Från stök och otrygghet till lugn – Terje har sett förvandlingen: ”Förr var det ett helvete”

– Förr var det ett helvete. Det var polis och ambulanser här nästan varje dag.

Orden kommer från Terje Caspersen. Kanske är det en överdrift för att driva fram en poäng.

Men faktum är att han i 18 år levt granne med hyreshuset på Örabergsvägen 24 och 26. Två i sammanhanget ökända adresser i Grängesberg.

Bråk, missbruk och återkommande oroligheter präglade tidigare tillvaron kring fastigheten. Men när familjeföretaget Englunds tog över 2023 inleddes ett omfattande förändringsarbete.

Sedan dess har huset rustats upp och problemen minskat. Genom ett gemensamt arbete mellan Englunds och den intilliggande bostadsrättsföreningen har även tryggheten i området förbättrats.

För Terje, som är ordförande i Bostadsrättsföreningen Grängesberg Fritid, är skillnaden stor. Nu hoppas han att också omgivningens bild av Öraberget ska förändras – och att området en gång för alla ska kunna lämna sitt dåliga rykte bakom sig.

På Öraberget i Grängesberg ligger fem flerbostadshus. Fyra tillhör Bostadsrättsföreningen Grängesberg Fritid. Det femte, med tolv hyreslägenheter på Örabergsvägen 24 och 26, ägs sedan december 2023 av det Borlängebaserade familjeföretaget Englunds.

Men när Sophie och Kim Englund Westling först fick upp ögonen för fastigheten var det knappast något välskött hyreshus de möttes av. Flera lägenheter var i dåligt skick, några stod tomma och problemen med missbruk, obehöriga personer och obetalda hyror var omfattande.

– Vi såg att det fanns potential att vända en väldigt negativ social trend. Det var både socialt eftersatt och stora brister inne i bostäderna, säger Kim Englund Westling, som driver Englunds tillsammans med Sophie Englund Westling och Marielle Englund.

Fastigheten hade uppmärksammats redan innan ägarbytet. I oktober 2023 rapporterade SVT Nyheter Dalarna om hyresgäster som uppgav att de hotats med låsbyte och fått el och vatten avstängt av den tidigare hyresvärden. Enligt SVT hade polisen varit på plats efter en konflikt mellan hyresgäster och fastighetsägaren.

För de nya ägarna stod det klart att det skulle krävas betydligt mer än en vanlig renovering för att få ordning på huset. Det handlade lika mycket om människorna som bodde där som om fastigheten i sig.

– Vi började med att titta på hyresavtalen och vilka som uppehöll sig i fastigheten. Det fanns stora brister och obetalda hyresskulder. Vi fick koppla in både socialtjänsten och Kronofogden, berättar Kim.

Han betonar att det handlade om en lång process, där man behövde ta hänsyn både till människorna som bodde i huset och till fastighetens framtid.

– Man får ha respekt för att det handlar om individer. Men för att kunna bo kvar måste man också sköta sin bostad och betala hyran.

Enligt Sophie hade de kontakt med socialtjänsten långt innan eventuella avhysningar blev aktuella. Hyresgästerna fick möjligheter att rätta till problemen och när det inte fungerade hanterades ärendena vidare genom berörda myndigheter.

– Vi gjorde det enligt regelverket och i samråd med socialtjänsten. Det var inte så att vi bara kastade ut människor på gatan. Det handlade om en lång process där man försökte hitta andra boendelösningar, säger hon.

Parallellt med arbetet kring hyresförhållandena inleddes en omfattande upprustning.

Enligt Sophie har företaget renoverat elva av fastighetens tolv lägenheter. Omkring 30 procent av köken har gjorts om, medan övriga åtgärder bland annat omfattat målning, ytskikt och allmän uppfräschning.

Även tekniska brister har åtgärdats, däribland frågor kring ventilation och obligatorisk ventilationskontroll.

Men förändringen har inte bara handlat om själva hyreshuset.

Tidigt efter köpet tog Englunds kontakt med Terje Caspersen och bostadsrättsföreningen. Tanken var att gemensamt försöka komma till rätta med problemen och skapa en bättre boendemiljö i hela området.

Terje minns hur han reagerade när han fick höra att fastigheten skulle få nya ägare.

– Då tänkte jag: Jippi! Jag hoppades verkligen att det skulle komma seriösa människor som ville ta ansvar för huset och inte bara hyra ut och strunta i resten.

Enligt honom hade problemen kring hyresfastigheten länge påverkat även bostadsrättsföreningen. Han beskriver tidigare år som en period av oro, där föreningen dessutom fått hantera andra svårigheter kring fastigheter och ekonomi.

När Englunds tog över såg han en möjlighet till förändring.

– Det tog sin tid. De hade väldigt mycket att göra där. De jobbade en hel sommar och hade containrar uppställda. Men sedan de kom in har det blivit mycket bättre, säger Terje.

Han framhåller att resultatet kommit genom att fastighetsägarna och bostadsrättsföreningen arbetat åt samma håll.

Samtidigt har föreningen själv genomfört omfattande förbättringar av sina fyra hus. Bland annat har fönster och entrépartier bytts ut. Enligt Terje har föreningen investerat omkring tre miljoner kronor utan att genomföra några andra avgiftshöjningar än indexjusteringar.

I dag beskriver han situationen som en helt annan än tidigare.

– Stämningen är jättebra. Vi har vårstädning och höststädning, vi grillar och umgås. Det har blivit en helt annan miljö här uppe och de andra i föreningen är också väldigt nöjda.

Även sammansättningen av hyresgäster har förändrats. I dag är elva av de tolv hyreslägenheterna möblerade och hyrs framför allt ut till företag och personer som arbetar tillfälligt i trakten.

Bland hyresgästerna finns enligt Sophie personer med koppling till bland annat Hitachi Energy, Spendrups, gruvindustrin, vindkraftsbranschen och Ludvika kommun.

– Det är väldigt blandat, både privatpersoner och företag. Men det är framför allt företagsboenden eftersom de flesta lägenheterna är möblerade, säger hon.

För Englunds var närheten till Ludvika och arbetsplatserna i regionen en av anledningarna till att de valde att köpa fastigheten.

– Vi såg möjligheten att hyra ut till människor som arbetar i Ludvika, på Spendrups eller inom gruvindustrin. Det är ju inte långt mellan Grängesberg och Ludvika, säger Sophie.

Terje upplever att även intresset för bostadsrätterna har påverkats positivt sedan problemen minskat.

Enligt honom har försäljningspriserna i föreningen stigit från omkring 50 000–100 000 kronor för några år sedan till nivåer kring 150 000–250 000 kronor.

Han ser den förbättrade boendemiljön som en bidragande orsak.

– Nu är det helt andra människor som bor här och det är lugnt. Alla är nöjda, säger han.

För Kim är erfarenheterna från Öraberget också ett exempel på hur mycket ansvar som följer med att äga och förvalta bostäder.

– Det är lätt att bara se fastigheter som en investering. Men man måste komma ihåg att det är människors hem man förvaltar. Det kräver både engagemang och att man är lyhörd, säger han.

Englunds utesluter inte att ta sig an fler fastigheter med liknande utmaningar i framtiden, framför allt i Ludvika kommun. Samtidigt betonar Kim att projekten måste passa företagets storlek och resurser.

– Vi är en ganska liten organisation. Vi skulle inte kunna ta oss an ett bestånd på 300 lägenheter med stora sociala utmaningar. Men här såg vi att förutsättningarna fanns och att vi verkligen kunde göra skillnad.

Sophie håller med.

– Vi kan det här med att förädla. Att ta över äldre fastigheter, renovera och utveckla dem på vårt sätt.

För Terje Caspersen är den största förändringen redan genomförd. Han känner inte längre samma oro för vad som händer i grannfastigheten och upplever att tryggheten har återvänt.

Det som återstår är att förändra bilden av området hos människor som fortfarande förknippar det med de tidigare problemen.

– Det här har ju haft en stämpel som ett problemområde. Men det har blivit helt annorlunda här uppe. Jag hoppas verkligen att de gamla ryktena snart försvinner, säger han.

Och när han får frågan om hur han själv ser på tillvaron i området i dag kommer svaret utan tvekan:

– Nu är jag nöjd i alla fall.

Såhär kan en lägenhet i huset se ut efter den renovering som gjorts: