretskolans elever i årskurs 1 till 3. Varje vecka är 13 till 15 barn med och sitter då ungefär en timme med någon av volontärerna. Just volontärerna är i sin tur sex eller sju till antalet och de hjälper barnen med skoluppgifter.

— Lärarna skickar med läxorna. De väljer ut barnen, de som de märker behöver extra stöd. Alltså blir det alltid samma barn som kommer. Säkert finns det många fler som är i behov, fast vi har inte folk nog som kan hjälpa.

Helst hade Rädda Barnens volontärer önskat att barnen satt med längre vid varje tillfälle.

— Det borde absolut vara mer, men vi känner samtidigt att insatsen gör skillnad. En kille vi har haft har utvecklats enormt. Nu säger jag inte att det bara beror på oss – lärarna gör massor – men vi kan nog vara ett litet komplement till den vanliga skolgången.

Eleverna som kommer till Noretskolans extra läxhjälp har tydligt uppvisat en positiv inställning till volontärernas arbete.

— Fast såklart kan en del känna att de inte borde vara här, även om de allra flesta är positiva. Här kan man först göra läxan och om man har tid kan man spela spel. Oftast blir det språkutvecklande spel eller memory.

Rädda Barnen medverkar också under temaveckan ”Kärleken är fri” (en vecka som syftar till att öka acceptansen för HBTQIA+).

— I det avseendet tänker vi särskilt på personer som kommer från andra länder. De måste få veta att det finns valmöjligheter. På gymnasiet har vi framför allt föreläsningar för årskurs ett.

Rädda Barnens integrerande arbetet är också väldigt uppskattat. Dock kan kulturkrockar kan uppstå.

— Några flickor jag pratade med menade att hedersrelaterat våld aldrig gäller pojkar, bara flickor. ”Men om någon pojke i din närhet är homosexuell, skulle den känna sig helt skyddad från våld?”, frågade jag då. Det fick flickorna att tänka till. Det blev en bra diskussion av det.

Sommartid är det färre som söker sig till Rädda Barnen insatser. Framåt hösten blir det sannolikt fler och då önskas ett större antal volontärer. Förhoppningen är att det kan leda till vidareutveckling, med fler insatser som behövs.

— Vi söker personer som förstår sitt uppdrag. Man är där för barnens skull. Man behöver däremot inte ha en lärarbakgrund; det räcker med att man är en trygg vuxen för barnet, säger Ann Lundberg-Svensson.