”Många förundras över utsikten”
På den vältrampade fäbodstigen uppför berget genom skogen till Ärteråsens Fäbodar möter jag människor som redan njutit av utsikten över nejden. Och att döma av antalet bilar på parkeringen så är det fler än jag som tagit sig hit den här dagen för att besöka en av landets största bevarade fäbodar som drivs av Ärteråsens Kulturförening.
— Den här veckan har det varit full rulle på cafét under de här fyra timmarna vi har öppet, säger Per Levenskog som tillsammans med sin sambo Maria Åkesson arbetar som volontärer under en sommarvecka för att ta hand om servering och korna som går här på sommarbete.
Här uppe har man en milsvid utsikt över djupa skogar och över Oresjön. Det doftar kokkaffe och vid bänkarna sitter ett gäng människor och fikar för att beundra vyn medan andra vandrar runt bland husen som sett många somrar komma och gå.
— Många förundras över utsikten men också att det finns så många gamla hus här uppe, det är unikt med alla eldhus som finns här, säger Per och förklarar att det är eldhus som är ihopbyggda med en mjölkbod och att de som levde här bodde i eldhusen och kokade messmör där, sedan hade man produkterna i mjölkboden. Idag sker det ingen tillverkning av fäbodprodukter här men från juni till augusti spatserar åtta Sunnanhedskor här på grönbete.
Under mitten av 1800 – talet hade Ärteråsen sin storhetstid, då betade ett par hundra djur här på vallen och människor bodde tillsammans i de 22 eldhusen som fanns här då. Idag finns 12 kvar och det gör fäboden lite unik eftersom man har landets största samling av eldhus. I den kuperade terrängen finns även mjölkbod, stugor, fähus och lador och ett utkikstorn där man har utsikt åt alla väderstreck.
Det är medlemmar ur Ärteråsens Kulturförening som turas om att vara här under somrarna för att kunna bevara den här unika miljön. Fredag den 7 augusti skulle det ha varit en låtspelaskurs här uppe i eldhusen i samband med Orestämman, men på grund av rådande omständigheter är både kursen och stämman inställda den här sommaren.
De båda volontärerna Maria Åkesson och Per Levenskog bor i södra Sverige men har under många år kommit hit upp till fäboden som besökare. I år är det dock första gången de är volontärarbetare under en vecka.
— Det är ett bra sätt att ha semester på, att göra någonting och ändå komma ifrån det vardagliga, säger Maria.
— Jag tycker om platsen, jag vill komma hit upp varje år avslutar Per som trivs när han hinner småprata med besökarna som tar sig upp.