Eldsjälspris till ”KEA” – delas ut under företagsfrukosten

I samband med Moras företagsfrukost under torsdagen, tar Morabon Karl-Erik ”KEA” Andersson emot ett stipendium som ”Årets eldsjäl” av Sparbanksstiftelsen och Swedbank. Det är en hedrad pristagare som – när han sammanfattar tiden inom IFK Mora – uttryckligen gjort sig förtjänt av stipendiet.

— När man ser på gamla tidningsurklipp så går det att konstatera att man varit väldigt bortskämd med att få representera IFK Mora, säger ”KEA”.

När Karl-Erik ”KEA” Andersson fick reda på att han skulle ta emot detta stipendium, var det många känslor som rörde om inom honom.

— Det kändes väldigt hedrande. Jag har vigt nästan hela mitt liv åt idrotten, säger han.

Som idrottare inleddes karriären i slutet av 1960-talet. Det var då han började satsa på riktigt och han höll på med professionell idrott under en lång tid därefter.

— Jag vet inte vad som gjorde att jag blev engagerad i så mycket. När man är född i Mora, så har man alltid gillat Vasaloppet och har åkt 35 gånger själv. Men allt började i varje fall med orienteringen. Min pappa höll på med orientering. Han och Einar Back (tidigare orienterare och fotbollsspelare) var de som verkligen fick in mig på den här banan.

Ekonomiskt var det däremot inte tal om någon större vinning. Fast en sådan sak kunde kvitta för ”KEA”.

— Man tjänar inga pengar på idrotten. Men det var just i orientering jag var duktig som junior.

Jämfört med hur det är nu så fanns det perfekta förutsättningar för att hålla på med orientering som ung.

— När man ser på gamla tidningsurklipp så går det att konstatera att man varit väldigt bortskämd med att få representera IFK Mora. Man kunde till exempel få skorna betalda. Sedan fick vi äta på fin restaurang när vi bodde på Lidingö i Stockholm. Man var inte världsvan då, men vi beställde in fint kött.

Tävlingsmässigt glömmer ”KEA” inte när han fick möta de bästa i norska landslaget och en grupp andra utländska tävlande i orientering. Genom en stark prestation vann han över dem alla.

— Därefter fick man press på sig att tävla för landslaget. Jag vann några elitklasser och var duktig som kavle-löpare. Man har skrutit en del om att jag spöat Anders Gärderud i spurt.

Det idrottsliga har sedan gått vidare i fler led efter karriären. En stor anledning var hans pappa var engagerad i IFK Mora.

— I styrelsen i IFK Mora har jag suttit med i mer än 40 år. Därefter blev jag med i elitkommittén i Dalarnas orienteringsförbund – innan jag tog plats i styrelsen. Jag har ett långt förflutet där. Samma sak gäller Selja-Långlets IK. Där var jag ordförande i 19 år och startade bland annat ”SLIK-joggen” (terränglöpning i Selja). Den håller de på med än idag.

Precis som förr hjälper en organisation som Vasaloppet IFK Mora att hålla sig på fötter idag. Utan dem hade ingenting fungerat.

— Att vi har det så bra ställt har mycket med att vi har så många ideella. Men Vasaloppet har lagt grunden för detta.

Som familj har ”KEA” haft en sambo och tre barn – en son och två döttrar – som alla haft ett idrottsintresse. Tragiskt nog dog deras son när han var 23 år gammal.

— Han kom till jobbet en morgon. På kvällen var han död. Han fick in en bakterie som heter meningokocker. Han klagade inte förrän han visste att han skulle dö. Men han kom in på sjukhus. Där kunde de ha satt in antibiotika – men det gjorde de aldrig. Detta var jobbigt för framför allt min sambo och mina döttrar.

Idag har ”KEA” kunnat bearbeta den sorgen så gott han kunnat. Viktigt har varit att behålla den sociala kontakten inom föreningslivet. Det är den som driver honom. Att vinna tävlingar är oviktigt, bara han träffar nya människor och kan inspirera dem till att ha roligt.

— Man får träffa så mycket folk. Det är verkligen det bästa med idrotten för mig.

Att sedan se hur andra människor också verkar för det bästa – att det skapats ett stort engagemang inom klubben för att saker ska ske – griper tag i KEA.

— Jag blir rörd till tårar när jag tänker på allt engagemang som finns här. Vid halvårsmötet – som var i måndags – planerade vi kalendern inför nästa år. Då gick vi gemensamt igenom vårt upplägg mellan tränings- och tävlingskommittén, ungdomskommittén, skidorienteringskommittén, MTBO-kommittén och elitkommittén. Nästa vecka går allt i tryck. I denna kalender finns allt som IFK Moras orientering. Till detta har vi anställt en ungdomstränare och flera ideella ledare.

KEA går med på att kallas ”kontrasternas man”. Han vill arbeta för att lyfta fram både ungdom, elit och utländska tävlande inom Moras orienteringsklubb. Men han har inget emot att själv åka på någon tävling utomlands en dag.

Att så många kommit till Mora från andra länder ser han som den allra roligaste saken under sin tid som aktiv.

— Jag har varit på ett antal tävlingsläger med de idrottarna. Först var det litauer som kom hit. De kom hit till Sverige med bara en plastpåse, men de kom sedan in i samhället. Tack vare dem fick vi sedan ihop ett bra lag. Idag har vi fler nationaliteter, som ett ryskt och ett ukrainskt par. Och en av våra ordförande kommer från Rumänien. Även en tjeck är med som ledare.

Vetskapen om att sporten är en väg in i samhället för dessa personer och att det finns en återväxt inom orienteringsklubben, känns betryggande för ”KEA”. Detta trots att orientering knappast hör till en av de största sporterna i Mora.

Även om dagarna som elitorienterare är över, försöker han hålla i gång fysiskt och deltar idag på flertalet tävlingar. Med det sagt finns det gränser för hur mycket han orkar. Inte minst gäller det när synen börjat svikta.

— Snart ska jag göra en ögonoperation. Det är ju bra om jag ska kunna läsa kartorna. Sedan vill jag ju ändå leva så länge jag kan. Då ska jag inte utsätta min kropp för så mycket. Det blir krämpor med åren, men för många andra veteraner är det som ett gift. De kan inte sluta. Jag kommer däremot veta mina gränser. Jag är redan nu slut i knän och armar. Men det viktigaste är känna hur man kan röra på sig, delta och ha roligt. För det är det som är livet, säger Karl-Erik ”KEA” Andersson.

Detta är motiveringen till varför ”KEA” blir ”Årets eldsjäl” av Sparbanksstiftelsen:

Årets pristagare i Mora behöver på ett sätt ingen presentation då han är välkänd i hela norra Dalarna för sina insatser inom idrott i allmänhet och orientering i synnerhet.

Samtidigt som motiveringen skulle behöva vara meterlång om den någorlunda skulle sammanfatta det sju decennier långa idrottsengagemang som ligger till grund för att årets pris hamnar hos just honom. Från sin tid som kvickfotad junior på 1960-talet till den snabbtänkte veteran han är idag har pristagaren hunnit med mycket.

Bland hans egna sportmeriter kan bland annat nämnas att han lyckats spurtslå Anders Gärderud, åka 35 Vasalopp, genomföra 54 O-ringen och delta i 23 veteran-VM. Än mer imponerande är nog att insatserna vid sidan av tävlingsbanorna är ännu fler där han har många decennier som styrelsemedlem, arrangör, ledare och inspiratör inom både orientering, skidåkning och löpning.

På äldre dar har han också knäckt extra som sportreporter där han förser lokal media med texter och bilder som lyfter fram många fina arrangemang och prestationer. Det som ändå, den digra meritlistan till trots, imponerar allra mest är den energi, lösningsfokus och glädje som idrottsvänner, kollegor och evenemangsarrangörer vittnar om att han alltid bidrar med.

Ordet eldsjäl har sällan beskrivit någon bättre än KEA!