Skvallerspegel, koskit och annat intressant

När porten in till två av trästadens Säters innergårdar öppnades var det som att färdas flera hundra år tillbaka i tiden. Båda gårdarna var lika fascinerande att besöka.

Det var kunniga guiden Jon Bodin som lotsade de 30-talet intresserade runt i staden, med en spännande, kul och informativ kväll.

På en bänk utanför kyrkan satt fyra kvinnor och väntade på att allt skulle börja. Det var Lotta Kihlstedt, Gunilla André, Inger Olenius och Peggie Kihlstedt. De båda Kihlstedts är svägerskor.

Inger Olenius är uppvuxen på Nyberget och har haft fritidshus där sedan 55 år tillbaka. Det är också hon som dragit med sig de övriga tre till Stadsvandringen.

— Jag tyckte jag hade jobbat hårt under dagen och hade tänkt ta det lugnt, men sen så ringde jag Gunilla och sa; — Vi åker och gör något. Ska vi fråga Lotta? Och då ville Peggie också med, förklarar Inger Olenius.

Lotta och Inger har gått stadsvandringen tidigare, men det var för många år sedan.

Efter ett tag samlas folk vid sockenstugan. De fyra damerna på soffan vid kyrkan ansluter till gruppen. Där står också Inger Bergman och Ingrid Morén.

— Jag har gått ett par gånger förut, men det är alltid något nytt, säger Inger.

— Och så är det olika vem som guidar, fyller Ingrid i med.

Inger Bergman, har jobbat på sjukhuset på Skönviksområdet och funderar också på att gå på kulvertvisning.

I mitten av allt folk står Jon Bodin för kvällen iklädd borgmästarklädsel, en fin röd sidenrock/kavaj och hatt.

Hans tidstypiska klädsel står i stark kontrast till den inplastade QR-kod ha håller upp för de som betalar med Swish.

När alla betalt den lilla avgiften på ynka 20 kronor, börjar Jon Bodin vandringen med några steg genom Kungsgårds portalen och gruppen följer efter.

Jon Bodin har släktbanden till halva Säter och kan sin historia väl.

Han börjar berättelsen på 1500-talet. Efter en och en halvtimme har han så tagit gruppen nästan ända fram till dags dato och Jon Bodin avslutar med att visa brunnslocket på Torggatan. En deltagare i gruppen berättar om telegrafen och dess funktion på den tid det begav sig, deltagaren Inger Bergman fyller i med att hennes mamma jobbade på telegrafstationen.

Under den mycket intressanta och trevliga promenaden genom staden besöks bland annat Kungsgårdskolan som för 500 år sedan hade namnet Sätra gård. Kungsgårdsporten ”jubileumsporten” kom till 1926. I den här artikeln berättas bara en bråkdel av allt Jon Bodin berättade under vandringen. Kungsgården nyttjades under medeltiden till bostad för kungens fogdar och från 1670-talet till boställe för översten vid Dalregementet. 1935 revs den och lämnade plats för folkskolan.

Efter en lång och informativ berättelse om Kungsgården och dess ägare och kopplingar till Kung Gustaf Vasa blev det kyrkans tur att få sin historia berättad. Kyrkan började byggas 1778 och stod färdig ett 20-tal år senare. På kyrkvallen stod hästar uppställda, motsvarigheten till nutidens plåt-hästar (bilar). Storgatan nämns och återkommer längre fram i vandringen. Det berättas om de sju Vattugrändernas ursprungliga funktion, som gett dem namnet, det vill säga öppna stråk mellan de bebyggda tomterna ner till Ljusterån. Dessa skulle alltid hållas fria, så man lätt kunde hämta vatten i ån vid brand. Detta kan man också utläsa på kartan från 1642 där tre Vattugränder syns.

Bara några steg därefter presenterades Sockenstugan som byggdes 1770 för att allmogen skulle slippa betala tullavgifter för sin spannmål som årligen lämnades här. Säters landskommun hade sammanträden i sockenstugan och fram till 1907 fanns här tingsrätten och under 1800-talet var det även skola.

— På övervåningen där bodde barnmorskan på ett rum och kök, upplyser Jon Bodin deltagarna i vandringen och tillägger:

— Mormor berättade att hon hämtade ransoneringskuponger här under kriget.

Tvärs över korsningen från sockenstugan ligger komministergården.

Vidare efter  Norra kyrkogatan, svänger Jon in på Österlånggatan och vid ett av trästadens vackra turkosgröna hus uppmärksammar Jon gruppen på skvallerspegeln vid fönstret, småstadens signum. Små och roliga detaljer och historier kryddar han vandringen med.

Vandringen svänger av in på en parkering, underligt, något som snabbt får en förklaring, vandringen kommer in bakvägen till Marianne Erikssons innergård och mycket vackra trädgård. Hon är en av de lyckliga som bor i ett av trästadens alla vackra hus med innergård och portlider.

Så här såg en 1600-talsgården ut, förutom den ladugårdsbyggnaden som var för medfaren för att kunna räddas, har en gammal loftbyggnad uppförts. Den är grå i färgen så som trästaden var innan rödfärgen gjorde sitt intåg.

Stadsvandringen lämnar Mariannes gård via det vackra portlidret och ut på Vattugränd till den korsar Storgatan vid Lindbomskagården som beses både från Storgatan och in på innergården, en av de större innergårdarna i Säter och över till järnhandlarens innergård med kanske den absolut vackraste porten i staden och ut på Åsgatan. Gatan kallades Koskitsgränd i folkmun, på grund av sina gösselluckor, som idag är igenstängda.

Lindbomska gården var vid slutet av 1700-talet den största handelsgården i staden. Ägdes då av handelsmannen och rådmannen Erik Berg. Idag används husen till kontor, bostäder och affärslokaler.

Vidare tar sig gruppen ut på Stortorget, nej det heter inte så, men det hette så innan staden beslutade sig för att byta namnet till Rådhustorget. Här ligger mycket riktigt också Rådhuset.

Rådhustorget med dagens Rådhuset från början av 1800-talet, byggdes upp i trä men reveterades till tegel. Huset bestod vid mitten av 1800-talet av ett sessionsrum för rådstugurätten och bostad för borgmästaren. Intill ligger Stadshotellet som byggdes på 1600-talet och var till en början brukskontor och privatbostad.

I Säter finns en stark brukshistoria med koppar, myntverk, prägling av rund-mynt med vals, spiksmedjor och intressanta tillhörande historier. Mer i ”modern tid” (1900-talet) kan bland andra nämnas Svenska Slöjdfabriken, Säters väveri, och Yxfabriken läggas till historiskt.

Allt den förträfflige ciceronen för vandringen Jon Bodin berättade går inte att återberätta, men en däremot kan Säter News varmt rekommendera vandringen.