Skulle du låta en robot ta hand om dig?

Igår började jag läsa ”Service Model” av Adrian Tchaikovsky. Det är en smårolig historia om betjäntroboten ”Charles” som sköter ett hushåll. Boken gjorde mig nyfiken på hur långt bort sådana människoliknande robotar är, för det har jag dålig koll på.

Efter lite grävande är svaret: Nära.

Det finns redan robotar som Charles, som kan städa, tvätta och göra andra hushållssysslor. De är fortfarande bäst på enklare uppgifter men blir stadigt mer avancerade. Enligt de mer optimistiska i branschen kan vi ha välfungerande ”hemtjänstrobotar” redan någon gång mellan 2030–2035.

Här kommer jag att tänka på en bekant som hade hemtjänst förra sommaren. Hon hade tjugo olika hemtjänstpersoner som besökte henne på kort tid, varav en handfull som knappt kunde göra sig förstådda på svenska. Hela tiden nya ansikten och röster. Ofta ändrade rutiner.
”Rörigt”, tyckte hon.

Vad skulle hon sagt om en robot istället? En som klarar uppgifterna galant, har encyklopedisk kunskap och ett outtömligt lager med roliga historier – på klingande dalmål, om man så vill?

Eftersom det föds rekordfå barn idag, pekar mycket på att vi kommer behöva hitta nya sätt att ta hand om våra äldre i framtiden. Och ska man döma av de vårdlarm som rapporteras titt som tätt, som ofta skylls på personalbrist, tycks framtiden nästan redan vara här…

Det kan låta osannolikt att robotar skulle kunna ersätta människor i vård, omsorg och företag inom bara några år. Men när man får grepp om hur robotarna lär sig blir det plötsligt mer troligt.

Vi människor lär oss saker linjärt. En kirurg, vi kan kalla honom Kalle, behöver gå igenom grundskola, gymnasium och efter det ytterligare tolv års studier och praktik för att anses fullärd. Nästa kirurg, Lotta, behöver lika lång tid eftersom vår kompetens växer med en människa i taget.

När det gäller robotarna kan man istället jämföra med en bok. När författaren har skrivit klart sin bok skickas den till ett tryckeri som trycker den i tusentals exemplar på en eftermiddag.

Lyckas man lära en robot att utföra hemtjänstsysslor – eller kirurgi för den delen – kan den kunskapen, liksom boken, kopieras till tio tusen robotar nästan omedelbart.

När sedan robotarna lär sig mer av nya erfarenheter via sin AI, skickar man bara ut uppdateringar och de blir ännu duktigare – allihop. Så om en robot i ett hushåll i Tokyo snubblar på en udda tröskel och lär sig hur den ska kliva över den, kan hundra tusen robotar i Sverige det också nästa morgon. De är på olika platser men har en gemensam hjärna.

När man får grepp om den tanken förstår man hur nära en robot-boom vi kan vara. De måste förstås lära sig hantera miljoner olika situationer först, och det är de i full färd med just nu.

Sedan behövs det fysiska robotar också, och redan nu i sommar invigs fabriker med kapacitet att producera hundratusentals sådana här människoliknande robotar per år.

Inom tio år kan vi alltså ha robot-anställda som jobbar tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, året runt – minus laddning.

Man kan fråga sig vad den kommunala vårdchefen Anna-Stina kommer att tänka när hon får ett sådant robotförslag presenterat för sig inom några år?

Här erbjuds hon en kostnadsbesparing, som också kan bli en kvalitetshöjning. Färre vårdlarm. Färre lex Sarah-anmälningar.
Och den personal som är kvar får en betydligt behagligare tillvaro.
”Frestande…”, tänker Anna-Stina och tittar drömmande ut genom kontorsfönstret.

Sedan tänker hon på hur regionerna inte ens klarade att införa ett fungerande journalsystem för sjukvården. Hur ska de då kunna hantera avancerade robotar?
Därefter tänker hon på stöddige Nisse på IT-avdelningen som skulle få ännu mer att säga till om.
”Fy farao”, mumlar Anna-Stina och suckar tungt…

Men med tiden kanske hon inte kommer att ha något val på grund av personalbrist. Och om en robot en dag kan ge bättre vård än en genomsnittlig människa – är det då fel att välja roboten?

I första kapitlet i Service Model ”råkar” betjäntroboten Charles mörda sin herre, för att sedan gå ut i världen och begrunda sin egen existens och mänsklighetens kollaps.

Men det är ju bara på låtsas…