Han lyfter förmågor och visar att alla kan: ”Har aldrig sagt nej”

Musikpedagogen Johnny Jönsson är en förkämpe för personer med funktionsvariation. Genom sitt arbete i Mora kommuns sociala verksamhet har han hjälpt många på flera olika sätt, till att klara av saker de inte visste att de kunde – och bli bättre på det de redan kan. Därför får Johnny Jönsson Mora kommuns kulturpris 2026.

— Vid sidan av att de ska utvecklas inom musiken ska de kunna utvecklas som människor, säger Johnny.

En del känner nog igen Johnny Jönsson som etablerad artist i olika konstellationer, såsom Siljans Dansorkester och 80-talsbandet Whoforce.

Denna musikaliska gärning hör fortfarande till 74-åringens bisysslor, då han fortfararande turnerar lite, men huvudsysslan är en annan.

Som utbildad specialpedagog ser han till att pusha personer med funktionsvariation i rätt riktning – både inom musiken och till vardags. Efter många år inom verksamheten får han uppskattning för sin gärning. Moras kultur- och fritidsförvaltning har nämligen beslutat att tilldela Johnny Jönsson kommunens kulturpris för 2026.

— Det känns jättebra. Jag har fått så många trevliga kommentarer på Facebook och telefon. Och det gör mycket för mig, säger han ett par dagar efter beskedet.

Johnny spelade professionellt i dansband genom Siljans Dansorkester fram till 1980. Därefter testade han sina vingar på lite olika håll.

— Jag jobbade jag lite här och där. Bland annat var jag på lasarettet och jobbade på skolor, där Pelle Klockar var min kollega på Orsaskolan. Efter det ville jag utbilda mig – så jag åkte till Härnösand för studier på Kapellsbergs musiklinje. Där gick jag en musikhandledarutbildning.

Denna utbildning (som innehöll ämnen såsom musikterapi) ledde till praktik på Solhems särskola i Härnösand, vartefter resan gick hemåt igen. Tjänsten som väntade var unik.

— När jag var klar kom jag tillbaka till Mora och jobbade på dagcentret samt särskolan. Då blev jag även den första musikläraren på en särskola i Mora.

Åren som gått har Johnny Jönsson varit specialpedagog på flera olika skolor, trots att en stor del ägnats åt den dagliga verksamheten Myren. I princip varje gång Myren sätter upp en show har Johnny slitit hårt bakom kulisserna. Han nämner några exempel på hur han har gjort skillnad.

— Sedan jag återvände till Mora har jag jobbat med alla möjliga funktionsvariationer. En kille – Simon – har autism och ADHD, men han kan verkligen lira keyboard. Johan och Rasmus är två andra killar som sjunger jättebra. Även om jag arbetat med så många olika har jag aldrig sagt nej.

Idag åker nämnde Simon på turné helt solo med sitt keyboard, inför en publik som jublar åt hans framträdanden. Självförtroendet är ett helt annat än innan Johnny började arbeta med honom.

Motivationen till att fortsätta är att kunna göra avtryck på varje arbetsplats; skillnad för de som vill utvecklas. Och denna utveckling sker inte bara musikaliskt. Genom Johnnys arbete får personer som tidigare tvivlade på sin egen förmåga en ärlig chans att bidra till samhället.

— Vid sidan av att de ska utvecklas inom musiken ska de kunna utvecklas som människor, både psykiskt och funktionellt.

För Johnnys del gäller det att vara innovativ som musiklärare. Han ser mycket hellre möjligheter än hinder och har därför kommit upp med egna lösningar, för att underlätta för adepterna på Myren.

— Jag har tillverkat trumpinnar i olika vinklar, som exempelvis passar en som är cp-skadad. Sedan är keyboardet uppmärkt med färger och bokstäver. Vissa blåsinstrument är tillverkade för att underlätta andningen.

Berömmet har inte låtit vänta på sig. De som haft Johnny som sitt musikaliska och mentala stöd i livet har på flera sätt uttryckt sin tacksamhet.

— Oftast är de väldigt glada när jag kommer. De bitarna är de bästa. Även om personerna är utåtagerande är de väldigt hjärtliga.

Med andra ord är det det en ren fröjd för 74-åringen att fortsätta arbeta som han gör. I detta gör han saker som skapar framtidstro.

— Min styrka är att jag är en musikhandledare, ingen lärare. Jag vill ge redskap och motivation. Man säger att man behöver tålamod. För mig innebär det ”modet att vänta på att utvecklingen kommer”. Det gäller även de små stegen, säger Johnny Jönsson.

Mora kommuns kulturpris delas ut vid en ceremoni i Kommunhusparken, i samband med nationaldagsfirandet den 6:e juni.