Emil Danielsson om föreningslivet i Vansbro – ”Det är hela grunden i allt”

Vansbrobördige Emil Danielsson är nyss hemkommen från EM i friidrott, Istanbul, där han tävlat i löpning 1500 och 3000 meter. Han ser tillbaka på det första stora mästerskapet som senior som lärorikt, även om han känner att han kunnat leverera ännu bättre resultat.

Dessutom berättar Emil om en oerhört betydelsefull tid inom Vansbros föreningsliv under uppväxten. Något som lagt grunden till den idag så framgångsrika karriären.

Under föregående veckas EM-tävlingar i Istanbul sprang Emil 1500 meter men tog sig inte vidare från försöken. Bättre gick det på 3000 meter där Emil knep en finalplats där han gick i mål på en 13:e plats men senare diskades med anledning av en liten incident tidigt i loppet där han klev två steg innanför banan.

— Det var väldigt kul att få uppleva hetluften. Mitt första seniormästerskap på bana. Det blev en tuff helg kring 1500 meter. Loppet passade mig inte alls bra och jag fick inte till det taktiskt. I finalen på 3000 meter fanns inte krafterna riktigt kvar. Jag kände att jag hade kunnat göra bättre men var tre sekunder från personbästa så tiden var ok, berättar Emil Danielsson.

1500-metersloppet blev oerhört taktiskt med ett lågt tempo genom större delen av loppet för att sedan avslutas med spurt. Ett upplägg som inte passar Emil som hellre sätter ett högt tempo från start. Något han fick göra i SM som gick av stapeln i februari där han tidigt lämnade de övriga löparna bakom sig och sprang i mål som guldmedaljör.

— Jag trivs bättre med jämna varv med hög fart. Jag har inte riktigt speeden för att spurta på slutet. I snabba lopp kan man dessutom ha turen att gå vidare på tid, förklarar Emil Danielsson.

Trots att Emil hoppats på bättre placeringar ser han positivt på mästerskapen som en erfarenhet som bygger framtida resultat.

— Jag fick svart på vitt att det inte är så långt till toppen. Jag tycker att jag borde ha kunnat ta några ytterligare placeringar bara utifrån dagsläget och då ser man ju vad ytterligare träning skulle kunna göra. Det är ett kvitto för mig att jag är med där uppe, att jag går åt rätt håll och är i närheten av det jag vill uppnå, säger Emil Danielsson.

Löpningen har funnits i Emils liv så länge han kan minnas. Pappa Jonny Danielsson från Dala-Järna har fortfarande det svenska rekordet på 10.000 meter vilket givetvis inspirerat även Emils karriärval.

— När jag var liten var han inte aktiv längre men många av de aktiviteter vi gjorde i familjen var idrottsrelaterade, berättar Emil Danielsson.

Från början var det framför allt skidåkning i Dala-Järna IK som stod på agendan, men Emil som var ganska liten till växten som barn märkte tidigt att det var svårare att konkurrera på skidor och att löpningen passade honom bättre. Han deltog i terränglopp runt om i Dalarna och sprang sitt första Lidingölopp, som kom att bli en årlig höjdpunkt, som sexåring. Deltagandet i Lidingöloppet ledde snabbt till seger vilket inspirerade honom att fortsätta framåt.

— Jag började träna på riktigt först i mitten av högstadiet. Det var först då det blev en mer målinriktad träning, berättar Emil.

Emil Danielsson hyllar föreningslivet som det viktiga navet i idrotten. Han växte upp i föreningarna Dala-Järna IK och Hulåns IF och beskriver hur mycket de betytt för honom.

— Det är hela grunden i allt. Där har jag lärt mig grunderna i idrotten i stort. Nu tävlar jag för Spårvägen i Stockholm, men det är samma sak där. Otroligt mycket ideellt arbete som lägger grunden, menar Emil Danielsson.

Hos DJIK-skidor fick han bra stöd trots att de inte hade någon friidrottssektion tidigare. Nackdelen med en mindre ort är så klart att den som satsar på en mindre vanlig idrott så behöver göra mycket på egen hand.

Emil minns Järnaspelen på Snöån där föräldrarna skötte tidtagningen och tränaren Jon Stenberg i Hulån som visade ett enormt engagemang även efter det att hans egna barn slutat träna i föreningens verksamhet.

— Jag tror att det blir svårare och svårare att hitta de som väljer att engagera sig trots att de inte har någon direkt koppling till verksamheten, menar Emil Danielsson.

Emil beskriver särskilt hur han tagit med sig visdomen om att alltid utveckla sig själv från sin egen nivå från föreningslivet som barn.

— Jon Stenberg sa det hela tiden. Att det handlar om att slå sina egna personliga rekord och att det inte spelar någon roll vad andra gör, berättar Emil Danielsson.

Träningen har blivit en stor del av Emils liv och det är fortfarande roligt.

— Det känns så naturligt att träna. Det är något jag mår bra av. Och så är det känslan av när alla pusselbitar faller på plats, när man når maximal prestation. Det är bara några lopp om året som är en sådan fullträff med känslan av att allt stämde men det är en sådan härlig känsla som jag inte hittat något annat sätt att uppnå, säger Emil.

Nu väntar några lugna dagar med vila för att sedan samla träningsvolym inför starten av utesäsongen i maj. Nästa stora mål är att kvala till VM som går av stapeln i augusti.

— Det är det stora målet, men det handlar om att utveckla min kapacitet från grunden. Att bli starkare och uthålligare, berättar Emil.

Hem till Vansbro kommer Emil i dag inte så ofta som han önskar men försöker hälsa på familjen så mycket han kan. På sommaren blir det oftare.

— Jag trivs i Järna och brukar försöka vara där och träna ibland. Det saknas friidrottsbanor men för grundträningen behövs det inte. Det är avkopplande att få komma ifrån storstaden och kunna vara lite ifred när jag tränar, berättar Emil.