Cykelprofilen på VM-pallen – ”Jag visste att jag hade kapaciteten.”

Gustafs cykelstjärna Casper Casserstedt är tillbaka. Förra helgen stod han på startlinjen i VM i sprintdisciplinen XCE i Barcelona och kort därefter stod han på prispallen – med ett silver runt halsen.

Nu berättar han för Siljan News om framgången, livet som elitcyklist och målsättningarna framåt. 

Förra helgen slog Casper Casserstedt till med ett VM-silver i sprintdisciplinen XCE i Barcelona – efter en paus från de stora tävlingarna. Det blev en comeback som få hade vågat förutspå, men som han själv anade komma.

— Jag har vetat att jag har kapaciteten. Men sen ska man också få ut det på rätt dag.

— För mig var det ingen skräll, men jag förstår att det kan upplevas så av andra.

Och rätt dag blev det.

Sprintformatet i XCE är kräver explosivitet och snabbhet i starten, något som är Caspers styrka.  Fyra cyklister möts i varje heat, och starten är ofta helt avgörande. Där var Casper närmast felfri under VM-tävlingarna.

— Jag vann varenda start.

Det blev grunden till en stabil resa genom tävlingen. I åttondelsfinalen tog han sig vidare, medan landsmannen Noel Olsson fick en tyngre dag efter en vurpa i kvalet. Även Edvin Lindh imponerade men föll senare i kvartsfinalen.

Själv fortsatte Casserstedt att leverera.

I både kvartsfinal och semifinal visade han sin signatur – explosiviteten. Semifinalen blev dock dramatisk, där en krasch i den stora trappsektionen satte stopp för flera attacker.

Finalen bjöd på en kamp in i det sista. Casserstedt gjorde ännu en perfekt start och den här gången räckte det till silver.

— Först var jag besviken, det var nära ett guld. Där kom vinnarskallen i mig fram. Men nu är jag glad över att ha ett silver, särskilt som jag inte kände att formen var på topp, säger han.

— Och det var jätteroligt att fransmannen tog hem det. Han har haft titeln i sex år och det här var hans sista VM, så det är ingen nybörjare man åkte på däng av.

Bakom framgångarna finns en röd tråd i familjen och cykelstaden Säter. Cyklingen kom tidigt in i livet, tack vare pappa.

— Farsan tävlade först i cross, men efter en krasch blev det istället cykel, något han uppmuntrade oss till.

— Han skickade upp både mig och Alva på cykeln.

Tillsammans har de sett världen via resor till tävlingsarenor. Något som Casper är tacksam över i dag. Systern Alva är inte längre elitaktiv – men hennes roll är minst lika viktig. Hon är tränaren, bollplanket och en ständig närvaro. En syskonrelation få förunnad.

— Vi är sällan oense, men det är klart, vi vet vilka knappar vi ska trycka på om vi verkligen vill, skrattar han.

— Jag ringer henne flera gånger om dagen, så vi följer verkligen varandra.

Uppväxten i Säter och närheten till cykelprofiler har också betytt mycket.

— Man har sett Emil och Wengan, Emil Lindgren och Mattias Wengelin reds. anm, i toppen. Så har man sett at det inte är så långt borta. Samma med Emil Widén.

 

Glädjen till idrottandet är ändå det som fått styra. Under många år kombinerade han cyklingen med andra sporter.

— Jag spelade fotboll i Brage ett tag, och innebandy i Falu BS, berättar han och tillägger att han fortfarande spelar fotboll i Gustafs och är med på plan så ofta han har tid.

— Jag har inte tänkt så mycket på att det kan vara problematiskt med flera sporter. Det är skitkul med fotbollen, innebandyn likaså. Men det är så klart att det blivit många sena kvällar och nätter.

— Men kanske är det också det som gör att jag är snabb i sprinten. Innebandyn och fotbollen har gett mig explosiva muskler.

Till skillnad från många konkurrenter är cyklingen inte hans enda fokus. Vid sidan av satsningen arbetar han heltid som säkerhetsexpert på ett larmföretag.

—  Jag kommer aldrig att vara den som gör mest timmar.

Istället handlar det om kvalitet, struktur – och att få ut maximalt av varje träningspass. Stödet från sambo och familj är också avgörande för att satsningen ska vara möjlig.

— Det hade inte fungerat om jag varit själv, säger han.

Närmaste tiden väntar tävlingar på hemmaplan: Sverigecupen i Säter, SM i Borlänge och sprint-SM i Karlstad. Men de långsiktiga planerna är öppna.

— Vi får se hur länge jag fortsätter. Det kan bli 2, 5 eller 10 år.