Hjälp lastas till hundratals i ekumeniskt samarbete

I tider av social utsatthet, ekonomisk osäkerhet och krig i Europa, så behövs verksamheter som ställer upp även på ett lokalt plan. Många har då vänt sig till de samhällsinstanser där hjälpinsatserna står i fokus – som Centrumkyrkan i Mora, där det ekumeniska initiativet Hjälpkassen bidrar till att många av samhällets svagaste klarar sig under veckan. 

— Det gör att vi samarbetar på ett väldigt bra sätt kyrkorna emellan, säger Lena Abrahamsson, en av volontärerna på Hjälpkassen.

Hjälpkassen drog igång för sex år sedan. I varje kasse finns mat och förnödenheter till de som behöver det. I början var det bara 16 kassar som delades ut i Centrumkyrkan. Sedan dess har allt vuxit till något mycket större. Idag delar den ideella verksamheten ut över hundra kassar varje torsdagsförmiddag. 

Initiativet kom från början inte från någon av kyrkorna, utan från en tidigare chef på en av de lokala matbutikerna. Erbjudandet om att ta tillvara på maten, som annars hade blivit svinn, nappade Centrumkyrkan på direkt. Rutinerna kring volontärarbetet är många och de kan ta ett par år att lära sig. Ändå har fler och fler anslutit till verksamheten sedan starten 2017. En av dem är Lena Abrahamsson, till vardags diakon på Svenska kyrkan. 

— Den här verksamheten betyder mycket. Det här blir ett väldigt bra sätt att träffa Moras människor på – särskilt när man inte har en naturlig koppling till Mora, som jag, säger hon.  

Ekumeniken, samarbetet mellan kyrkorna, har bidragit till att allt har rullat på. 

— Det gör att vi samarbetar på ett väldigt bra sätt kyrkorna emellan. Det finns inget som heter “det här gör bara vi”. Jag tycker att detta är en mötesplats för alla. 

Innan alla kassar delas ut får alla som vill ta en fika i kyrkan. Detta innebär att även det måste förberedas i köket, med varor som kommit till skänks av butiker och restauranger i närområdet. Lena tillägger att det aldrig blir en faktor av att volontärerna inte orkar med. Mest stressigt är det för de som packar kassarna, men med tanke på vad det ger tillbaka till de inblandade så är allt värt det. 

— Att träffa människor tycker jag är roligt. Det blir aldrig stressigt.

Volontären Kerstin Ståbi kan i sin tur känna igen sig i situationen där många av de svagaste befinner sig. 

— Många människor har det svårt. Jag har själv haft det och vet vad det innebär. Att få komma hit varje torsdag och göra det här, det är det bästa hittills i mitt liv. Det är det här jag har velat göra, säger Kerstin.

Vad ser då volontärerna för värde i den här typen av verksamhet? Vad får de tillbaka? 

— Tacksamhet, bara tacksamhet. Jag ser ingenting annat. Den här verksamheten är mycket lönsam – man ser hur många som kommer enbart för gemenskapen. De som står längst ned i samhället får känna att de är välkomna någonstans. Att bara få komma in och ta en kopp kaffe är jätteviktigt. För i grund och botten har vi alla lika värde, säger Kerstin Ståbi.