När kyrkbåten lägger ut väntar gemenskap på Barken

Kyrkbåtsrodden på Barken har gått från tävlingsinriktad verksamhet till en uppskattad mötesplats för motion och gemenskap.

Siljan News fick följa med ut på sjön när Söderbärke Kyrkbåtsförening samlade både vana roddare och nybörjare. En idyllisk stund på sjön som föreningen hoppas ska locka fler, inte minst yngre.

Det är torsdag förmiddag och 25 roddare samlas vid båthuset nedanför kyrkan i Söderbärke. Snart sitter alla på plats i kyrkbåten och årorna börjar gå. Dangens roddare är i blandade åldrar. Vissa ror varje vecka, andra är här för första gången.  Någon pratar med den som sitter bredvid, andra koncentrerar sig på årorna. Stämningen är helt klart god! Med jämna mellanrum bryts samtalen av när någon behöver hitta rätt i takten och Ulf, som står längst fram ropar instruktioner.

Söderbärke Kyrkbåtsförening skickar ut sina båtar på Barken minst två gånger i veckan. Torsdagarna är en återkommande tid för motionsrodd och den här dagen är det gott om folk. Roddarna har olika åldrar och olika erfarenhet, men alla deltar på samma villkor. Just denna dag finns faktiskt tre generationer ur samma familj representerade i samma båt. På söndagar finns en grupp för de lite mer vana roddarna.

Båten rör sig ut från bryggan och snart ligger husen längs stranden en bit bort. Det går att prata under tiden och tempot är långt ifrån det som hade krävts vid en tävling.

— Det är inte som på Siljan, där det ska gå fort. Här kan alla vara med, konstaterar Nils-Olov Olsson, föreningens ordförande.

En av dem som gärna följer med är Gösta Munktell, som bor vid Barken under somrarna. Han har ingen möjlighet att vara med varje gång, eftersom han inte alltid är på plats när det är rodd, men när han är hemma passar han gärna på.

Rodden och gemenskapen i gruppen är en del av livet och idyllen i Söderbärke.

— Förra veckan stod vi på bryggan och badade nakna när de rodde förbi, skrattar han.

— Men det bjöd vi på, tillägger han glatt!

För Gösta är det också en del av livet vid Barken. Han tycker om att simma och att vara ute på sjön,  beskriver gruppen som ett härligt gäng och  uppskattar att det går att vara med utan att behöva vara någon van tävlingsroddare. När möjligheten finns hoppar han gärna på.

Föreningen byggde själv sina två kyrkbåtar, Barkbåten och Wallmarkarn, 2011. Båtarna är 11,9 meter långa och rymmer 14 roddare och en rorsman. Året därpå byggdes båthuset vid Norra Barken, mellan kyrkan och Söderbärke hembygdsgård.

Från början fanns också en starkare tävlingsverksamhet. Nils-Olov Olsson berättar om tävlingar mot bland annat Fagersta och Hallstahammar, där båtarna kunde vara fulla och lagen kämpade mot varandra. I dag är tävlingarna färre och i stället är det motionsrodden som fyller båtarna.

Församlingens präst, Ingrid Silfverin, finns ombord på båten och berättar att man nästa sommar planerar att inlidera rodden i en gudstjänst.

Efter roddturen samlas gruppen vid båthuset. Kaffet kommer fram och samtalen fortsätter. För många är det en självklar del av torsdagsförmiddagen och gemenskapen står i fokus.

Föreningen vill samtidigt få fler att hitta hit. Framför allt hoppas man på att kunna få in yngre medlemmar.

— Vi vill gärna få in fler ungdomar i föreningen och har gjort en del satsningar för det, berättar han.

Det behövs också fler som vill engagera sig i själva organisationen. Nils-Olov och Ulf har fortsatt att ta ansvar för verksamheten eftersom det varit svårt att hitta någon som vill ta över ordförandeskapet.

Samtidigt finns det flera sätt att använda båtarna. Förutom motions- och tävlingsrodd hyrs de ut till föreningar, företag och privatpersoner.

En särskild del som uppmärksammats är brudrodden. Då kläs båten med blommor och dekorationer och används för att transportera bruden till eller från kyrkan. Det kräver en del arbete av föreningens medlemmar, som själva står för förberedelserna. Men så vackert som det blir, är det givetvis mödan värt!

Vid den senaste brudrodden var det bruden och tre tärnor som satt i båten. Brudgummen väntade vid bryggan när de kom fram. Längs stranden stod grannar och tittade på.

— Det var så vackert, berättar Laila Bosell som har extra anvar över just denna aktivitet.