Från läraryrket till verkstadssuccé – nu driver sönerna familjeföretaget vidare

Det började med att en lärare ville göra något helt annat.

År 2000 bestämde sig Håkan Andersson för att lämna klassrummet bakom sig.

Han ville arbeta med händerna och bygga något eget. Resultatet blev Malmens Mekaniska i Grängesberg – ett företag som i dag drivs vidare av sönerna David och Daniel Andersson.

— Det är lite speciellt att tänka på hur allting började, säger bröderna.

I dag är verkstaden fylld av aktivitet. Maskiner arbetar, stål bearbetas och kunderna finns över stora delar av industrin. I våras var  företaget till priset Årets prestation på Ludvikas företagsgala Krafthjulet.

Men vägen hit har inte varit spikrak.

För Daniel Andersson var steget in i familjeföretaget inte planerat.

Han hade arbetat mot Atlas Copco och Tamrock, men när anställningen tog slut förändrades tillvaron snabbt.

— Sen åkte jag hem till farsan och sa att jag har inget jobb, berättar han.

Svaret blev enkelt.

Det fanns arbete i verkstaden.

Det som från början var en tillfällig lösning blev början på en helt ny yrkesbana.

— Man tänkte väl inte så långt då. Det blev att man började hjälpa till, och sedan blev man kvar.

I dag är det Daniel som har huvudansvaret för produktionen ute i verkstaden. Han trivs bäst där det händer saker, där ritningar blir till färdiga produkter och där varje dag innebär nya utmaningar.

— Jag gillar att vara ute i produktionen och se till att allt fungerar.

När David så småningom också kom in i företaget blev det tydligt att de kompletterade varandra.

Daniel har sin styrka i produktionen och det praktiska arbetet.

David ansvarar i stället för mycket av det administrativa – kunder, ekonomi, offerter och kontorsarbetet.

— Vi har hittat våra roller och det fungerar väldigt bra, berättar de.

Att driva företag tillsammans som bröder innebär förstås diskussioner ibland, men också en stor trygghet.

De känner varandra utan och innan.

— Vi vet hur den andre fungerar och litar på varandra.

I dag går företaget bra.

Men så har det inte alltid varit.

Bröderna berättar om år då orderingången var betydligt svagare och då framtiden kändes osäker.

— Det har funnits perioder då man verkligen har fått kämpa.

Som många mindre industriföretag har Malmens Mekaniska påverkats av konjunktursvängningar och förändringar på marknaden.

Under de tuffaste åren handlade mycket om att hålla i, hålla ut och fortsätta leverera kvalitet.

— Man får inte ge upp när det går emot.

I dag ser situationen helt annorlunda ut.

Företaget har vuxit, kundkretsen har blivit större och framtidstron är betydligt starkare.

— Nu känns det som att vi får skörda frukterna av allt arbete som lagts ner under många år.

De beskriver utvecklingen som resultatet av långsiktighet snarare än snabba genvägar.

— Det finns inga mirakel. Man får jobba varje dag och göra ett bra jobb.

Ryktet har vuxit fram successivt.

Nöjda kunder har återkommit och rekommenderat företaget vidare.

— Det är nog den bästa reklamen man kan få.

Trots att verksamheten utvecklats finns en sak som inte har förändrats.

Känslan av att förvalta något som deras pappa en gång byggde upp.

— Det betyder mycket att få fortsätta driva det vidare.

Det handlar inte bara om ett företag.

Det handlar om ett arv.

Om en verkstad som vuxit fram i Grängesberg och som fortfarande har sin starkaste förankring där.

— Vi är stolta över att få fortsätta utveckla det.

Bröderna ser ljust på framtiden.

Industrin förändras ständigt och nya uppdrag ställer högre krav, men de ser det som en möjlighet snarare än ett problem.

— Det gäller att hänga med i utvecklingen och fortsätta investera i både människor och utrustning.

Samtidigt vill de behålla det som gjort företaget framgångsrikt.

Den personliga kontakten med kunderna.

Hantverket.

Och viljan att alltid leverera ett arbete de själva kan vara stolta över.

För David och Daniel Andersson blev familjeföretaget aldrig en självklar framtid.

Men efter många år av hårt arbete, motgångar och envishet står de i dag i verkstaden i Grängesberg och ser resultatet av det som deras pappa en gång vågade starta när han lämnade läraryrket bakom sig.

— Det har varit en resa. Och den är långt ifrån över.