Utan kristendomens införande för 860 år sedan hade Siljansbygden inte funnits

Vi är nånstans på medeltiden. Det kommer nu en munk gående i våra trakter på Romboleden – Sveriges längsta och äldsta pilgrimsled mellan Köping och Trondheim i Norge. Han heter visst Kajs och är en troende munk. Han går här och tänker på hur underbart det ska bli att få komma till Nidarosdomen. Här gick kanske självaste Olof den helige, den norske vikingen som tog korset, och som enligt en legend ska ha grundat Leksands kyrka år 1030.

Men nu har vi alltså munken Kajs här som i flera år drömt om att komma till den pampiga Nidarosdomen. Pilgrimslederna till heliga platser var A och O för kristna på medeltiden.

Men i Alvik står en söt flicka efter vägen. Kajs blir så upp över öronen kär att han helt sonika lämnar den smala vägen för en bredare och köttslig autostrada. Han blir kvar i Alvik där Kajsgården fortfarande existerar.

Vad det så här det gick till när Leksandsbygden tog korset? Munkar som hoppade av och bildade mindre kristna församlingar runt om i Leksandsbygden? Att Romboleden var en Europaväg för kristendom och handel tvivlar jag inte en sekund på.

Men hur gick det till när Leksandsbygden kristnades? Skedde det över en natt eller tog det sina runda slängar? Det finns nu inga klara belägg för hur det gick till, men jag gör ändå ett försök att med historiska ögon lägga ett pussel som handlar om hur Leksandsbygden blev till nu när det gått 860 år sedan ärkestiftets institution introducerades 1164 i Gamla Uppsala.

Det är från kyrkligt håll mycket tyst kring detta årtal, vilket är märkligt men kanske inte förvånande när intresset för historia är svalt. Men den nya kyrkoprovinsens första ärkebiskop hette i alla fall Stefan. Kungen var Erik den helige, och Leksand blev nu medlem i medeltidens europeiska kulturklubb (ärkestiftet Hamburg-Bremen).

Låt oss börja i Nordens äldsta stad, Ribe i Danmark. Här har vi en munk redan på 700-talet. Fanns det kristna i Leksand då? Det är möjligt men svårt att bevisa. De första kristna lever i så fall i familjeceller och sticker inte ut med några synliga kyrkor eller kultiska handlingar. De döda begravdes på kristet vis i det tysta hemma vid gårdens marker.

Romboleden, kallas också för munkstigen och St: Olavsleden, är från 1000-talet. Här kan munkar som Kajs ha klivit av och bildat kristna församlingar. Det berättas om en annan munk som bosatte sig i Näsbyggeby på 1500-talet.

Romboleden letar sig in i Djura vid sjön Sången ända upp till Svarttjärnen, som vi delar med Mora kommun, och kan alltså ha fungerat som pipeline för kristendomen i Leksandsbygden. För omkring 1000 och 1100-talen börjar det röra på sig. Gravar i väst-östlig riktning pekar mot kristna gravar där också brandgravar förekommer. Det tyder på äldre kultplatser som övergått i kristet bruk. Bronsåldersguden Ull kan ha haft ett tempel i Ullvi (vi=helig offerplats) och kultiska leker med en fruktbarhetspåle på paradplatsen som blev vår midsommarstång. Kristendomen hade lite att kämpa emot om man säger så.

På 1100-talet stod ett litet träkapell av stavkyrkotyp på kyrkvallen som verkar ha brunnit. Det visar Gerda Boethius undersökningar apropå att Leksands kyrka består av tre kyrkor. Var det åskan som var framme eller var det vrålande leksingar med Oden och Tor i baneret som pyromanattackerade de stackars kristna? Dalarnas första missionär sägs vara helige David från Västmanland som kanske var utsänd av Västerås stift. Dock råder det tveksamheter kring denne David om han funnits på riktigt.

Siljansbygden var välbärgad under vikingatiden och myrmalseran. Befolkningen ökade och hade med sig kristna influenser utifrån. Handeln är mycket viktig här. Via handelsstationer i Norge och Uppsala möter Leksandsbor kristendomen och låter döpa sig. Kulten tog man med sig hem och skapade mindre familjära församlingar som växer till en socken.

Nu gick gårdarna samman med arbetsfolk, män och kvinnor, som släpade och grävde och riskerade livet på rangliga träställningar. Runt 1300 var alltså Leksands tredje kyrka på plats, något ingen hittills hade skådat vid Siljans stränder. En byggnad i sten, en romansk kyrka som låter klockorna båmba bort över Åsledsbreget i öster och Granberget i väster och ner i älven ända bort till Ål. Det var midsommar den 29 juni och Petri och Pauli kyrka ska nu döpas av biskopen från Västerås. Med en stav doppad i helig olja inviger han med tolv konsekrationskors – apostlarna som kyrkans grundval. En präst anställdes och på den vägen är det.

Hedendomen lever dock kvar rätt länge men den nya religionen gick inte att stoppa. Men vad menade man egentligen med en kristen kyrka och hur ska den uppfattas? Ja, nu kommer liv, död och uppståndelse med i bilden. När Leksandsborna uppförde sina första kyrkor var det en upplevelse av ett allegoriskt Jerusalem bakom härbresknuten.

Hur då?
När Bibeln har en roll som den judiska staten och templet är Jerusalem precis var som helst över världen. ”Därför att ingen annan stad har sin egen bok och ingen annan bok har i sådan utsträckning styrt en stads öde”, skriver Simon Sebag Montefiore i Jerusalem Biografin. Så när folk pilgrimsvandrade på Romboleden till Nidaros gick man alltså sin egen Golgata. Det allra finaste man kan göra är att gå till Jerusalem för att dö och bli begravd vid Tempelberget och vara så nära man kan redo att återuppstå vid apokalypsen, nekromanti, som ju också för tankarna till staden Varanasi vid floden Ganges i Indien.

År 1164 för 860 år sedan (varför är det så tyst?) gick, kan man säga, vikingatiden i graven och en ny allmänkristlig kyrka tog över världsscenen. De gamla vikingahövdingarna insåg att skulle man hänga med här och göra bra affärer med Europa kunde man inte längre leva som härjande klangossar om man skulle vara med i den europeiska handeln.

Kristendomen kom nu inte bara med Vår Herre, Jesus, Maria och en uppsjö av änglar. Man kom med läs- och skrivkunskap, juridik, medicin, hur man upprättar kontrakt, hus, affärer, embryot till kommunalskatten – kort sagt: kristendomen visade hur man upprättar en stat byggd på en slags liberal gemenskap där fler kunde agera och ta sig upp i samhället. Trälen var borta och den kapitalistiska människan föddes med ett kors runt halsen! Detta fick också Siljansbygden vara med om och hade inte klarat sig utan den processen.

Vi tänder vårt första ljus inför julens ankomst och låter oss omsvepas av 860 år av kristendomens historia.

 Text: Mats Lindström, frilansjournalist.