Lars Bröms gör bokdebut – Leksands polis i dramatikens centrum

Nu släpps Lars Bröms självbiografi ”I huvudet på en mordutredare”. Han har jobbat med många av Sveriges hemskaste händelser de senaste årtiondena, så tillsammans med författaren Aja Lind vill han försöka ge ett mänskligt perspektiv på livet i uniformen och utredarstolen.

— Det har varit kul, intressant och vidrigt. Allt i ett, säger Lars Bröms när han ser sitt yrkesliv sammanfattat i ett ”testamente” på 300 sidor.

Lars Bröms vet knappt själv om det är tur eller otur som har gjort att han har fått så många stora fall på sitt bord.

Troligtvis minns du skolskjutningen på Risbergska i Örebro 2025, tsunamikrishanteringen i Sydostasien 2004, Göteborgskravallerna 2001 och Stureplansmorden 1994.

Lars har definitivt inte glömt vad han såg, kände och hörde på plats. Och hur det luktade, för de känselintrycken tycks etsa sig fast djupare än något annat.

Till och med på fritiden har han fått se Sveriges löpsedlar skrivas på nära håll. Lars och hans familj råkade vara passagerare på det grannfartyg som hjälpte nödställda när Estonia förliste 1994.

— En annan intervjuare undrade om jag var den svenska polisens motsvarighet till Forrest Gump, som alltid hamnar i händelsernas centrum. Och så är det kanske, instämmer Bröms.

Listan med minnesvärda rubriker slutar inte där, men Aja Lind och Lars Bröms har valt att inte inleda boken med någon kapitelförteckning som låter läsarna bläddra direkt till sina favoriter.

Därmed bjuds läsarna in till en resa genom Lars hjärna där nationella trauman varvas med anonyma olyckor och fall som har satt spår i just hans minne.

I en kapitelrubrik beskrivs yrkesrollen som ”Någons katastrof — min vardag”

— Vi har ju fått förhålla oss till en väldigt brutal verklighet, och det har varit en balansakt att komma ihåg att det finns en människa bakom varje person vi skriver om, reflekterar Lars Bröms.

Därför fick Aja skriva boken

Att Aja Lind fick äran att omvandla Lars Bröms berättelser till en bok var en slump med lokal krydda. Frågan har varit på tal från annat håll tidigare, men då har Lars känt att det har varit ett alltför stort och jobbigt projekt att ta sig an.

Nu spelade duons gemensamma Leksandsbakgrund en avgörande roll.

— Jag satt i bilen och lyssnade på en av poddarna där han intervjuades och kände att ”Det här skulle man ju vilja läsa en bok om!”. Sen tänkte jag direkt efteråt: ”Den boken vill ju JAG skriva!”, berättar Aja Lind.

Att skriva en självbiografi med och om en annan person hade Aja Lind redan testat. 2021 släpptes boken ”Lämna honom här” om Ajas make, skytten och paralympiern Jonas Jacobsson.

— Efter det översatte vi boken till engelska, och sen har jag gått runt och känt att jag ville skriva något mer, men jag visste inte riktigt vad, berättar Aja Lind.

Hon hade just lyssnat på en annan podd om personlig utveckling där ett av budskapen var att sluta slå hål på sina goda idéer. Så därför skred hon till verket redan samma dag som idén kläcktes.

— Jag gick i skolan tillsammans med Lasses bror, så jag tog kontakt med honom och frågade om han kunde koppla ihop oss, fortsätter Aja.

— Och det blev verkligen en ”match made in heaven”. Jag är så glad att jag tackade ja till det här, fyller Lars Bröms i utan att tveka.

Har det känts lite som att komma ut ur ett terapirum när du har fått dela med dig och se dina historier återberättade så här?

— Nej, jag har nog inte varit inne på just de tankarna. Jag har skrivit ihop berättelserna på torr polissvenska från mitt minne, sedan har Aja ställt motfrågor och gjort egen research, och så har jag fått tillbaka de här versionerna på ett mer skönlitterärt språk.

— Särskilt när jag läste det första kapitlet om skjutningen på Sturecompagniet (där Lars var en av de första på plats och kunde identifiera gärningsmännen, reds. anm.) så kände jag: ”Wow, det här var mäktigt!”.

Minnena (och rösten) bevaras permanent

Aja och Lars kan enas om att ordet ”testamente” är en bra beskrivning av självbiografins syfte.

— Nu har jag dessutom stått i en liten inspelningskuvös och läst in den som ljudbok, omtagning efter omtagning. Och det känns fränt, för i framtiden kan mina barnbarn och deras barn lyssna på boken och minnas att ”Det här var min farfar och så lät han!”.

Ljudbokslyssnarna nu och i framtiden kommer att få höra ett klingande dalmål.

— Lasse är ett typexempel på att man kan ta en mas ur Dalarna, men man kan aldrig ta Dalarna ur masen, säger Aja Lind från Yttermo med ett skratt.

Känner du att det har varit en fördel eller en nackdel med ditt tydliga dalmål när du har jobbat som polis i Stockholm?

— Jag skulle säga att det bara har varit positivt. Jag tycker att jag har mycket enklare att möta människor och att dalmålet har en lugnande inverkan på folk. Det blir inte konfrontativt, utan snarare tvärtom. De kan öppna upp sig på ett bättre sätt, upplever Lars Bröms som är uppvuxen på Åkerö söder om brofästet.

Bättre förutsättningar för de svåraste utredningarna

Nu när Lars Bröms får chansen att uttala sig som privatperson snarare än som yrkesperson passar han på att göra några instick i samhällsdebatten.

— Som jag skriver i boken så tycker jag att vi har fått ett stöd av politiken de senaste åren som vi aldrig har haft tidigare.

På vilket sätt då?

— Till exempel kring det ”inbördeskrig” som vi har haft i Sverige de senaste åren, med skjutningar, sprängningar och mord. Jag har ju själv hanterat unga tonåringar som har gått iväg med ett laddat vapen på ett morduppdrag mot en person de inte känner. Det är ju helt galet!

— Där har vi sett att vi behöver få möjligheten att jobba mer proaktivt med tillgång till hemliga tvångsmedel som att avlyssna minderåriga. Och det har vi fått, säger Bröms tacksamt.

— Vi har gjort ett fantastiskt arbete och som det ser ut idag så griper vi nästan 98% av de här unga förövarna en kort tid efter att brottet har begåtts.

Vill sänka straffbarhetsåldern

59-årige Lars Bröms räknar med att fortsätta i sitt yrke ett tag till, så frågan blir vilka andra förändringar som finns på hans önskelista?

— Någon form av haverikommission för mäns våld mot kvinnor, där man går igenom vilka varningssignaler som fanns före kvinnomorden och ser vad som gick snett? De olika myndigheterna i Sverige (polisen, socialtjänsterna, sjukvården m.fl.) jobbar väldigt mycket inom sina egna stuprör utan att dela viktig information med varandra, konstaterar Bröms som redan har hunnit jobba en hel del med det spåret.

— Och så är jag ju en av förespråkarna för att kunna låsa in 13-åringar i fängelse om det behövs.

Du tror inte att det skulle göra för stor skada att isolera dem från omvärlden på det sättet?

— De behöver isoleras från det farliga i sin omvärld. De behöver omprogrammeras, få en bra undervisning, träffa människor som bryr sig om dem och som hjälper dem att komma på rätt väg, kontrar han.

— Jag tror inte att de kommer att hamna sida vid sida med erfarna fängelsekunder, utan jag tror att de kommer få den kärlek och omvårdnad som de behöver. Det har varit för mycket ”saft och bulle med socialtjänsten”, anser Bröms om den grova kriminaliteten som har krupit nedåt i åldrarna.

Besöker lokala bokhandlarna

Den här lanseringsveckan reser Lars Bröms hem från ”Kungsbudan” (Stockholm på Leksandsmål) för att möta läsarna på hemmaplan tillsammans med Aja Lind.

De har bokat in signeringar på Bokhandeln i Rättvik på fredag den 16 oktober klockan 14-16 och sedan på Lundells bokhandel i Leksand på lördag den 17 oktober klockan 12-14.

— Robert Tamm på Siljans Konditori och Göran Lundell har ställt upp jättefint för att vi ska kunna ha signeringar och releasefester här, berättar Aja Lind.

Och kanske blir det mer av den varan framöver?

— Jag kan i alla fall säga att jag har fått mersmak för det här med skrivandet. Sen säger jag inget mer, avslutar Lars Bröms med ett brett leende.