Nytt SM-guld till Emma – inför ögonen på kungligheterna

Distansryttaren Emma Schuber har gjort det igen: Tagit SM-guld med hästen Mississippi (”Messi”) när långdistansloppet avgjordes i Kristinehamn i slutet av augusti. Detta var tredje gången 22-åringen tar hem segern i sammanhanget. Och denna gång skedde det inför kungligheter från Mellanöstern.

— Det var superhäftigt, säger Emma Schuber.

Hästen Mississippi kom från Spanien till Sverige för snart fyra år sedan. Redan efter två tävlingar tillsammans kände Oxbergs-bördiga Emma Schuber att detta var hennes häst; den som hon skulle nå framgång med.

— Jag honom där på två tävlingar och blev kär i honom, och då fick han komma hem till mig, säger hon.

Sedan dess har ekipaget gått från klarhet till klarhet. 2024 tog Emma och Mississippi JSM-guld i distansritt, innan hon växlade upp till seniorritt till 2025 års svenska mästerskap. Förra året tog de SM-guld på Simlångsritten utanför Halmstad och i Kristinehamn helgen som gick tog de ett tredje SM-guld ihop.

— Det är ju jättekul, väldigt kul. Han (Mississippi) har ju verkligen varit hur bra som helst från start här hemma, vilket är jättekul. Men jag hade väl på känn att det här var en bra häst som verkligen skulle kunna ta guld.

Hon beskriver sin häst som ”trevlig för att han alltid är så positiv”.

– Det spelar ingen roll hur länge jag har liksom ridit, han är fortfarande ”ja, men öronen framåt, nu kör vi”. Jag tror att inställningen är en stor del av framgångarna. Sedan är han ju jättefin i kroppen, liksom fräsch och lätt att träna. Fast just hans inställning gör ändå att man blir motiverad. Det blir mycket lättare att träna då.

Många timmars träning ligger bakom också; både i sadeln och vid sidan om.

Det har behövts för att klara långdistansritten. Hon beskriver hur det var nu senast, guldloppet i Kristinehamn.

— Ja, det var ju väldigt långt. Det här är andra gången som både jag och han rider 16 mil faktiskt. Vi höll på i tio timmar ungefär – och det gick ju väldigt bra. Som sagt håller han motivationen uppe under hela loppet. Att han är glad och positiv hjälper mig, för det blir väldigt drygt efter ett tag.

Loppet var uppdelat i fem slingor, etapper, med vilotider mellan varje.

— I de första slingorna känner man sig själv väldigt pigg och redo. När tiden går börjar man känna av kroppen. Jag har fortfarande träningsvärk (några dagar efter ritten).

Terrängen var trots allt mer kuperad än hon förväntat sig. Backarna var inte särskilt höga, men det var ”vågigt”, med både skogs- och grusvägar och hjulspår. Stundtals var svängarna svåra.

— Dessutom var jag lite orolig att det skulle bli väldigt hårt, men det hade regnat under natten så underlaget var fint. I det stora hela var det en väldigt trevlig bana, tycker jag. Sedan var det också fint att rida längs Vänern.

Flera av ryttarna hade svårt att hänga med i Mississippis och Emmas höga tempo.

— Vi red faktisk de sista åtta milen red vi helt själva, vilket också är en utmaning. Oftast är första de första åtta milen de lättare. Då ska man vara stark och man har inte hunnit bli lika trött då. Så egentligen skulle man behövt stöd av andra hästar de sista åtta milen; lite hjälp att vara någon som ligger först och drar. Men vi var helt ensamma.

Tidsmässigt skilde det ungefär en halvtimme mellan ekipaget och de där bakom.

— Men sedan hade vi även en bit till de som var framför oss under stora delar av loppet. Vi hade nämligen besök av några från Bahrain, som var med och tävlade.

Att 20 ryttare från Bahrain deltog (utom tävlan) blev särskilt speciellt då ett minst sagt celebert sällskap fanns på plats för att stötta dem.

— Vi hade till och med kungligheter på plats: Kungen från Bahrain var där och vi hade totalt nio prinsar som var och red. Det var superhäftigt! En av dem som skulle rida hade vunnit VM tidigare, så jag var jättenervös, men sen i sista stund startade han inte. Jag tänkte ”Gud, nu ska vi rida i samma klass som dem!”

De övriga bahrainarna låg lite väl långt framför Emma. Trots att de var ”harar” i loppet lät hon sig inte påverkas av deras fart.

— Jag hängde med dem och hade sällskap de första två slingorna. Men sen så tyckte jag att de red lite för fort för min smak. För mig var det ju viktigt här att vi skulle bli godkända och ta oss igenom hela dagen. Då kände jag snarare att vi skulle rida ifrån svenskarna bakom. Så vi släppte dem och var själva resten av tiden. Det var lite tufft här och var, men det gick bra.

I själva verket har Emma aldrig tvivlat på Mississippis förmåga. Hon har full kontroll på och med honom.

— Jag vet precis när han ska gå lite långsammare och när han kan gå lite fortare; vad han behöver. Sedan har jag ju mitt team med under loppet, som hjälper mig. Det hjälpte otroligt mycket att jag till och med hade min hovslagare på plats, som kunde hålla koll på att skon satt kvar under tiden. De andra mötte upp med vätska längs vägen. Det gör skillnad. Vi var ett bra team allihop, både hästen och alla runt omkring.

Väl hemma fick Mississippi fira segern med kompisarna på gården.

Framöver hoppas Emma på en plats till VM i Abu Dhabi i december. Kvalet är nu avklarat, två lopp på 16 mil, med minst sagt lysande resultat.

— Vi hoppas på att vi ska kunna få åka till Abu Dhabi. Dessutom har vi kvalat till EM som går nästa år på sommaren. Men planen härnäst är att få rida på VM. Det hade varit jättehäftigt, säger Emma Schuber.