”Intresset för att odla mer ätbart ökar hela tiden”

På bara några månader har en tom gräsyta vid Stiftsgården förvandlats till en frodig odling med zucchini, pumpa, potatis och sallad. Solidaritetsodlingen som drog i gång i våras som ett sätt att rusta samhället för osäkra tider har varit ett lyckat projekt som fått både människor och grönsaker att växa.

— Det var jättekul att det var så många som ville vara med. Intresset för att odla mer ätbart ökar hela tiden, dels för att folk vill kunna producera en del av sin mat, dels för att man vill hantera oron över det som händer i världen. Man känner att det här är en ganska instabil värld, vad som helst kan hända, då är det ganska skönt att sätta händerna i jorden, säger David Jonstad som är projektledare.

Bakom det här pilotprojektet står Civilförsvarsförbundet tillsammans med Vuxenskolan och Svenska kyrkan med målet att stärka beredskapen genom gemensam odling. Det blev en riktig rivstart efter att beskedet om finansiering kom i april – redan i maj var gruppen fylld med deltagare från både Rättvik, Falun och Leksand.
En av deltagarna, Anna Hedvall, hade ingen större odlingserfarenhet innan projektet startade.

— Jag kan inte så mycket, så det var väldigt enkelt att glida in och få experthjälp. Och sen gemenskapsgrejen som vi gör tillsammans, det har varit jättekul, säger hon.

Hon beskriver hur projektet gett henne konkreta verktyg för framtiden.

— Nu förstår jag hur det ska gå till, hur pusselbitarna ska läggas på något sätt. Nu känns det lite enklare att dra i gång något själv också.

Vattningen under sommaren har skötts på frivillig basis av deltagarna själva och
trots en torr sommar har odlingen levererat över förväntan, enligt Eva Nylander som är projektets odlingscoach.

— Vi var försiktiga i början, dels för att det är en ny plats, dels för att vi såg ganska snabbt att det är ett ganska tunt matjordslager här. Så jag är glatt överraskad, absolut.

Här på gräsplätten intill Siljan var jorden lite av en utmaning, men syftet med platsen och projektet var också att bygga upp odlingsbar mark med material som funnits nära till hands, så som kompost, gödsel, brädor och flis från lokala aktörer – i stället för att köpa in ny jord.

— Det är inte så att vi odlar det här för att vi ska få en viss mängd grönsaker. Vi vill testa och se hur snabbt man kan dra i gång en odling. Kan man få skörd på det? Men framför allt, vad händer när man sätter ihop en grupp människor och börjar jobba ihop? Vad lär man sig på det? Och vad innebär det för folks syn på samarbete och gemenskap? Det är ett viktigt syfte med det här, säger David.

— Vi kan inte vänta tills en eventuell kris är här – vi behöver skaffa oss kunskapen nu, säger Eva.

Under sommaren har gemenskapen och grödorna växt och nu i skördetid kommer de 15 deltagarna att få med sig grönsaker hem som de varit med att arbeta fram från gräsplätt till odlingsyta. Hälften av skörden kommer att skänkas till de matkassar som Svenska Kyrkan delar ut till behövande varje vecka.

— Det är en del i konceptet, att dela med oss av skörden. Att det inte bara är för oss själva, utan också för de som drabbas hårdast av höjda matpriser, säger David Jonstad.

Redan nästa vecka bjuder projektet in allmänheten till en öppen trädgård med guidad visning av odlingen och i höst planeras en föreläsning och workshop om att ta tillvara skörden, med fokus på konservering utan el – bland annat inläggning, mjölksyrning, rimning och torkning.

— Vad gör man ifall elen går? Då behöver man använda de gamla, beprövade metoderna för att konservera mat. Och det sätter i gång en kunskapsprocess, för hela vårt samhälle är uppbyggt på att vi kan gå till affären, köpa maten där och förvara den i kyl och frys. Det är inte så många nya hus som har jordkällare eller kallskafferi så vi behöver tänka om ganska mycket, det här är ett litet frö för att påbörja det arbetet, säger David.

Projektet är finansierat till och med april nästa år, om odlingen fortsätter därefter är i dagsläget inte klart.

— Vi hoppas att det fortsätter. Men vilken form det blir kan vi inte säga än.

— Jag drömmer lite om att man ska få vara med hela vägen som vi gjorde nu, att man börjar med en gräsyta och odlar upp den, vi skördar maten och sedan går vi in i köket och tillagar den. För det händer något när man börjar odla, i alla fall gjorde det för mig. Man får en otroligt mycket större förståelse för hur mycket arbete som krävs för att odla fram ett broccolihuvud eller ett kilo potatis till exempel. Jag kastar ingen mat längre även om det inte är jag själv som odlat, för jag vet hur mycket arbete som ligger bakom, avslutar Eva Nylander.