Richard driver inredningsparadiset som gömmer sig i Dalarna

Från en gård i Gustafs har Rickard Cederberg byggt upp ett inredningsföretag med kunder över hela Norden och ett sortiment som lockar blickar långt utanför Dalarna.

Bakom de drömmiga bilderna på Instagram finns 40 år av affärer, resor och fingertoppskänsla – men också en livshotande sjukdom, långa arbetsdagar och en ständig nyfikenhet. Trots tempot är det friheten att ha skapat sig ett arbete som är  väldigt roligt som är drivkraften.

Det är lätt att föreställa sig C.I.A Cederberg Interiors som en verksamhet någonstans långt ute i världen. Kanske i en större stad, i en gammal industrilokal eller i någon internationell designmiljö. Marockanska kakelbord, medelhavskust och turkiska brödspadar i långa rader.

För den som följer företaget på sociala medier är det med drömmande blick över de vackra möbelhaven. Namnet nämns i TV kopplat till inredning och design bland de allra mest omtyckta. Profilen Karl-Fredrik från Österlen är en ständigt återkommande gäst och samarbetspart. Vackra möbler, gamla detaljer, mosaik, järnstolar och föremål från olika delar av världen. Och allt finns i Gustafs. Eller ja, nu finns också RC Inredning på Tunavägen i Borlänge, för att nå privatmarknaden med verksamheten som tidigare bara vänt sig till återförsäljande företag.

I Gustafs har Richard Cederberg byggt upp sin verksamhet under många år. Nästgårds till uppväxtorten Torsång. Ett liv som inneburit resor, långa arbetsdagar och en hel del utmaningar. Men framför allt också  mycket skratt, glädje och inspiration.

— Det är kul. Det är därför jag håller på, förklarar Richard.

En del kunder åker långt för att komma hit. Nyligen kom en kund från Bergen efter elva timmars resa vilket är en viktig del av hur Richard vill driva företaget. Han vill inte bygga upp en stor organisation där varorna skickas kors och tvärs. Han vill att kunderna ska komma till honom, se sortimentet och träffa människorna.

Richard har arbetat med antikt och begagnat i omkring 40 år. Det började spontant strax efter tonåren när han efter att han sålt ett hus i Sälen hade han saker kvar som behövde säljas. Han började köpa in mer och sälja vidare. 1990 startade han verksamheten på allvar. Under många år arbetade han främst med svenska möbler. Han köpte, sålde och renoverade och byggde på så sätt upp sin kunskap och fingertoppskänsla för vad som önskas i hemmen.

— Man får hantverkskänsla när man håller på att skrapa ett skåp eller byta detaljer.

På den tiden fanns inget internet där man snabbt kunde söka upp en möbel eller jämföra priser.

— Det var svårare när det inte fanns det. Det var att resa till länderna, träffa dem och ofta gå från den ena till den andra.

Med tiden började Rickard resa längre och leta efter andra typer av produkter. I dag kommer varor från bland annat Marocko, Turkiet, Indien, Ungern och Grekland.  Mycket av det som säljs är gammalt. Annat är nytillverkat men produceras efter Richards önskemål eller egen design. Han har exempelvis tagit fram egna modeller av järnstolar. Och idén om att sälja turkiska brödspadar som inredning visade sig bli en hit. Inte mindre än 34 000 av dem finns nu i de nordiska hemmen.

Rickard säger själv att verksamheten är betydligt större i dag än tidigare. Arbetsdagarna kan börja vid fem på morgonen och sluta vid fem eller sex på kvällen. Ibland blir det senare. Under perioder är det arbete sju dagar i veckan.

Det låter inte direkt som den frihet som han själv säger har varit en av de viktigaste drivkrafterna i hans företagande. Men för Richard handlar frihet inte om att vara ledig.

— Frihet är väl att du får göra vad du vill göra.

Han skojar om golfen som han knappt hinner spela längre.

— Jag har bara spelat en runda i år.

Det är alltså inte mängden ledig tid som är friheten för honom. Det handlar mer om att själv kunna bestämma vad han ska göra, vilka produkter han vill köpa och vilka människor han vill arbeta med. Och trots de långa dagarna verkar han inte särskilt bekymrad över arbetsmängden. För att det är roligt.

Det märks också när han berättar om jobbet. Han pratar om leverantörer, kunder och produkter, hela tiden med fokus på människorna han möter. Det finns en lättsamhet i verksamheten som gör att det hårda arbetet inte riktigt låter som ett problem.

— Det är kul att sälja till kunder. Det är så många häftiga människor som kommer hit och som vi får lära känna!

Resorna till de många leverantörerna är givetvis centrala. Relationer som byggts under många år. Richard är noga med vem han arbetat med och ser till att lära känna familjerna bakom företagen.

— Jag brukar be om ett tidigt möte. Då får jag ofta följa med och skjutsa barnen till förskolan och hinner prata med dem, berättar Richard.

När Richard väl hittat människor han litar på vill han helst fortsätta arbeta med dem.

— Jag förlorar aldrig kunder. Den enda gången jag förlorar dem är när de dör eller lägger ner verksamheten.

Han säger samma sak om leverantörerna. Det är viktigare att bygga något långsiktigt än att jaga den billigaste affären.

För tre år sedan fick Rickard däremot göra ett avbrott som han inte hade planerat för. När han skulle förnya sitt lastbilskörkort upptäcktes ett blåsljud på hjärtat. Det som först kunde ha verkat som en vanlig kontroll ledde till beskedet att han behövde opereras. Operationen blev mycket mer komplicerad än planerat. Rickard låg på sjukhus i flera veckor och drabbades av flera allvarliga komplikationer.

Plötsligt kunde han inte göra det han gjort varje dag i hela sitt vuxna liv. Verksamheten stängdes.

— Det var helt stängt.

Men företaget hade hunnit bli tillräckligt stabilt för att klara perioden. Richard kunde ligga hemma och återhämta sig utan att samtidigt behöva oroa sig för att verksamheten skulle försvinna.

Efter en längre period började han försiktigt komma tillbaka och idag säger han att han inte känner av det som hände.

Men erfarenheten finns förstås kvar. När han pratar om sitt liv och företagandet återkommer han till att allt inte går att planera.

— Jag vill påstå att det mesta inte är min skicklighet. Det är lite tur. Men man måste jobba för det.

— Man måste utsätta sig för lite tur.

Rickard arbetar inte ensam. Mats har varit med i verksamheten i fem år och sköter bland annat uppställningen och hjälper till att lasta de många containrar som kommer och går. De har roligt ihop, det märks, och jobbet känns mer som en rolig dag istället för ett arbete.

Rickard är 58 år och har fortfarande svårt att se framför sig vad han skulle göra om han slutade.

— Jag vet inte ens vad jag skulle göra.

Så han fortsätter. Snart väntar nya inköpsresor. Indien står på tur, liksom Marocko och fler besök hos de etablerade kontakterna i Turkiet och Ungern.

Livet leker i Gustafs dolda inredningsparadis.