Veronneau avgjorde på övertid
GÖTEBORG. Första kvartsfinalsegern sedan 2003 och det med ett mäktigt publikstöd trots att det var bortais och i Frölundas hemmaborg. Scandinavium var knökfullt, stämningen från både hemma- och bortasektionen på topp och man riktigt kände all slutspelsförväntan i luften.
Sen brakade det loss. Typ. Det var en jämn förstaperiod där Leksand hade det bästa av spelet men det var inte särskilt många gånger de båda målvakterna sattes på prov. Kompakt, stabilt och mycket kamp är en femling ord som sammanfattar inledningen bra.
Det mest anmärkningsvärda var, tyvärr för Leksand, när Marek Hrivik tappade skäret och brakade in i sargen. Stjärncentern såg ut att ha ruggigt ont (lite oklart var) när han fick hjälp av isen och spelade inget mer i matchen. Då Leksand redan innan matchen saknade kapten Patrik Zackrisson så fick Justin Kloos kliva in som center och Carter Ashton flyttades upp på Kloos forwardsplats.
I den andra hände det desto mer. Kalle Östman drog på sig en billig utvisning och i det efterföljande överläget tog Frölunda tag i matchen och puckarna ven kring Filip Larsson.
Sen från ingenstans radade Leksand upp tre fina lägen. Felix Unger Sörum bjöd på en Felix Unger Sörum-passning som Martin Karlsson sånär knackade in bakom en mycket bra Lasse Johansson. Marcus Karlberg hade ett kanonläge framför Johansson som gjorde sig stor och strax efteråt fick masen i hemmalagets bur hjälp på mållinjen av en Frölunda-back.
Mitt i chanskavalkaden sjabblades det i mittzon och Malte Strömwall – som väl kanske är den sista spelaren i Frölunda man ska bjuda på lägen – fick fri gata och kunde mycket snyggt pricka in matchens första mål i närmsta krysset.
En spelare man kan bjuda på lägen lite då och då brukar vara Martin Karlsson. Men icke sa Nicke den här kvällen. Anton Lindholm slängde in pucken på mål och Karlsson kunde raka in pucken bakom Frölunda-keepern.
Larsson avslutade perioden med en kalasräddning när LIF hade en avvakande utvisning. Och Larsson toppade den räddningen ganska så omgående när han – efter att Lukas Vejdemo slarvat – tvingades till en spektakulär aktion med klubban i upptakten av slutakten. Frölunda fick ett nytt powerplay som vitablå till mångt och mycket redde ut på ett föredömligt sätt även om det krävdes en och annan parad från Larsson där med.
Efter det var det dock Lasse Johanssons tur att bjuda på strålande målisarbete igen och Leksand tryckte på ordentligt långa stunder i den sista perioden utan att träffa mål fler än tre gånger. Exemplariskt skottäckningsarbete av göteborgarna.
Frölunda hade två öppna lägen framför Larsson precis innan ordinarie tid var slut men det small i sargerna som aldrig förr. Lägen saknades inte från något av lagen men fortsätter Larsson och Johansson såhär så blir det en målsnål slutspelsserie.
Förlängningen böljade fram och tillbaka men drygt 12 minuter in i den kunde Max Veronneau liggandes skicka in segermålet bakom Lasse Johansson och match ett gick till Leksand.
BÄST
Individuellt stod Lindholm upp i alla väder, Ashton var det bästa han varit på hela säsongen och Lang ser ut att vara i form. Alsing hade ”åka snabbt-knappen” intryckt mest hela tiden och ja… det var en väldigt gedigen laginsats.
SÄMST
Kanske att den som rattar jumbotronen i Scandinavium ska envisas med att köra ”Make some noise” när stämningen är som bäst. Och så powerplay förstås. Lättläst och konstigt formerat med få spelare som har möjlighet att skjuta direktskott. Faktiskt väldigt svårt att se vad tanken var ens.
Matchsummering
Frölunda-Leksand 1-2 (0-0, 1-1, 0-1)
Skott: 26-24 (3-6, 9-9, 8-3,6-6)
Leksands målskyttar:
1-1 Martin Karlsson (Knuts, Unger Sörum)
1-2 Max Veronneau (Kloos)
