75-årsjubileum i regn och strömmande vatten: ”mest hedrande uppdrag man kan få”
Att Victor Johansson, förra årets vinnare, skulle vinna Vansbrosimningen på herrsidan var inte givet på förhand. Dziugas Miskinis från Litauen var anmäld. En simmare som haft liknande tider som Victor. Men vid starten bröt Dziugas loppet.
Victor gick ut med full fart och redan vid starten kunde man se hans taktiska drag. Han simmade direkt lite längre ut, gjorde sig fri och tog ganska snabbt ledningen.
— Förra året fastnade jag lite i tätklungan där alla slås om att ta ledningen. Nu simmade jag ut lite för att vara för mig själv, berättar Victor med en röst som inte ens låter andfådd vid målgången.
Förutsättningarna i årets lopp var inte de bästa. Dagarna innan hade det regnat en hel del. Något det fortsatte med under hela loppet. Dessutom var vattnet inte särskilt varmt, bara 15 grader.
Nu är inte regnet i sig något problem för en simmare. Men både Västerdalälven och Vanån hade stigit med 60 centimeter inför dagens tävling. Det gjorde att man först hade medström i Vanån, men sedan kraftig motström i en kilometer uppför Västerdalälven. Trots det stod det snabbt klart att Victor simmade mot seger.
— Jag gav allt, jag ville slå det tidigare rekordet. Men jag visste inte hur jag låg till under tävlingen. Mina glasögon immade igen tack vare regnet. Så det vart en fajt mot mig själv, berättar Victor.
Redan från tidig start drog han ifrån de andra simmarna. En ledning som bara ökade ju längre tiden gick.
— Det lyckligaste var inte att vinna, det var att jag slog det gamla rekordet och har simmat snabbast av alla någonsin på Vansbrosimningen. Förra året när jag vann, men missade rekordet med en dryg sekund, då kändes det surt, berättar Victor med ett leende.
Och vinsten var verkligen med råge. Pijus Guvenius som kom tvåa dök upp först 2 minuter och 44 sekunder efter Victor.
På damsidan var det däremot jämnt, med några hundra meter kvar kämpade fjolårets tvåa, Thilda Häll mot Linnea Lindberg och vid målgång vann hon med endast drygt 4 sekunder.
— Jag kom tvåa förra året, så i år ville jag verkligen vinna. Men det var tuffare i år på grund av strömmen i vattnet och att det var så kallt, berättar en skrattande Thilda.
Som sig bör stod kranskullan Moa Kristiansson och kransmasen Morre Rezai och väntade vid målgången, där det regnade för fullt.
— Det är nog det mest hedrande uppdrag man kan få här i Vansbro, berättar kransmasen Morre Rezai och fortsätter.
Jag var väl lite nervös först, tänk om jag sätter kransen på fel person. Men nu var det ju ingen tvivel när det gäller vem som vann, trots sekundstrid.
I årets Vansbrosim firade man 75-års jubileum och hade därför en retrogrupp som simmade med uppsydda badmössor likt de man hade vid första loppet. Men för att efterlikna det första loppet fick simmarna även genomföra loppet utan våtdräkt.
En som hade en given plats i den gruppen var Orsas egen ”Stålmormor” Eva Slott. I år ligger hon fortfarande bland de främsta som fortfarande tävlar efter att ha genomfört 48 Vansbrosimningar. Som brukligt är var hon med och simmade flera lopp.
— När jag ändå är här kan jag ju passa på att simma, säger hon skrattande och fortsätter avslutningsvis.
I och med att jag simmade i retrogruppen fick jag inte ha våtdräkt, det var riktigt kallt. Men man ger ju inte upp för det.
