Ukraina ärades och häxoffer hedrades i friska morgonluften
Stunder av allvar och omtanke för sina nära, för de som drabbas och för det som vi som lever idag inte kunnat påverka – allt detta inrymdes i måndagsmorgonens två samlingar. Dels hyllades Ukraina på landets självständighetsdag (nationaldag). Dels hölls tal vid minnesstenen för de häxprocesser som skedde för 350 år sedan.
— När man drabbas av någonting så vill man gärna hitta förklaringen till den. Vi försöker ofta hitta svar, sa kommunalråd Anna Hed i ett av talen.
Arla morgonstund bjöd på sol, som gav hopp om en fin dag. Trots den friska luften talades det om det som är sjukt i världen: Terror, våld och förföljelse.
När den ukrainska flaggan hade hissats mot skyn i Kommunhusparken, syntes deras stolta gula och blå färger; en samhörighet med den svenska flaggan. Och just samhörigheten märktes genom de tal som framfördes strax efter klockan 8.
De församlade sjöng med i nationalsången och lyssnade till toner av kulturskolans bleckblåslärare Gianluca de Felice. Därefter framförde kommunstyrelsens ordförande Anna Hed (C) och kommunfullmäktiges ordförande Lennart Sacrédeus (KD) varsitt tal. Fokus var på det krig som ännu pågår i Ukraina.
— Att kriget har pågått i princip lika länge nu som Första världskriget är inte hela sanningen, utan det sträcker sig ytterligare åtta år tillbaka. Under så lång tid har det ukrainska folket prövats, sa Lennart Sacrédeus (KD).
Han glömde inte att nämna det aktuella skoldådet i Fagersta som ett exempel på terror här i Sverige. Därefter gjorde han en jämförelse med kriget, utan att förringa allvaret i någon av dessa situationer. Snarare ville han ge perspektiv.
— I Ukraina riktas terror mot landet i princip varje dag. Otaliga människoliv, även ungdomar – inte bara soldater – offras därför att en regim och en diktator i Moskva vill terrorisera det ukrainska folket, som aldrig ska få känna att de får vara i lugn eller i trygghet och känna den form utav fred som alla vi människor längtar efter att få uppleva.
Han avslutade:
— Länge leve Ukraina. Må Ukraina få tillbaka sina fullvärdiga gränser och få leva i fred och frihet.
De båda återsamlades med gemenskapen på Sandängarna senare under morgonen – då en annan men ändå inte helt olik sak uppmärksammades: Häxprocesserna i Mora i slutet av 1600-talet. Såväl de som terrorn i Ukraina var tecken på ondska i världen.
I skogsdungen, intill minnesstenen för häxprocesserna, ställde Anna Hed (C) en rad retoriska frågor i sitt framförande.
— När man drabbas av någonting så vill man gärna hitta förklaringen till den. Vi försöker ofta hitta svar: Varför hände det här i Fagersta? Varför utbröt det fruktansvärda kriget, eller för all del alla andra krig? Varför uppstår det konflikter? Varför ställer vi människor mot varandra? Tänk om vi hade lösningen på dessa frågor. Då tror jag vi hade haft en betydligt bättre och finare värld, sa hon.
Inför åhörarna talade hon om att det är lätt att skylla ifrån sig, ”när naturen slår fel”. För att en sak som häxprocesserna inte ska hända igen krävs vaksamhet och framtidstro.
— Vi har ofta små öron omkring oss. När vi uttalar saker – som kanske inte ens har en saklig grund – kan våra små juveler ändå föra det vidare. Och vem vet vad det kan leda till?
Kommunalrådet uttryckte trots allt ett hopp för framtida generationer i sitt tal – när hon hörde skratten från den närliggande förskolan.
— Jag vet inte hur ni känner, men jag blir så glad när jag hör dem skratta och de är glada, och jag tänker att det är ju det viktigaste av allt: att våra barn för vidare glädje och hopp om en bättre värld.
Kort därpå spelade Gianluca de Felice på näverluren, en tyst minut hölls och samtidigt lades blommor ner vid minnesstenen över offren.
