Kyrkbåtarna och roddklubben redo för ny säsong: ”Är till för alla”
Nu ligger kyrkbåtarna Jugen Jon II och Jugen Jon III i Siljan, redo för en ny säsong med Sollerö IF rodd. Arbetet med att förbereda båtarna har dock varit omfattande. Till syvende och sist är det värt allt slit, för själva rodden ger mycket tillbaka.
— Det är en udda aktivitet. Samtidigt är rodd vackert och ger en fantastisk känsla, säger Jan Hållnissa, medlem i Sollerö IF rodd.
Förra onsdagen avgjordes klubbmästerskapen i roddmaskin för Sollerö IF. Det var avslutningen på inomhussäsongen – som inneburit finslipning av teknik, uppbyggnad av styrka och ökad kondition.
I söndags träffades medlemmarna i klubben för en uppstart av utomhussäsongen. Såväl mindre som större båtar togs fram ur vinterförvaringen på Lerön, efter att ha gjorts i ordning. Och under onsdagskvällen bars Jugen Jon II och Jugen Jon III ned i Siljan av flera starka personer.
Kyrkbåtarna är de som Sollerön är mest kända för: Farkosterna som en gång i tiden fungerade som transportmedel mellan ön och fastlandet. Namnet kommer av att de brukade användas för transport till kyrkornas gudstjänster på söndagar.
Så såg det inte ut just denna söndag. Jobbet med kyrkbåtarna pågick i flera timmar och onsdagen denna vecka skulle de sjösättas.
— Båtarna dras på träskenor, lyfts upp med domkraft och på så vis pallar man upp dem. Man har därefter kunnat arbeta med deras undersida. Viktmässigt väger Jugen Jon II ungefär ett ton och nu ska man med hjälp av en vagn, relativt lätt, kunna hantera den. Den ska tas bort för att sedan sänkas ned och därefter oljas på insidan igen, säger Jan Hållnissa, engagerad i Sollerö IF Rodd.
Med andra ord är det ingen enkel uppgift.
— Man får slita om man är färre än tio man. Oftast har man tränat en del innan, men man kan också vara mör i kroppen. Då blir det ganska tufft; fast vi klarar det alltid.
Arbetet i söndags bestod i huvudsak av att skrapa båten och lacka den, samt måla relingen.
Jan Hållnissa har nästan 40 års erfarenhet av rodd med kyrkbåt. Han minns hur det såg ut förr.
— Den här båten – Jugen Jon II – satte jag mig i för första gången i april 1987. Då var den båten ny. Vi hade både toppluva och lovikavantar på oss när vi rodde. En av mina mest speciella minnen var när jag rodde i motvind, hade vinden rakt akterför, vilket gav samma känsla som att surfa på en våg.
Nu glider alltså kyrkbåtarna återigen fram på Siljan. Vågorna skvalpar lugnt mot Jugen Jon II och Jugen Jon III. Det bådar gott inför kommande säsong. Under onsdagen inleddes även klubbens nybörjarkurs ”Go to row”, med en introduktion till roddens grunder.
Den som är intresserad kan fortfarande anmäla sig till Sollerö IF rodd. Jan uppmuntrar till detta, trots att det kan vara svårt för en nybörjare.
— Båten är till för alla som vill lära sig. Däremot är det lätt att fastna med åran första gången man ror och då gäller det att man inte fastnar med den i årtullen – då riskerar åran bryta sönder själva tullen.
Han säger att det är ”jätteviktigt” med återväxt. Nya generationer behöver upptäcka tjusningen med rodd, för att rodden ska överleva på Sollerön.
— Jag har hört att intresset finns, men det är en udda aktivitet. Samtidigt är rodd vackert och ger en fantastisk känsla. Man får en samstämmighet av att träna eller tävla tillsammans. Det finns en fighting spirit i rodd och oftast behöver man tömma kroppen på energi för att vara först över linjen, säger Jan Hållnissa.
