”Det här är det starkaste jag varit med om”

När Viktor Kjellman är redo för pensionärslivet dör hans älskade hustru och efter ett 40 år långt äktenskap står han nu ensam tung av sorg i ett hem fyllt av minnen från det förflutna. Sakta faller han in i en depression och funderar på att avsluta sitt liv. Men i stället för att sätta snaran runt halsen ringer han en vän. Och det blev vändningen på en resa mot ett nytt liv och även en ny kärlek. Nu har Viktor skrivit boken ”Jag orkade visst att ta mig vidare i livet” om sin väg till ett nytt liv.

— Min förhoppning är att den här sanningsenliga berättelsen kan hjälpa och stötta andra som blivit ensamma av en eller annan anledning, säger Viktor som nu är 72 år och är gift med Ann-Charlotte sedan 2016.

När vi träffas grönskar det i trädgården och det porlar i den lilla dammen på baksidan av huset i Lerdal. Hit flyttade paret hösten 2019 och har sedan dess gjort sig hemmastadda i sin nya hemkommun och stortrivs med att vakna upp med Siljan utanför köksfönstret. Det var också här som boken började ta form. Men resan ht började som sagt med en tung sorg i inledningen av 2014 när Viktors dåvarande fru förlorar kampen mot cancer. Han sjönk ner i sin sorg och kände sig mer och mer ensam i det stora huset fyllt av minnen från tvåsamheten som inte längre existerade och efter månader i ensamhet såg han ingen ljusning.

— Sen kom den där krisen, just att inte känna sig behövd, det var jättejobbigt och då började jag fundera på om livet inte skulle bli mer än så här och ville göra slut på mitt liv, säger Viktor och i boken skriver han:

”Bilden över hur jag ska göra blir klarare och klarare, det får bli en snara runt halsen. Jag har en träpall på tre ben som är lätt att peta omkull när jag står på den”…”Fredagen den 1 augusti tar jag in ett blått rep från garaget och provar att göra några snaror. Det gick enkelt att få till en som löpte bra”…

— Jag satt och googlade på hemmagjorda snaror, så nära var det, säger Viktor om den där fredagskvällen i slutet av sommaren som höll på att gå riktigt illa.

Men någonstans där i sin förtvivlan lät han snaran ligga kvar på köksbordet och i stället ringde han en vän som förstod att något inte stod rätt till. Visst han hade druckit ett par glas vin och var sorgsen, men att ringa en jourhavande präst eller psyk som vännen föreslog kändes inte rätt där och då. I stället satte han sig i sin bortgångna frus favoritfåtölj och somnade. Dagen därpå vaknar han med helt nya tankar och börjar söka efter någon slags livlina i stället för hur man gör en snara på nätet.

— Av någon anledning börjar jag googla på medium. Jag förstod inte varför det kom till mig just då.

Varför den tanken dök upp kunde han inte svara på, han hade inte varit i kontakt med den typen av andligt sökande innan den där morgonen. Men just där och då ville han gripa tag i något halmstrå som kunde lyfta honom upp och framåt, och kanske var det här en väg att gå. Han hittade ett medium i Västerås i närheten av där han då bodde och bokade tid för att träffa henne redan dagen därpå. Det visade sig att det här mötet skulle komma att förändra hans liv i en helt ny riktning.

— Jag har ju trott på ett liv efter det här och att det finns något som är större, men att hon plockade fram fem personer som hade gått över till andra sidan som hon inte hade en aning om…och som hade budskap till mig. Då kände jag bara, oj, det är så här det fungerar, säger Viktor och förklarar att det var där och då som något nytt öppnades upp inom honom.

Att mediet hade ett starkt budskap från hans bortgångna fru som inte alls trodde på sådant här gjorde att tyngden han kände i bröstet lättade och någonstans där börjar den andliga resa som ledde till att han ville utforska mer.

— Då tänkte jag, nej nu jädrar ska jag leva. Jag ville ju inte leva ensam, jag saknade närhet och ville gärna bo ihop med någon.

Viktor pratar om vikten att göra sig av med saker för att göra plats för nytt och att inte fastna i det förgångna. För honom började resan mot något nytt med att ta bort alla broderade bonader i huset och allt det som påminde om ett liv som inte längre fanns kvar.

— Behöver du ha den där jäkla soffan kvar som du och din före detta haft i 40 år? Släng ut den, släng ut dubbelsängen, släng ut det som inte är du, våga. För om du är ensam kvar så är det ju du. Om du vill ha in något nytt då måste du slänga ut något gammalt.

Viktor berättar öppet i sin bok om den personliga resa han gör med att lära känna sig själv på nytt och som leder till att han till slut träffar kärleken Ann-Charlott som förändrar hans liv totalt.

— Det var ett annorlunda liv och det här är som jag upplever det, det starkaste jag varit med om. Jag är en jasägare idag. Skillnaden nu sedan jag träffade Ann-Charlott är att det är totalt avslappnat men jag har ändå ett driv att göra saker och att skriva.

Den här boken är den andra som Viktor har skrivit. Den första boken handlade om resan genom den djupa sorg och smärta som förlusten av hans förra fru gav, medan den här handlar om hur han tar sig vidare och hittar ett nytt sätt att leva och kärleken som förändrat allt.

— Jag ville skriva om det här att det går att hitta en ny framtid, det går att ta sig vidare om man är nyfiken och öppen.