Siljan News logo
Annons
Skattunge friskola. Arkivfoto. Jörgen Wåger

”Låt vår son byta skola nu”

Bryter Orsa kommun mot barnkonventionen?

Ja, det menar i alla fall föräldrarna till en 11-årig pojke som vill byta skola.

Han har enligt önskemål fått plats på Digerbergets skola, men först efter jullovet.

Det är inte tillräckligt, menar föräldrarna. Deras son mår så dåligt, det har redan gått för lång tid och föräldrarna gör allt i sin makt för att sonen ska få byta snarast möjligt.

— Man vill göra allt för sitt barn. Jag har försökt alla möjliga vägar, men det går inte, vi får ingen hjälp i det här. Sonen pratar om att livet är tufft och är märkbart påverkad av situationen så det går ut över vardagen, det påverkar hela familjen.

Annons
Digerbergets skola. Här vädjar familjen att deras son ska få börja redan i höst, men enligt beslutet får eleven vänta till januari. Foto. Jörgen Wåger

Det berättar en förtvivlad pappa som tagit kontakt med Siljan News.

— Jag har gjort allt och vet inte vad jag ska göra mer. Rektorn på skolan här i Skattungbyn tycker att han ska byta skola, likaså kuratorn. Vi föräldrar vill att vår son ska må bra och få gå i skola med sina kamrater och i klassen på Digerberget har han 5-6 lagkamrater som han spelar innebandy tillsammans med i Digers.

Sonen går i Skattunge friskola. I den klass som är en årskurs 4-5-6 som sonen nu går i är det åtta elever i blandade åldrar, beskriver pappan. Sonen trivs inte alls, han har rymt från skolan och även blivit hemskickad. Han behöver ett större socialt sammanhang, han har vuxit ur den lilla kontexten som Skattunge friskola har.

Pappan berättar att man från rektorn på Digerberget fått ett svagt löfte om att få börja där efter höstlovet. Rektorn garderade sig dock med att han måste prata med arbetslaget först. Sedan återkom rektorn och informerade att de kunde erbjuda plats först efter jullovet.

— Vi tyckte det var för lång tid att vänta till höstlovet, men nu får han inte ens börja då. Förklaringen vi fått är att det från i höst redan börjat mellan 6-8 elever i mellanstadiet och att man därför måste vänta till januari för att ge vår son plats. Vi hörde av oss till rektorn veckan efter att höstterminen startade i augusti.

På Bergetskolan är det fullt. På Kyrkbyskolan har sonen av de ansvariga getts möjlighet att börja under den här terminen, då de enligt föräldrarna sagt att ”de har en skyldighet att ta emot”.

— De tycker att det är ett bra erbjudande. Men det är inte bra, sonen känner ingen där, hans kamrater går på Digerberget. På Kyrkbyn har de också redan 26-27 elever i en 4-5-klass medan de på Digerberget har tio elever färre. Jag frågade Digerbergets rektor om det är nån extrem situation i den klassen, om det är därför min son inte får börja där så snart som möjligt? Det var det inte fick jag till svar, utan det är just för att de redan tagit in så många nya elever i den klassen, berättar pappan.

Mikael Järvegård är rektor för Digerbergets skola. I bakgrunden ser vi Orsas skolchef Christine Alexandersson. Arkivfoto. Jörgen Wåger

Mamman fortsätter:

— Från Digerbergets skola får vi höra att man vill låta klassen sätta sig och att det inte är lämpligt att ta emot en ny elev mitt under pågående termin. Samtidigt anses det tydligen vara en rimlig lösning att vår son ska behöva mellanlanda på ytterligare en skola under några veckor, för att sedan byta skola igen. Hur går det resonemanget ihop? Hur skulle stabiliteten bli för Kyrkbyns klass om man tar emot en elev i några veckor som ändå inte ska gå där långsiktigt?

— För oss är det här ingen situation som kan vänta. Vi befinner oss i ett akut läge där vårt barn behöver hjälp och en fungerande skolgång här och nu. Ändå upplever vi att vi lämnas helt ensamma, utan någon hållbar lösning. Det känns som att ansvaret skjuts mellan olika skolor medan vårt barn får betala priset.

Föräldrarna poängterar att sonen ofta är ledsen på kvällarna.

Enligt pappan tycker såväl läraren i Skattungbyn som kurator att det vore bra om pojken fick flytta till Digerberget, men från rektorn på Digerberget och skolchefen i Orsa får man inget gehör. Situationen blir allt mer förtvivlad och tär hårt på familjen.

I sin desperation att hjälpa sonen har pappan överklagat beslutet till överklagandenämnden och gjort en anmälan till skolinspektionen.

— Men där kan handläggningen ta upp till ett halvår. Jag har försökt få dem att skynda på ärendet, men de vägrar. Det är för dåligt, menar pappan.

När Orsa kommun inte låter ett barn som mår så dåligt byta skola snarast möjligt, så bryter kommunen mot barnkonventionen, enligt pappan.

— Barnet ska få möjlighet att berätta hur det upplever sin nuvarande skolsituation. Barnets önskemål om skolbyte ska lyssnas på och vägas in. Barnets upplevelse av trygghet, oro och mående är relevant för bedömningen. Barnet ska få information och möjlighet att uttrycka sig på ett sätt som fungerar utifrån barnets förutsättningar. Även en av grundprinciperna, barnets bästa ska komma i främsta rummet, tas det inte hänsyn till.

— Det är fria skolval här i Sverige. Man har rätt att välja skola utifrån barnets bästa. Här ser man inte till barnets bästa och där bryter man mot barnkonventionen, menar han.

Beslutet att Orsa kommun vägrar ge pojken plats på Digerberget fortast möjligt, anser pappan således är taget på felaktiga grunder.

Pappan skickar en del dokument och konversationer som visar hur man kämpar för att få sonen placerad på Digerberget, i en klass han vill gå i, en klass med jämngamla kamrater. För att sonen ska få må bra, det gör han inte nu.

— Jag gör det här inte enbart för min son, utan för den stora massan av elever som inte mår bra. Enligt barnkonventionen måste man se till barnets bästa, så skärp er. Vi ber er, hjälp oss, vädjar pappan till de ansvariga.

Mamman tillägger:

— Hur ska Orsa kommun kunna locka nya barnfamiljer att flytta hit om man inte kan garantera tryggheten och värna om barnens bästa? Vi är en inflyttad familj från Stockholm som bott här i sex år. Vi har trivts fantastiskt bra här och sett Orsa som en plats där våra barn ska få växa upp i en trygg miljö. Men i dag känner vi oss oerhört svikna av kommunen.

— Vi har dessutom yngre barn som har många år kvar i grundskolan. Hur ska vi kunna känna oss trygga med att låta dem växa upp här, särskilt om de skulle hamna i en liknande situationer?

— Ska vi verkligen behöva överväga att flytta från en plats vi trivs på för att kunna känna oss trygga med att våra barn får det skydd, det stöd och den hjälp de har rätt till?

Vi tog kontakt med Orsas skolchef Christine Alexandersson, men hon hänvisar till att det här är ett rektorbeslut.

Digerbergets rektor, Mikael Järvegård, har begärt att få frågor skriftligt och svarar via mail:

”Det stämmer att vi (med pappan) talades vid i samband med ansökan om skolbyte preliminärt sades höstlovet. Efter möte med arbetslaget (lärarna på mellanstadiet) beslutade jag att bevilja ansökan om skolbyte, men från terminsstart i januari. På mellanstadiet har det under det senaste året tillkommit 8 elever, vilket påverkat klassrumsklimatet, tryggheten och studieron. I den blivande elevens klass har det tillkommit ett par elever under det senaste året. En del elever har inte påverkats alls av ökningen, andra har påverkats av detta. Utifrån skollagen och elevernas rätt till trygghet och studiero- och för att ge pedagogerna arbetsro till att infria detta- fattade jag nämnda beslut.”

Annons

Järvegård poängterar att han inte sagt nej till eleven, men denne bereds plats efter jullovet. Eleven får vänta, trots att det inte är någon extrem situation på Digerberget.

”Precis, det är ingen extrem situation i klassen, men det som är ”extremt” är tillströmningen av nya elever till mellanstadiet, vilket har påverkat klassrumsklimatet, skapat nya elevkonstellationer och har påverkat trygghet och studiero. Därav beslutet”, förklarar Järvegård.

Apropå att det är så många elever i Kyrkbyn, men att eleven ändå föreslås börja där:

”Kyrkbyns skola har en 4-5:a med 26 elever, men i den del som tillhör åk 5 är det 11 elever. Eleven har erbjudits plats där. Om eleven tackat ja hade det kunnat organiseras så att det blivit två klasser, en åk 5 med 12 elever och en åk 4 med 15 elever, alternativt 2 st 4-5 med 13-14 i varje, men Kyrkbyn har man tackat nej till.”

Eleven känner ingen ingen i Kyrkbyns åk 5. Pappan tycker inte att ni ser till sonens bästa, det är ju i Digerberget han har sina kamrater. Pappan vädjar att ni omprövar ert beslut att säga nej, vad har du för kommentar till det? 

”Jag har inte sagt nej till skolplacering här. Jag har sagt ja, och att eleven börjar 11 januari.”

När det gäller pappans argument att skolan bryter mot barnkonventionen svarar rektorn så här:

”Barnkonventionen säger bland annat att alla elever har rätt till utbildning, vilket eleven har i sin nuvarande skola. Hen har en skolplacering idag. Jag som rektor ansvarar ju för alla mina elevers bästa, och i detta fall måste jag hänvisa till mina elevers bästa vad gäller trygghet och studiero. Alltså att skapa detta under höstterminen, vilket pedagogerna är på god väg med att infria. När eleven börjar här har jag ansvaret för dennes bästa, precis som för våra övriga elever på enheten.”

Att eleven inte mår bra av den skolsituation som är i Skattungbyn, att han är på väg att bli hemmasittare, enligt pappan, att han redan varit hemma cirka tre veckor och att hela familjen mår dåligt av det här, blir svaret:

”Det är jättetråkigt att höra att ett barn inte mår bra, och jag förstår att det är jobbigt både för barnet och vårdnadshavarna. Samtidigt måste jag hänvisa till det jag sagt tidigare om att jag måste skapa så mycket trygghet och studiero jag kan för de elever jag har ansvar för här på skolenheten, för att det ska bli så bra som möjligt även för kommande elever.”

Borde inte huvudfrågan vara; Hur gör vi bäst för att eleven ska må bra? 

”Svaret jag kan ge är att elevhälsan på den nuvarande skolan ska arbeta med sin elevs mående och skolnärvaro, och vi här på skolenheten fortsätter arbeta på att skapa trygghet och studiero för våra elever, så att eleven kommer till en klass där alla känner sig trygga och förutsättningarna för studiero finns. Jag tar tillsammans med pedagogerna på mellanstadiet fram en plan för inskolning för eleven, så att hen kan vara med i klassen vissa dagar under de sista veckorna av höstterminen, för att skapa en bra start för eleven, tillsammans med dennes nya skolkamrater.”