”Njut av skogen” – Spillkråkorna vill peppa kvinnliga skogsägare

Ingrid ”Ninni” Lind från Leksand och Snö Ingrid Persson från Sollerön är spillkråkor. De vill inspirera kvinnliga skogsägare att se skogens alla olika värden, utöver det rent ekonomiska.

— Vi har kul med våra skiften ute i skogen, vi är inte bara ute och jobbar i den för pengarna, berättar Ninni.

Spillkråkan är en rikstäckande förening som vill stärka inflytandet och bygga nätverk för kvinnliga skogsägare, samtidigt som de vill öka medvetenheten om hållbart skogsbruk.

Siljan News följde med på en utflykt till en nyckelbiotop vid Styrsjön söder om Leksand och därefter en ovanligt artrik trädplantering i grannbyn Åkersbodarna.

— Vi försöker att tänka på framtiden, så att ungarna ska klara av att ta hand om skogen. Jag har talat om för min dotter som bor i Värmland att hon ska få ta över skogen som vi går i just nu. Så hon kom upp direkt för att titta på vad det är för skog, berättar Ingrid ”Ninni” Lind.

— Jag tycker att ni gör en välgärning för framtidens invånare, säger Ninnis syster Marita Hane som också följde med på vandringen.

Möts för att umgås och lära sig

Utöver att ”spillkråkorna” samlas lokalt för att umgås i naturen så åker de också iväg för att träffa likasinnade i andra delar av landet. Ifjol åkte spillkråkorna dessutom utanför landets gränser på ett studiebesök till Åland som har ett säreget småskaligt skogsbruk.

— Åh, så intressant och så kul det var att få träffa andra i samma situation, och som delar samma tankar och bekymmer, minns Snö Ingrid Persson från en träff i jämtländska Svenstavik.

— Jag såg en artikel om en föreläsning där spillkråkan Therese Larsson hade pratat om mossor och småkryp, och då gick jag med i nätverket för det är jätteintressant. Här i Siljansområdet är vi ett gäng spillkråkor, bland annat i Mora och Orsa, Rättvik, berättar hon.

— Vi efterlyser fler som kan vara med i det gänget, tillägger Ingrid ”Ninni” Lind.

Vill bryta gamla traditioner

Nu märker gruppen att även kvinnliga skogsägare blir allt bättre informerade om hur de ska sköta sin skog. De gläds åt att många unga tjejer utbildar sig i yrket och får synas på TV när de kör tunga skogsmaskiner.

— Så egentligen har Spillkråkan kanske spelat ut sin roll snart, men föreningen har gjort ett fantastiskt jobb som har stöttat många kvinnor i 30 år. För då var det bara män som ärvde skogen hela tiden, minns Ingrid ”Ninni” Lind.

— Ja, när din mor hade arvsskiftet fick ju hon en så kallad systerdel, det var det värsta stupet uppe på Asaklitt, inflikar maken Börje Sander.

— Det var ju det sämsta som fanns, instämmer Ninni.

Förhoppningsvis fördelas skogen rättvisare nuförtiden, men statistik från SCB visar faktiskt en liten minskning i Dalarna vad gäller antalet kvinnliga skogsägare och andelen skog som ägs enbart av kvinnor. Det är tvärtemot rikssnittet där kvinnorna har tagit en allt större roll under de senaste årtiondena.

Möter du några svårigheter eller fördomar som kvinnlig skogsägare, eller har samhället kommit längre än så?

— Det tål att tänkas på, men jag har känt mig väl mottagen överallt. Det har mest varit gubbar på träffar och kurser, men de har aldrig varit dumma mot mig. Det är nog lite sen gammalt med jantelagen att tjejer själva tror att de inte kan äga ett skogsskifte. Så det är väl därför vi försöker göra något, säger Lind och fortsätter:

— I nätverket finns det kvinnor som gör allt själv, från att ta ned träd och såga upp brädor till att rusta upp en stuga. Men det går också att leja in folk till allt, oavsett om man är tjej eller gubbe behöver man egentligen inte ens kunna köra motorsåg. Det finns också chattar i nätverket där man kan fråga om råd, tipsar hon.

Trädplantering med eftertanke

Försommarutflykten avslutades i ett hägn som Ingrid ”Ninni” Lind äger i Åkersbodarna. Där har hon och Börje på senare år skapat ett eget litet reservat med fokus på ädellövträd av alla de slag.

I ”Jubel-lunden” finns det en handskriven karta som visar var det växer ekar, lindar, bokträd, fågelbär och olika typer av lönnar. Även hägg, tall, rönn, björk och andra träd får vara med i början.

— Hägnet är 2,5 hektar och det ska i slutändan ha endast lövträd, minst 3000 ungefär. Metoden för att få träden raka och fina är att låta dem stå trångt i början, förklarar Ninni.

De flesta plantorna är snitslade så att det går att se när det ska röjas, och ett fåtal plantor är märkta för att visa att de är tillägnade en viss person. Marita Hane visar ett sådant exempel på en lönnplanta från 2024.

— Den här fick min son Magnus när han fyllde 40. Jag sade till honom att han lär nog inte själv hinna sitta under den, men kanske kommer hans barn och barnbarn att få göra det!