Nytt på gammalt vis hos paret Emma och Oscar på Hasols gård

Ett magiskt 1800-talshus med förtrollande utsikt över älven har Oscar Cederlöf och Emma Lestander skapat till sin familj i Stora Skedvi. Nu blickar de tillbaka på tiden av renovering och förra årets äventyr genom medverkan i tv-programmet ”Det sitter i väggarna”. 

— Det är tur att vi inte visste hur mycket jobb det skulle bli. Men hade det inte funnits naiva människor är det många hus som inte hade blivit av, säger Oscar. 

Ingen rast och ingen ro hemma hos Oscar Cederlöf och Emma Lestander i Stora Skedvi. På gårdsplanen utanför den mäktiga 1800-tals gården står sågen uppställd. De renoverar hallen, ett nytt skoställ ska det bli. Och i källaren kommer det så småningom att finnas en bastu. Engagemang och glädje finns det massor av, trots att paret renoverat mer än ett halvt decennium. Nytt blir nytt på gammalt vis. Emma visar snabbt hur de provat många olika nyanser av den blågrå linoljefärgen för att komma nära originalet som de skrapat fram på en dörrkarm.

I Cederhuset – som det heter på Instagram, eller Hasols gård, som det kallas i folkmun, är inget fabrikstillverkat eller slentrianmässigt gjort. Allt är noggrant och varsamt konstruerat för att passa in i husets originalkaraktär, något som paret under föregående år fick hjälp med av tv-programmet ”Det sitter i väggarna” och blev byggnadsvårdskändisar på köpet.

I fem och ett halvt år restaurerade de huset som från att vara i riktigt risigt skick numera ståtar imponerande stolt intill älvkanten. Allt har de gjort själva.

— Det enda vi har tagit hjälp med är tapetseringen. Det är så svårt att få det jämnt på ler cleaningen och om vi nu har lagt så mycket tid på huset och tapetseringen inte skulle bli bra, då skulle ju det ha varit det enda vi kunde se, säger Emma.

Det var Oscar som från början köpte gården. Under uppväxten vid Ljusterängarna på andra sidan älven hade han sett huset många gånger och tänkt att det kanske kunde gå att köpa. När den föregående ägaren fortfarande bodde kvar gick Oscar dit för att fråga om möjlighet till försäljning, men ingen svarade när han knackade och ropade i farstun. När gården senare blev ett dödsbo ledde slumpen Oscar till vetskapen om att gården kunde ha gått i arv till den tidigare ägarens son och efter en del efterforskande och några felringningar träffade Oscar rätt.

— Jag ville köpa och fick komma och kolla redan dagen därpå. Jag la ett bud direkt och efter några veckor hörde ägaren av sig och sa att han accepterade budet, berättar Oscar.

Emma och Oscar träffades först något år efter köpet. De arbetade båda med bergsprängning i Stockholm och träffades på jobbet. När Emma första gången kom till gården var det långt ifrån det hus man ser i dag som hon mötte.

— Utsidan var hemsk och här inne fanns inget golv. Man gick på jorden. Jag tänkte; vad har jag gett mig in på, skrattar Emma.

Men Emma såg potential I både Oscar och huset. Trots att ingen av dem hade tidigare erfarenheter av varken snickeri eller byggnadsvård tog de sig an projektet med stor entusiasm. Några år senare, mitt under renoveringen, föddes dottern Molly som nu är tre år. För ett år sedan blev Molly dessutom storasyster till lilla Elton, men då var det mesta med huset tack och lov klart.

— Vi gick i skift. En av oss var hemma med Molly och den andra här och byggde, Oscar steg upp fyra/halv fem varje morgon och åkte hit, berättar Emma.

Nu är byggnadsvård parets stora och gemensamma intresse.  Till och med dottern Molly bygger, om än i lego och till dockorna i Gabbys dockhus.

— Nu är det på en nörderinivå där vi tittar på vilken skruv det ska vara, skrattar Emma.

— Vi är lite antingen eller båda två. Just kring bygget blev det 100 procent, fortsätter Oscar.

Båda är de måna om att hylla lokala hjältar som Jessica och Mikael vid Lars Erikssons måleri i Hedemora och Nisse vid Rasbo Byggnadsvård som funnits med längs vägen och vars engagemang och välvilja gjort bygget möjligt.

— Utan dem hade det aldrig blivit något hus, säger Oscar.

— Nej, och det är ju något vi kan säga. Det är viktigt att ha bra folk omkring sig om man ska ta sig an något sådant här, fortsätter Emma.

När tv-teamet från ”Det sitter i väggarna” klev in genom dörrarna startade ytterligare ett äventyr.

— Det var bara kul. Om de ringde och frågade om vi ville vara med igen skulle vi säga ja direkt, säger Emma och Oscar.

— Det var så klart lite nervöst att ha nio främlingar här i åtta dagar. Men det var verkligen roligt och det var tårar från oss alla när de åkte.

I åtta dagar spelade de in konstant och den timmes program som till slut visades innehöll långt ifrån all den information som paret fick ta del av under teamets närvaro.

— Vi fick veta så oerhört mycket mer än vad som visades i programmet, säger Emma och Oscar.

— Det allra största var att få veta byggåret och så hur gårdsnamnet Hasols kommit till, förklarar de.

Ja, huset som vi nu står i, byggdes 1803, men redan vid tidigt 1600-tal fanns byggnader på gården. I 300 år tillhörde gården samma släkt, som genom kombinationer av fädernas förnamn genom generationer utvecklades till gårdsnamnet Hasols.

I och med tv-programmet uppmärksammades parets arbete, både lokalt och nationellt.

— Det är idel positivt. Folk kommer hit för att titta och vi har fått handskrivna brev, berättar Emma.

Instagramkontot Cederhuset, som från början var tänkt för familj och vänner, har nu över 20 000 följare.

— När vi jobbade på huset fick det sociala livet stryka på foten och vi skapade instagramkontot mest för att visa att vi levde, skrattar Emma.

Mycket roligt och många upplevelser har paret skapat sig kring huset, men givetvis har det inte alltid varit lätt.

— Det är en jäkla tur att vi inte förstod hur mycket jobb det var. Långt ifrån alla dagar det varit guld och gröna skogar, men när den ena haft en dipp har den andra dragit, säger Oscar.

— När vi stod här i mörker och byggdamm och grinade över hur tungt det var hade vi ändå visionen framför oss om hur det skulle bli att stå här och titta ut och att fira jul med familjen i huset, berättar Emma och sveper med handen mot den andäktiga utsikten över älven.

— Ett sånt här ställe skulle man aldrig ha råd att köpa, tillägger hon.

När allt kommer omkring och när det största jobbat med bygget väl ligger bakom familjen är de nöjda och glada med vad de åstadkommit. Att det där tv-spelet som  skaffades inför föräldraledigheten aldrig blev använt, eller att paret just sett sin första film på tv på många år, spelar mindre roll när de ser det fantastiska huset som är noggrant och smakfullt inrett och står med en magisk utsikt över älven.

— Det är kul att ha gjort det själva. Vi har fått varenda detalj som vi vill ha det. Med tiden som insats har vi lyckats få till krångliga lösningar på allt, säger paret.

De är dock rörande överens om att huset är deras livsverk. Något liknande kommer de aldrig att ge sig på igen.

— Det är helt orimligt det vi har gjort. Jag skulle aldrig göra något liknande igen. Så här i efterhand fattar man inte att man orkade, säger Oscar.

Att de dessutom får bo i natursköna Stora Skedvi är en stor del av tjusningen. För Emma som kommer från Arjeplog är det skönt att bo på ett litet ställe och Oscar har nära till familjen på andra sidan älven.

— Bygden är på frammarsch, helt klart. Med Skedvi bröd och Kanel och Kummin till exempel. Och det är nära till Falun och Borlänge.

—  Här finns en jättefin förskola och gympasal. Jag tycker att det är jättekul att barnen får växa upp här, avslutar Emma.