Vinnarskallarna Rasmus och Philip: ”Landslaget är inte bara en dröm, det är ett mål”

Det finns inte bara en ung lovande innebandymålvakt från Leksand det finns minst två. Leksingarna Rasmus Hedberg och Philip Sjöberg är duon som efter att ha visat sin talang kom in på Riksinnebandygymnasiet (RIG) i Umeå. Som 16 åringar flyttade de hemifrån, 56 mil norrut för att gå på gymnasiet och samtidigt tränas i sin favoritsport, innebandy.

— Att vi är två målvakter härifrån känns lite otroligt faktiskt och kul, alltså Leksand är ju ingen stor stad och många på utbildningen kommer ifrån Stockholmsområdet, berättar de.

Men det är inte bara att fylla i ansökningshandlingar och hålla tummarna. Nej, först måste man visa upp sin talang under två olika uttagningsperioder. Först under RIG-lägerdagarna i Uppsala som är basen för RIG:s scouting, där tar man ut cirka trettio utespelare och fyra målvakter varje år, dessa spelare får sedan åka till Umeå och RIG för att visa upp sina färdigheter ytterligare. I Umeå testas idrottarnas fysiska, mentala och personliga egenskaper och dessa uttagningsdagar leds av RIG-instruktörerna och U19-förbundskaptenerna. En målvakt om året kommer in på utbildningen, förra året började Rasmus Hedberg och den här hösten fick han sällskap av gamla klubbkamraten Philip Sjöberg.

Så ni fick en guldbiljett?

— Ja, det kan man säga, men jag minns att jag var jättenervös för att åka till Umeå på testdagarna och sedan var väntan på antagningssvar nästan olidlig, berättar Rasmus.

Killarna förklarar att tränarna på skolan är hårda. Det går inte att nöja sig bara för att man har fått RIG -kläderna, ni har inte gjort någonting brukar tränarna påminna eleverna. Det krävs många snabba beslut i sporten och det krävs att man tränar på mycket reflexerna, därför är det jobbigt att man inte får så mycket matchtid under första året på utbildningen, förklarar Philip. Rasmus som går andra året, vet precis vad kompisen menar.

Tillsammans med Magnus Skärström från innebandyklubben LI20 pratar killarna om att innebandy är en snabbt växande sport. Det är inte längre något man bara gör på gympan i skolan.

Rasmus har spelat innebandy så länge han kan minnas och tränat i Leksandsklubben sedan 6-års ålder. Hans styrkor som målvakt är utkast, snabbhet och rörlighet. Philip berättar att han började träna innebandy när familjen flyttade till Leksand när han var i 10-års åldern. Några av hans styrkor inom sporten är att han greppar mycket och är snabb på att läsa av spelet.

Är innebandy den enda sporten ni tränar?

— Nej, jag spelade hockey innan, men det blev både lite dyrt och för tidskrävande. Samtidigt så tyckte jag att innebandy var roligare, kanske för att jag var bättre på det, ler Rasmus och berättar att han fortfarande spelar fotboll.

Under tiden de går på utbildningen är de med i både herrallsvenskan och juniorallsvenskan. På killarnas elevhem bor innebandyspelande tjejer och killar från hela Sverige. Från boendet till träningshallen är det tio minuter, lite som det var för mig från Källan till hallen i Leksand, säger Rasmus. Killarna gillar Umeå, det känns lite som Leksand fast större. Samtidigt är de överens om att 25 minusgrader skojar man inte bort i första taget och visst är det långt hem till Dalarna.

Förutom fokuset de har på innebandyn går båda på ekonomiska programmet och mellan skola, träningar så ska det lagas mat och tvättas också. Har de tid över så hänger de med kompisarna i korridoren, spelar kort och visst händer det att man spelar innebandy i korridoren. Philip berättar att han är inne på storkok, han lagar mycket på en gång så det räcker länge, gärna wokade grönsaker och kyckling eller köttfärssås.

Vad gör ni om 10 år?

— Förhoppningsvis spelar jag i högsta ligan. Landslaget är inte bara en dröm, det är ett mål, säger Philip.

Tungt ansvar att vara målvakt?

— Egentligen har inte vi mer ansvar än utespelarna, men att släppa in mål känns ändå oerhört tungt. Den som sett en mig spela match för några år sedan kunde upptäcka att hjälmen flög iväg eller se mig sparka på målburen. Nu riktar jag energin på bättre saker och om sanningen ska fram så är hjälmarna alldeles för dyra för att kastas iväg bara för att man blir besviken, skrattar Rasmus.

— Det är en snabb och rolig sport och det gäller att vara med hela tiden. Det är en annan nivå på anspänningen i matcherna nu om man jämför med när vi spelade i Leksand och klart man blir bättre när man spelar mot bättre spelare.