
Saga, 16, vill hjälpa andra – ”Jag vet hur det känns att drunkna i mörkret”
Många vill ha tuffa och humoristiska dekaler på sin A-traktor.
Saga Hamberg från Ludvika valde något helt annat och nu hyllas hon för sitt mod
När hon satte upp organisationen Minds dekal på sin A-traktor, med nummer till självmordslinjen och allt, var det inte för att väcka uppmärksamhet. Hon ville bara att någon annan som mådde dåligt skulle känna sig mindre ensam.
— Jag vet hur det känns att ha problem och känna sig oerhört ensam, fast man har människor runt omkring sig. Jag ville sprida ett bra budskap, säger hon.
Hon är 16 år och kör omkring i sin Epa-traktor med Minds välkända dekal bakpå. Någon fotade den och la upp bilden på sociala medier – och snart hade över 26 000 personer sett inlägget.
Kommentarerna var fyllda med stöd, beröm och tacksamhet.
— Det var jättemånga som skrev fina saker. Många tyckte att det var ett modigt budskap, säger Saga.
För henne är det personligt. Under hela skolan var hon mobbad, något som satte djupa spår.
— Jag har blivit mobbad i hela grundskolan. Det har nog påverkat mig mest. Jag har haft mycket problem med mig själv och vänner, men den största anledningen till att jag mådde dåligt var att jag trodde att jag var ensam – fast jag egentligen inte var det.
Hon berättar att det ledde till depression, självskadebeteende och självmordstankar.
— Jag har försökt ta livet av mig fyra gånger. Det känns som att drunkna fast i luften. Som att sjunka djupare och djupare utan att kunna andas. Man är tom, men samtidigt full av känslor som trycker på. Till slut orkar man inte mer.

När Saga var 15 började något vända. Hon hade då haft kontakt med flera psykologer, men först när hon själv insåg att hon behövde hjälp gick det att börja förändra något.
— Man kan inte hjälpa en person som inte vill ha hjälp. Jag var tvungen att förstå själv att jag mådde dåligt och behövde göra något åt det. Jag började prata med en psykolog som hjälpte mig med självkänslan, säger hon.
I slutet av nian började hon känna sig lättare till sinnes, och när hon bytte skola blev skillnaden tydlig.
— Jag tror att man inte kan läka på ett ställe där man en gång mått så dåligt. Det är som med ärr – man bär dem, men man behöver inte gå tillbaka till platsen där de uppstod.
Dekalen från Mind blev ett sätt att vända sina erfarenheter till något positivt.
— Jag ville att folk skulle veta att de är viktiga. Att det finns hjälp att få, och att man inte är ensam. Alla människor har ett värde, även om man gör misstag.
Reaktionerna har varit många – både från unga och vuxna.
— En del undrar varför jag har den, andra säger att det är ett väldigt fint budskap. Det roligaste någon har sagt är nog att jag är modig, att det behövs.
Saga säger att hon mår mycket bättre i dag, även om vissa minnen fortfarande gör ont. Hon har börjat se framåt och vet vad hon vill göra.
— Jag vill hjälpa andra att känna att de har en värdighet här i livet. Jag skulle jättegärna kunna jobba på en organisation som Mind.
Hon säger det stilla, utan dramatik, men med samma övertygelse som den där texten på hennes A-traktor.
— Jag vet hur det känns att drunkna i mörkret. Och jag vet hur det känns att komma upp till ytan igen.