Mikael hjälper ukrainska barn att hantera krigets trauman
Mikael hjälper ukrainska barn och ungdomar att lära sig hantera trauman som kriget i Ukraina har orsakat genom lägerverksamhet. Totalt handlar det om cirka 150 ledare, barn, ungdomar och ensamma mammor med små barn.
— Det här blir det fjärde året som jag ansvarar för lägerverksamheten och har undervisning i traumahantering. Tidigare har ja haft dem i Ukraina, men på grund av att kriget där har blivit intensivare har vi det i Tjeckien i år, berättar Mikael Hansson.
Det överskott man får på PMU, Pingstmissionens utvecklingssamarbete från deras secondhandbutik i Leksand, är med och finansierar lägret.
— Det känns fantastiskt att de är med och finansierar det här. Men egentligen är det på sätt och vis inte de. Det är ju alla kunder som gör att det blir ett överskott, berättar Mikael.
Mikael, som idag jobbar som föreståndare på Leksands Ungdomsgård och pastor inom Kriminalvården, har lång erfarenhet av Ukraina och har varit där många gånger efter det att Ryssland annekterade Krimhalvön.
— Att få jobba med barn och ungdomar är något jag brinner för. Tidigare har jag varit skolkurator i både Leksand och Gagnef, berättar Mikael.
När han var yngre ville han studera och bli psykolog. Men tänkte om när han insåg att det skulle ta alltför många år att bli det. Istället studerade han beteendevetenskap och har idag en kandidatexamen.
— Förutom den erfarenhet och utbildning jag har, använder jag ett material för att bearbeta trauman som baserar sig på forskning kring traumabehandling från Norwegian Centre for Violence and Traumatic Stress Studies, där jag har licens på att använda det, berättar Mikael.
Licensen bygger bland annat på att han inte får dela med sig av materialet. Vilket han har velat göra för att sprida det där nere så andra ska kunna använda det.
— Det blev så att jag ”glömde” kvar det tidigare. Men nu är det flera ukrainare som fått licens på att använda det, berättar Mikael och skrattar till.
Materialet bygger på lekfullhet för att bearbeta sina trauman som man kan ha. Det kan handla om allt från mardrömmar, upplevelser av flyglarm följt av bomber och drönare till att ha förlorat sin pappa i kriget.
— Till en början kände barnen och ungdomarna en viss tvekan till metoden, men när de märkte av resultatet blev de mer engagerade och positiva till det, berättar Mikael.
På frågan om det skiljer sig mellan barn och ungdomar hemma i Sverige och dem från Ukraina pekar han på likheter istället.
— De har samma grundläggande behov. Det som skiljer är att de har varit med om kriget i Ukraina. Annars så vill alla, vare sig man kommer från Ukraina eller Sverige, växa upp och känna grupptillhörighet och samtidigt växa till och bli självständiga, berättar Mikael avslutningsvis.