Nystartade Matrådet vill främja Leksands lokala mat

Målet är tydligt: Mer produktion, konsumtion och inköp av lokal och hållbar mat. Vägen dit ska formas under resans gång, tänker privatpersonerna som har startat gräsrotsrörelsen ”Matrådet” i Leksand.

— Det finns mycket inspiration och en nationell rörelse som vi gärna vill ta fasta på, säger Maria Rappfors som är en av initiativtagarna.

Länsstyrelsen Dalarna konstaterade i en rapport för något år sedan att huvuddelen av de livsmedel som köps in till Dalarna är sådant som skulle kunna produceras i länet.

Bara 10 procent av livsmedelsråvarorna är sådana som inte kan produceras lokalt (där ingår bland annat exotiska frukter, kaffe, te och ris).

Men för Matrådet är frågan större än systemet med import och export. Nu under beredskapsveckan vill de upplysa om att Dalarnas lokala produktion inte ens täcker hälften av näringsbehovet för en så kallad kriskost.

De sammanfattar en del av sitt budskap så här:

På tallriken ryms inte bara maten utan även klimat och biologisk mångfald, beredskap och resiliens, folkhälsa och rättvisa.

Det finns flera motsvarande organisationer runtom i landet som driver på för att skapa ett hållbart och inkluderande lokalt mat-ekosystem.

Uppsala Matråd lyfts som en förebild tillsammans med Göteborgs stadsbonde, den odlingsbroschyr som Trosa kommun har tagit fram, och Södertälje kommuns sätt att inkludera böndernas livsmedel i beredskapslagret.

Gruppen funderar på hur skulle det bli om alla som har möjligheten att producera något ätbart växlar upp bara något litet steg, och odlar lite mer än vad de gör idag?

— Den civila odlingen ska inte ersätta det konventionella lantbruket och jordbruket, utan det är en extra resurs, tänker Maria Klevemark.

Maria Rappfors fortsätter resonemanget:

— Om lantbrukarna vet att det finns ett långsiktigt behov, då skapar det mer långsiktiga förutsättningar för att våga.

— Med exempelvis upphandlingar så lovar man ju att efterfrågan finns, men även privata lösningar som andelsjordbruk vore ett upplägg för att sprida riskerna, säger Rappfors.

Den svåra vägen från jord till bord

Arbetet börjar inte heller från noll. Det finns ju exempelvis Bondens marknad där små producenter kan samlas under skördetiden, och en REKO-ring för Leksand och Rättvik.

I en drömvärld skulle det finnas en efterfrågan (och inte minst ett utbud) som gjorde det möjligt att sälja egenodlade produkter i en permanent lokal året runt. Eller så kanske butikskedjorna kan ta en ännu större rolI i att erbjuda hyllplatser till lokala aktörer.

Men det viktigaste som Matrådet vill få ut här i början är en medvetenhet om den lokala matens betydelse.

Samtalet spinner vidare till att handla om giftfri, näringsrik och ekologisk mat, om klimatavtrycket och hur den lokala maten kan ge en trygghet när det är oroligt i omvärlden.

De landar i slutsatsen att folk behöver få en bättre förståelse för varför maten kostar som den gör:

— När du bara går på priset och inte vet varifrån maten kommer, då blir den inte lika mycket värd. Man kan nog vara beredd att betala lite mer om man vet vad man får, hoppas Maria Rappfors.

Undersöker om kommunen också kan odla

Idéerna och inspirationskällorna är många, Fritidsodlingens Riksorganisation (FOR) är ett exempel på ett kunskapsnav med råd till privata och offentliga aktörer.

Gruppen pratar entusiastiskt om hur vissa dalakommuner har odlingar av eller med stöd från kommunen.

Rättviks kommun har ett försprång genom den kommunala gymnasieskolan Stiernhööksgymnasiets lantbruksutbildning, men det finns också småskaliga förebilder runtom i Dalarna.

Leksands kommuns hållbarhetsstrateg Tobias Wendrup har fått ta del av ”Matrådets” vision. Han välkomnar engagemanget och bekräftar att matens produktionsfas också finns på kommunens radar.

— Vi har pratat med de som har startat solidaritetsodlingen i Rättvik. Vi ska diskutera det vidare och kolla på förutsättningar. Men det är ingenting bestämt än, förklarar Tobias Wendrup.

Positivt mottagande från politiker och tjänstemän

Siljan News tog upp ämnet i en enkätfråga till politikerna, och alla tycks vara eniga om att självförsörjningen och den lokala livsmedelskedjan är viktig. Men det är inte lika uppenbart hur politikerna kan bidra till att staka ut vägen framåt.

Något parti hoppas att kommunen ska kunna erbjuda rådgivning till den som vill starta ett småskaligt jordbruk och flera politiker vill att kommunen ska värna om odlingsbar mark när nya byggen planeras.

Det vanligaste förslaget var att underlätta för små företag att vara med i kommunens upphandlingar. Och Linnéa Wahl som är en av kommunens kostchefer försäkrar att de redan arbetar med den tanken.

— Som alla offentliga aktörer har vi Lagen om offentlig upphandling (LOU) att förhålla oss till. Vi gör upphandlingar som är minst två år långa, och vi behöver ställa en del krav på produkterna och leveransmöjligheterna, säger Wahl och fortsätter:

— Vi försöker ha en dialog med de lokala aktörer som kan ha produkter av intresse för oss, och om ”Matrådet” kan bidra till att ännu fler får kompetensen för att lägga anbud så är det bara bra.

Uppdelade upphandlingar uppskattas

Leksands kommun har under den senaste mandatperioden arbetat med sin upphandlingspolicy, vilket understryks av politiker från både oppositionen och styret.

— Jag vet att vi försöker dela upp ”varukorgen” så att enskilda leverantörer ska kunna vara med och lägga anbud på olika varor som de har, men även då kan ju fortfarande de stora grossisterna lägga bud om de vill, påminner Linnéa Wahl som är en av kommunens kostchefer.

Har ni mat från Dalarna i kommunens verksamheter idag?

— Absolut, vi har färskt bröd från Rättviksbagar’n, potatis från Järna Skalat, fisk från Helene & Henriks Fiskdelikatesser, med mera.

— Och så är vi glada för att vi har fått till en upphandling direkt med Leksands Knäckebröd. Vi har haft deras bröd tidigare också, men då har det först körts upp till en grossist i Sundsvall. Det var ju jättedumt, så nu ska vi slippa ”åksjukt” bröd, svarar Linnéa Wahl nöjt.

Vilka är utmaningarna?

— En stor stötesten är nog leveranserna. Vi finns ju utspridda över hela kommunen och har inte möjlighet att åka runt och hämta upp färskvaror. Men det är många små producenter som saknar möjlighet att leverera till våra olika verksamheter.

Frågan är högaktuell i form av en ny uppdaterad livsmedelsstrategi som hela länet samarbetar för att ta fram.

— Man får dra lärdom av andra kommuner som har hittat bra lösningar. Sådana goda exempel får vi genom Kostchefsnätverket i Dalarna och i dialogerna med länsstyrelsen och Upphandlingscenter, avslutar Linnéa Wahl som är en av Leksands kommuns kostchefer.